Vi håller på med så mycket meningslösa saker. Vi inbillar oss att en massa oviktiga saker är livsviktiga. Vi samlar på oss och vill ha mer.
Vi tror att vi är rika, men vi missar allt av värde. Det är inte förrän livet bränner till som vi förstår.
Du har kanske en fin bil. En dyr bil med lyx i överflöd. Du är stolt och njuter av att köra runt i den. Absolut inget fel i det. Om du har tur kanske den till och med väcker lite avund hos grannar och vänner. Men mitt i natten, på väg till barnakuten med en krupphostande unge i baksätet, är plötsligt lädersätena och ljudsystemet helt meningslösa.
Kanske springer du omkring med din smartphone och samlar pokémon. Kanske är du stolt och lycklig över hur många du lyckats fånga. Och skulle du glömma ditt lösenord skulle du bli uppriktigt ledsen och förtvivlad över att förlora allt du åstadkommit. Inget fel i det. Det är kul med spel och fantasi. Men att få stöd av en kompis när det är en tuff dag i skolan, en kompis som gör att du slipper känna dig så ensam och utsatt, är värt mycket mer än små digitala hittepåvarelser.
Kanske lever du en stor del av ditt liv försjunken i en smartphone, inloggad på facebook och instagram. Det är där det händer. Det är där du får kickar av uppmärksamheten och likes:en. Inget fel i det, det kan vara både kul och intressant. Du skulle bara skriva färdigt ett inlägg, men när du tryckt på knappen och äntligen höjer blicken igen hittar du inte ditt barn eller barnbarn bland de plaskande barnen i bassängen. I några sekunder kan du inte andas och magen blir till en stor knut. Och plötsligt känns det inte så viktigt att berätta för världen vad du åt till middag.
Kanske far du omkring i världen. Åker längre och längre bort på semester. All inclusive och äventyrsbad. Inget fel i det. Det är spännande att resa och uppleva saker. Men om du så bara för en sekund tvingas oroa dig över din egen eller någon annans hälsa, inser du att det kvittar om du är i New York, Thailand eller på torget i Anderslöv. Huvudsaken är att du är med dina nära och kära.
När du ligger sömnlös i vargtimmen och vrider dig av oro och ångest, då lugnar inte vetskapen om att du prylar och pengar. Då vänder du du dig uppåt och inåt och ropar ”Hjälp mig Gud, var mig nära.” För Gud är kärlek och liv. Och kärlek och liv är det enda som är rikedom i denna värld. Det enda som betyder något. Allt annat är egentligen oviktigt. Men det är inte förrän livet bränner till som vi förstår det.