Kropp, själ och ande!

DSC_3467.jpg2

På uppmaning av skrattande kollegor skriver jag härmed ett inlägg om träning. De har ofantligt roligt när jag ska ta mig upp till fikarummet för en kopp kaffe och jag knappt kan gå i trappan för träningsvärken jag har.

Det är ju så att jag inte är helt otränad innan…jag försöker springa och gå på gym några gånger i veckan men under tisdag och onsdag har jag testat två intensivpass lunchträning. Jag tror att jag jobbat med muskler jag inte visste fanns faktiskt. Jag har ont, det spänner i låren och jag känner mig något stel. Ändå känns det såååå gott! Det var kul, känna att jag gör mitt bästa. Att jag ska klara av de där burpees och pushups vi skulle göra. Jag är ju rätt envis av mig och kan sätta upp mål för mig själv med att det här ska jag uppnå och klara.

Kanske tycker andra att det är någon 40-årskris som infallit men jag tror inte det. Jag gillar att hålla igång och tror det är viktigt att jobba med sin kropp. (möjligen kan det vara en form av 40-årskris när jag tänker att jag blir lite sugen på att genomföra ”Tough Viking” nästa år. En mil löpning med runt 30 olika hinder man ska ta sig igenom. Verkade lite kul då jag var och hejade på min mans lag förra helgen. Kan han så borde väl jag kunna?! Envisheten kan komma väl till pass)

Kropp, själ och ande – Tre delar som behövs underhållas. Jag behöver min kropp för att orka med. Jag behöver använda min hjärna för att lära mig nya saker men jag tror också att jag behöver ta hand om mitt inre. Sjunka ner i tystnad, lyssna in Gud och vara i stillhet.

Under våra konfirmandträffar avslutar vi alltid med en andakt, stilla stund. Nu i början är det rätt mycket fniss och osäkerhet. Många är nog inte vana vid att ta hand om sitt inre. Jag störs av det, att man inte kan stilla sig, men jag tror mest det beror på en ovana. Men om man känner att det inte ger något för en själv kanske man i alla fall kan visa den hänsynen mot andra att få ta tillvara på den stunden. Kanske kan man själv uppskatta det sinom tid och se att ”hela jag” behöver det. Jag tror det är bra att vara i bön, lovsång och tacksamhet inför Gud då och då.

Mitt inre är lika viktigt som att hålla igång hjärnan och kroppen!

 

Meningen med livet!

10464178_425243254284092_1905344635676220169_n

Fick höra av en gymnasieelev att de diskuterat meningen med livet och haft ett rätt djupt samtal om det där, två kompisar emellan. Den ene av dem hade till slut dragit slutsatsen att meningen med livet är nog att söka efter meningen.

Det där kändes lite tråkigt, tänk att behöva under hela livet söka efter meningen och troligen aldrig komma fram till något svar. Men jag tror att många lever så, ständigt sökande, men ofta med en känsla av kanske tomhet och meningslöshet. Man går där och försöker göra sig själv lycklig med karriär, pengar, materiella ting…för man kanske tänker att bara jag har det…eller bara jag får det… då har jag hittat meningen med livet. Då kan jag bli lycklig!

För visst måste livet ha en mening? Jag hörde en katolsk präst prata om just det i en dokumentär jag hamnade framför när jag satte mig en stund i TV-soffan här om dagen. Den katolske prästen sa om  livets mening: ”Vår uppgift är att hitta det bästa i oss och ge det till andra”. Precis så tänker jag (även om det inte alla gånger är så lätt att leva upp till) I all vår självförverkligande tid där sann lycka känns som ett egoistiskt tänkande får vi visa på något annat. Sann lycka är att få någon annan människa att växa. Att finnas till hands för någon annan!

Så låt oss skicka det goda vidare till vår medmänniska om det så bara är ett ord av kärlek, ett leende… det finns alltid saker vi kan göra för någon annan. Det är väl därför vi är olika…vissa kan lyssna, vissa kan prata, vissa får saker att hända, vissa kan hjälpa till praktiskt. En sak vet jag bestämt: Alla kan vi i alla fall göra något, för någon annan!

1922462_427035517438199_5568340010131085018_n

 

 

 

 

 

 

(Bilderna är hämtade från facebook ”Herregud & co”. Underbara, fantastiska, tänkvärda bilder. Ett sätt att göra något för någon annan! Jag blir glad och får många skratt men de får mig också att tänka efter.)

Avtryck, intryck och uttryck!

Vilken härlig avtackning jag hade från Perstorps församling i söndags! Det var ju ett tag sen jag slutade men vi valde att vänta till efter sommaren med avtackningsgudstjänsten då jag hade önskan om att så många som möjligt av ungdomarna och mina kollegor kunde delta. Det blev en härlig mysig Taizéinspirerad kvällmässa precis som jag önskat. Jag vet ungdomarna gillar musiken och känslan i det Taizéinspirerade liksom jag själv. Det blev härligt!

Vad kommer då Perstorps församling känna att jag lämnat för avtryck? Har jag satt det där avtrycket jag skrev om i min ansökan, då för sju och ett halv år sedan. Den att jag brinner för att arbeta i kyrkan och visa att Gud finns där mitt i vår vardag, enkla dagar som svåra dagar. Som den naturligaste sak i världen!  Jag hoppas det! Jag hoppas jag fått dela med mig av den Gud jag tror på, till äldre, till ungdom, såsom barn. Det värmer när människor skickar ”att prata om Gud med dig är så enkelt. Precis som det ska vara!”

Jag vet jag inte är så lätt att jobba med alla gånger. Ibland har man sämre dagar men förhoppningsvis för det mesta bättre… Det är kanske en inställningsfråga. Väljer jag att se mest problem eller jag tittar hellre efter möjligheter?                                                 Att se saker positivt ligger mer för mig och framför allt att komma ihåg de bra tillfällena och se tillbaka med glädje. Ge ett leende och finnas där för framför allt ungdomar och barn jag mött. Jag vill alltid ha tid och vara närvarande i de möten jag har, hitta på massor av skoj och lära mig nya saker. Och oj vad jag fått lära mig… varje dag finns möjligheter att få nya intryck som i sin tur kan ge vidare avtryck. Och för all del uttryck!   Jag fick en fantastiskt fin fotobok från Perstorp med bilder av mig och kollegor med våra galna upptåg och med bilder från de olika verksamheter och personer jag fått vara en del i och av. Jag tittar i den med glädje! Så mycket kul vi haft! Och vad vi skrattat…ja, gråtit också mellan varven förstås. Men det är ju det, det är en del av livet. Att både få skratta och gråta tillsammans.

Ni har alla satt avtryck i mig! Goda sådana, för jag tänker att både glädjefyllda men också svåra och jobbiga avtryck kan alla förvandlas till något gott.

Nu vill jag uttrycka min glädje att få vara del av den värld vi har tillsammans. Där vi genom att ge goda avtryck kan göra intryck så att vi alla vill uttrycka att livet just är ett härligt liv att leva!

20150915_092142_resized

Det är mycket kring ”mina” ungdomar men de gör mig så glad och jag måste visa vad jag fick av dem! Hänger på mitt kontor nu för att påminna mig varje dag om vad vi kan betyda för varandra och varför jag älskar att arbeta i kyrkan! Tennisracken (mitt favoritgodis) väntar jag med till helgen!

 

 

 

 

Andrum!

andrum

Var hittar ni ert andrum någonstans?

Jag hittar mitt i kyrkan, ute och hemma, men jag har också ett speciellt andrum som är viktigt för mig. Det är våra varannan fredagsträffar med ett gäng vänner som träffas hemma hos varandra, fikar, pratar, läser ett bibelord och samtalar kring det och ber. Vi är nog egentligen rätt olika och jag känner inte alla från början. Någon har tillkommit under åren och någon har hittat andra sammanhang att dela sitt kristna liv med. Men de finns där och det är jag glad för!

Kanske tycker en  del att det är konstigt att träffas över ett bibelord men det är riktigt spännande och kan ge många intressanta diskussioner.  Igår kom vi in på en tidigare fråga som några i gruppen diskuterat, Jesus sitter på Guds högra sida men varför just höger? Varför är högra sidan så viktig i bibeln? Vi hade våra gissningar men ville ha ett mer uttömmande svar…det är då jag kan ringa en vän. En vän som är väldigt kunnig och väldigt intressant att lyssna på. Det är rätt härligt när man kan använda sig av andras kompetens för att få svar på sina frågor. Vi hade väl sånär tänkt i dom banorna men vi ville ha mer uttalat. Och det fick vi! Tack, min vän, för spännande samtal!

Bönen är viktig vid våra träffar. Det är gott att få dela saker som är jobbiga men också saker av tacksamhet. Det är väl det som är gott i det här sammanhanget, det här andrummet. Att sitta där, tio personer, skratta och ha kul men också känna att detta är en plats jag kan dela det som är svårt, med andra. Jag får lov att prata djupare saker än bara veckans senaste skvaller. Jag får vara mig själv och ge av vad jag har och ta emot det andra har. Vi får dela med varandra! Och vi får be tillsammans!

”Må din väg gå dig tillmötes, och må vinden vara din vän, och må solen värma din kind och må regnet vattna själens jord, och tills vi möts igen, må Gud hålla, hålla dig i sin hand.”

Äntligen!

Idag händer det!

Idag är början på ett antal veckor tillsammans där vi får stöta och blöta, skratta, gråta, leka, prata, ha andakt, gå in på djupet, få massa frågor, diskutera fram svar, åka på läger, busa, fika, träffa andra, skaffa nya vänner, inse att den där personen jag sett tidigare är rätt schysst ändå. Idag är början på att förhoppningsvis växa i den tro vi har, om man har den. Idag får man fundera över vilken roll Gud har i sitt liv, om man nu inte gjort det innan!?

Idag är det konfirmanddag! Och jag älskar det!

Visst är det lite nervöst att träffa ett tjugotal ungdomar för första gången. Vilka är dom och vad har de för förutfattade meningar om mig och prästen jag jobbar med? Ska det gå att få ihop till en grupp där alla får ta sin plats? Inte bara en plats  för de som är modiga och frågvisa och har ett naturligt sätt att få uppmärksamhet i en grupp. Utan göra plats för dem som också är av det tystare slaget, som kanske drar sig undan och ”försvinner” lite grand.

Det är alltid spännande att möta människor första gången, se gruppdynamik och vilka roller var och en tar. Ändras de rollerna efterhand eller de blir något fast och oformbart? Jag hoppas vi kan utvecklas tillsammans och lära oss nya saker. Ett växande sker hela livet och jag inser att även om jag är 43 så har jag mycket att lära av andra, gammal som ung! Vi formas av varandra!

Det jag hoppas alla ungdomar jag möter i konfirmandarbetet får med sig är ett avtryck. Ett avtryck av Gud där de får känna att Gud är med dem hela livet och ständigt finns vid vår sida, om vi tillåter det! Ett avtryck som ger ringar på vattnet som de själva vill dela med sig av, ut i världen mot andra människor.

1 Gud red7 Kärlek red 2

Det gör någonting med en!

Var på väg för trevligheter i centrala Lund i tisdags efter en första konferansdag med stiftet. Jag och en fd. kollega gick över domkyrkoforum och pratade då det plötsligt framför oss trillade ihop en kvinna. Genast gick vi fram för att hjälpa henne upp och frågade hur det var med henne. Vi fick upp henne och hon fick stödja sig på min vän medan jag plockade upp hennes kasse med en filt och en dyna i. Jag förstod då att kvinnan var hemlös och önskade hjälp till en fönsternisch vid domkyrkan. Det var där  hon skulle tillbringa natten!

Det gör någonting med mig i mötet med en annan människa! En människa som behöver hjälp men som jag inte alltid vet vad för hjälp jag ska ge. Vad kan jag göra för någon annan?

Vi pratade en stund och kvinnan ömsom skrattade men också grät. Jag försökte luska ut om det fanns något härbärge någonstans i Lund men det var dåligt med det. Hon hade bott på hotell men kostnaden blev alldeles för stor. Nischen fick duga! Det fanns inget annat alternativ! Det kändes väldigt märkligt att lämna kvinnan där, förvisso med ett köpt mål mat och kaffe men det var allt. Men kanske det räckte? Mat o prat. Iallafall för stunden.

Jag tog tåget hem och nu någon dag efter sitter jag fortfarande här och funderar på hur det har gått för kvinnan. Vem var hon och vad är det som gjort att hon är hemlös? Hon såg så prydlig ut med en finare klocka på armen och välkammat hår men samtidigt tärd och med de flesta tänder borta. Jag kommer jag nog aldrig få veta vem kvinnan var eller vad hon råkat ut för som gjort att hon hamnat i svårigheter. Jag behöver inte veta heller…

Det jag behöver veta är att jag genom att vara medmänniska kan bry mig om en annan människa oavsett. Ett mål mat, ett leende, några ord! Och kanske kan jag få vara med om att förändra en människas liv, kanske inte i det stora men i det lilla!

Det gör någonting med mig! Och det gör kanske någonting med någon annan..som vi kan ge vidare! Ett leende, ett ord!