Vad händer sen?

Efter konfirmationen har vi för det mesta en avslutningsträff. Känns gott att fika lite och samla ihop oss efter konfirmationsgudstjänsten. Tidigare sa vi hej då just där och då efter kyrkan och det kändes rätt stressande, iallafall för mig!

Jag gillar vår tanke med att ha en avslutning direkt efter konfirmationen. Baka sammanfattningstårtan (Finns i con dios) och utvärdera hur deras konfirmandtid har varit. Kolla upp om några vill vara ledare och ha en mysig stund tillsammans.

Nu har jag suttit och läst igenom deras tankar och blir glad över att det mesta är positivt. Många svarar att deras konfirmandtid blev bättre än de trodde. Det som de kommer minnas mest är lägren. Tänk, jag gillar också lägren i massor. Visst krävs det en hel del av mig och alla som är med, men den gemenskapen och den tiden vi tillbringar ihop på lägren är viktig och betydelsefull. Det är där vi riktigt kan lära känna varandra, skratta ihop, gråta ihop, prata, leka, äta, fira gudstjänst…

Gudstjänsterna är det som konfirmander tycker genomgående är tråkigast. Jag funderar mycket över den frågan som församlingspedagog. Än har jag inget bra svar hur vi kan göra för att ungdomar ska känna sig mer hemma i gudstjänsten, men kanske en dag.   Det räcker med att gå till sig själv. Jag kan också tycka det är tråkigt men kan ändå se fördelen med att vara med, inte alltid för min egen skull utan för någon annans. Ju mer jag går i gudstjänst desto mer ”hemma” känner jag mig. Jag behöver gudstjänsten för stillhet och ro men också för att mogna och utvecklas som kristen. Beroende på hur jag känner mig för dagen kan jag uppskatta ett långsamt tempo eller en härlig lovsång med öppenhet och livfullhet. Ibland gör jag det för andra. Jag kan gå då jag vet att församlingen kan få vara just den levande församling den är ämnad att vara. Utan mig och andra gudstjänstdeltagare blir det ju ingen gudstjänst, enkelt men sant. Och jag kan ju faktiskt få vara med och forma gudstjänsten. Det går ju lätt att ordna, eller hur?!

1 Framsida

 

Snart är det sommar! Sommarkyrkan och lite annat i fokus

I de grupper jag är involverad i sprids ryktet om att anmälan till sommarkyrkan har startat. Det gäller att vara ute i god tid så man vet att man har plats.. Vi har lyckats de flesta gånger få in alla de barn som vill vara med och det är underbart! 100 barn har vi plats för och här sjuder av liv de två första sommarveckorna.

Men än är vi inte där, det bara pratas om det i de olika grupperna. En härlig förväntan byggs upp och vi gör allt vad vi kan för att så många som möjligt ska få två underbara veckor. Till vår hjälp har vi 14 underbara ungdomsledare som vi ska träffa ikväll! Planera och börja förbereda. Vattendag, äventyrsdag, teaterdag och utfärder är lite vad som står på programmet. Bibelberättelserna vi har varje dag ska förberedas och väljas ut. Det ska ju gärna vara berättelser där många barn kan vara med och spela själva.

Jag älskar att de älskar just det! Lyssna och vara med och höra just alla berättelser jag själv är uppväxt med. Bibeln är en riktig skatt som jag tycker väldigt mycket om att använda mig av. Och jag tror faktiskt att de flesta också tycker om att höra bibelberättelserna och vara med och spela…Får de aldrig höra bibelberättelser vet ju de inte vad det är, vad det står och vad jag själv kan lära mig av alla berättelser.

DSC_0863DSC_0214DSC_0921

Det är en del planerande som församlingspedagog. Många gånger är jag ett halvår framåt i vissa saker och just här och nu i andra. Just nu är jag lite här och där i mina tankar och förberedelser då det är dags för mig att snart säga hej då till Perstorp för att påbörja ny tjänst i Eslövs pastorat. Känns konstigt, spännande, nervöst, glädjefullt, sorgligt, kul och fantastiskt på en enda gång. Kul att jag får lov att avsluta med sommarkyrkan och Taizéresa med ungdomsgruppen iallafall! Längtar!

Alias Ika Ask

Så var då konfirmationerna över, ja dessa två. En härligt strålande dag. Jag insåg att det var inget optimalt att ha två konfirmationer samma dag då det är lätt att blanda ihop redovisningar, agendor, namn, tider och annat. Nu gick det ju bra men huvudet fick sortera och lägga upp strategi.

IMG_409435675150453IMG_313959485011998

Jag som församlingspedagog brukar ha förmånen att hålla tal till konfirmanderna, så även denna gång. Grupperna är olika så jag brukar rikta det så det stämmer med den gruppen jag varit involverad i.

Jag utmanade mig själv den här gången på konfirmation nr. 2 genom att iklädda mig en ny roll, Ika Ask (Vem vet, ni kanske kan skicka vänförfrågan på fb till henne). Jag spelar gärna lite teater men jag har ett problem…att själv hålla mig för skratt! Jag inser ju att hela grejen fallerar om jag börjar skratta. Nervös var jag, iklädd tyllkjol, glitterlinne, frack och en alldeles bedårande huvudbonad…

Allt började egentligen med lägret och finalen i melodifestivalen. Konfirmanderna ville gärna titta och vi hakade på, ivrigt hejande på Måns och låten Heroes (iallafall jag!). Där och då tänkte jag att det funkar ju i ett tal. Jag kan inte vara Filippa Bark men jag kan göra mig till Ika Ask. Ika Ask som både kan ställa frågor och få frågor. ”Hon” ställde en hel del frågor under konfirmationsgudstjänsten vill jag lova. Konfirmanderna var inte riktigt beredda på att svara, fast det visste ju Ika Ask och hade förberett vår musiker (som spelade rollen av överrumplad väldigt bra:). Frågan löd: -Varför säger Jesus att han är livets bröd. Varför vill han inte vara den högtidligare smörgåstårtan? Den som gärna kommer fram till konfirmationer, dop, studenten osv. Ika Ask ville ha fram att Jesus vill vara med varje dag, inte reduceras till enstaka tillfällen i någons liv, Gud vill finnas där ständigt! Precis som Måns sjunger i sin låt: He said: I never left your side. When you were lost I follow right behind, was you foundation….

 

Har jag någon koll?!

Jo, men jag tror väl det. Som den planeringsmänniska jag är har jag väl kommande lördags konfirmation under kontroll. Fast det känns inte så….

Jag vet det är ett antal dagar kvar dit men då jag går en utbildning om Martin Luther är jag just precis nu på väg till Tyskland och Luthers hemtrakter för att lära mig mer. Jag är tillbaka igen på fredag och sen på lördag är det då konfirmation, två stycken dessutom.

Det ska säkert gå bra men det är alltid lite spännande och nytt när jag jobbar med ny präst och musiker. Allt blir ju inte som vanligt! Det som inte behövts sagts så mycket fås ju nu gå igenom. Hur vill prästen ha det? Hur brukar vi göra?

Genrepet hade vi igår och det känns ändå rätt kontrollerat, jag kan nog ta det hyfsat lugnt och befinna mig just där jag nu ska vara, både fysiskt och med tanke. Mitt tal har jag dock med mig och krävs lite övning. Tal har jag haft många men detta blir lite utmaning…

..men vem gillar inte att utmanas ibland? Ja, jag kommer ju på mina utmaningar själv och hade nog inte klarat mig förutan!

Kristus är uppstånden! Jesus lever idag!

2015-04-05 12.33.22

Var på påskdagsmässa i Valsta kyrka idag! En härlig mässa full av liv och människor! Människor från alla möjliga nationaliteter, alla olika åldrar, 0-100, med olikheter och likheter. Vana kyrkmänniskor och ovana, en del som sjöng av hjärtats lust och andra som var mer tystlåtna. Bakom mig satt en familj med familjefadern som verkligen tog i med sin inte alltför fantastiska sångröst. Men hjärtat var med och det är väl det viktiga, eller?

Barnen bakom läste med i trosbekännelse och Vår Fader som att de aldrig gjort något annat medan tjejerna framför undrade när församlingen skulle resa sig eller sitta.

En gudstjänst full av liv, precis som det ska vara! Att fira påskdagen och Jesus uppståndelse tycker jag är häftigt. Tänk så här 2000 år efter och vi lever med att Jesus faktiskt gjorde allt för vår/mänsklighetens skull. Just för att vi i detta nu kan dela måltid, gemenskap och lovsång till vår Gud med varandra.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Och kyrkan lever och har sin plats! Den är inte död så länge vi ger den liv, full av liv! Ses i kyrkan!