Kära dagbok -dag 3 & 4

Oj, dagen idag har varit så strapatsrik att jag nästan glömt bort vad som hände dag tre. Ja, det får väl vara så då!

Vi har en konfirmand som haft ont i foten under dagarna. I morse tyckte hon att det var värre än vanligt så vi bestämde att jag och hon skulle åka in till ortopedakuten i Lund. Vi lämnade församlingshemmet och bad ledarna sätta undan lite lunch. För mycket längre än så kunde det väl inte ta, eller? Tji fick vi! Nio timmar senare var vi äntligen klara på akuten med en spricka som får självläka i foten. Inse hur tråkigt det är att bara sitta och vänta…och vänta… I ett kalt, tråkigt väntrum med obekväma stolar! Jag tror vi har sett de flesta TV4 program de har under dagtid, repris på ‘Äntligen hemma’, ‘Halv åtta hos mig’, Dr Phil och några fler… Vilken lycka det var för oss när vi äntligen fick bege oss därifrån!

Så vad hände då igår…som jag kommer ihåg? En ledare ville ha svar på frågan varför det var okej från Gud att äta kött efter Noaberättelsen. Det står inte i skapelseberättelsen att människan ska göra det. Ledaren tycker att det mer blir som en belöning efter ‘syndafloden’. Varför? Spännande frågor! Jag har mina livlinor vid olika frågor. Jag är själv är nyfiken på reflektionen över frågan så jag brukar använda mig av ‘ring en vän’. Vad svarar ni?

På andaktsmyset ikväll fick de berätta något om dop de varit på för maskoten Åke Brasse. De fick även välja bilder med vad de tänker om dopet. Lika  fantastiska tankar idag. Det är fascinerande att höra om en Gud vi kan gå vidare med i dopet. Att bilden på ormen med ett finger som petar på den kan bli symbolik för att i dopet närmar vi oss Gud, tron och när vi går vidare kan vi mer konkret ta i det. Det här är mina favoritstunder! Hur vi kan dela tro och liv tillsammans med de tankar var och en har. Vi fortsatte prata om dopdräkten, korset, vattnets betydelse och ljuset. Som avslutning tände vi ett ljus för var och en och benämnde dem alla vid namn. För även om vi inte får vårt namn i dopet så är namnet viktigt!

Godnatt! Efter en lång dag går jag nu på nattjour. Inga större bekymmer då de alla är rätt trötta!

IMG_20160630_211300

 

Kära dagbok – dag 2

Ovan hästmänniska som jag är försöker jag hänga med så gott det går. Min kompetens är ju kyrkgrejer. Det gillar ju jag! Och att lära känna ungdomar. Har lite roligt, våra unga ledare går runt och kallar konfirmanderna barnen… Hmm, tror inte helt de vill kallas barn. Försökte få dem att kalla dem ungdomar men det tycker de ligger alldeles för nära dem själva!

Under fm. har de undervisning i församlingshemmet. Idag blev det lite prat om skapelsen men framförallt om gudstjänsten. De fick prata om något de tyckt om med gudstjänsterna de gått på. Överlag får jag uppfattningen att ungdomar tycker om gudstjänsten, framför allt lugnet och att stanna upp en stund. En del gudstjänster är mysigare, roligare än andra. De gudstjänster som är mycket ljus med verkar vara populärast. Att tända ett ljus, skriva en bön är något som tilltalar de flesta. Så varför fortsätter inte konfirmander att komma till gudstjänsten? Eller ungdomar överlag…eller föräldrar? När folk väl tar sig dit är de oftast positiva och tycker det är betydelsefullt. Jag tror det beror mycket på oss som arbetar i kyrkan. Går inte vi i kyrkan på lediga dagar och tycker det är värdefullt för vår egen andliga utveckling så varför skulle någon annan tycka det? Jag fick höra en gång när en man pratade om gudstjänsten, det är inte bara för din egen skull du går dit. I gudstjänsten får vi möta Gud men också församlingen. Och kanske just en söndag du tycker det är lite jobbigt är det kanske för någon annans skull du finns där. Gudstjänsten och gemenskapen är något positivt, glädjefyllt och härligt! Låt oss ge uttryck för det och få med fler! Låt oss göra något bra av den stunden vi kan mötas i kyrkorummet.

Under kvällen blev det poängjakt. Konfirmanderna delades upp i olika lag och fick poäng för utmaningar ledarna gjort. Jag är rädd för att de varit på för många utsparkar för den ena idén efter den andra haglade när de planerade. En utmaning jag hoppades att ingen skulle göra var att raka av sig ögonbrynet. Det hade blivit något jobbigt att förklara för föräldrarna på konfirmationen varför deras barn har målat ögonbryn. Jag fick svar på mina böner och ingen antog den utmaningen. Istället blev det bad i ån, låna ägg, klättra i gödselstacken mm. Ja, jisses! Men jag har lite egna planer senare….Jag är rätt bra på bus med ledare;)IMG_20160628_202927

 

Kära dagbok – dag 1

IMG_20160627_073014

Nu har jag tillbringat min första natt på Flyinge Kungsgård och min första morgon bestod i att ta emot konfirmanderna. De skulle få sina rum, packa upp och fixa för sina hästar i stallet. Jag tycker allt är lite spännande då det är mitt första ridkonfirmandläger. Jag går inte direkt går under namnet hästtjej där hemma och jag tror inte det är så många av mina vänner som kan tänka sig mig i den här rollen. Kul ska det bli ialla fall! Det är ungdomarna som är mitt mål att lära känna och dela tro och liv under dessa två veckor.

Förväntansfulla och taggade kom alla och eftermiddagen blev intensiv. Vi hade clinic (de hade, jag tittade på) och vi kollade terrängrytt. Häftigt! Men jag hade aldrig vågat! Info och fix bestod också dagen av.

Under eftermiddagen blev det lite tid över för mig att planera andaktsmyset. Thats my thing! Mitt i planeringen plingar det till i telefonen och jag får en hälsning från en konfirmand jag haft tidigare i våras. Meddelandet löd: Hej, hur är läget? Det är så gott att få såna meddelanden! Jag blir glad och tycker det är härligt att få några rader ibland. För mig betyder det att deras konfirmandtid känts betydelsefull för dem. Kanske att de känner sig så trygga med kyrkan och vi som arbetar där så de vill hålla kvar den relationen. Vi chattade lite om ditt o datt och bestämde att vi nog får försöka hitta ett tillfälle för återträff. Kul!

Trötta var de kl 22 när vi samlades på innergården för vårt andaktsmys. Vi fick börja med lite namnlek så jag fick lära mig alla 21 namnen. Känns inte så kul att säga, du där, istället för namnet. Namnet är viktigt! Vi namngav också vår maskot, han fick heta Brasse Åke. Honom skickade vi runt för att säga något om dagen. Känslan över första dagen var positiv men nu var de trötta. I andakten använde jag mig av Gudspärlan i frälsarkransen. Jag hade lagt ut bilder där de fick välja en som sa något om deras egen tanke om Gud. Det är fantastiskt att höra deras reflektioner om vem Gud är för dem. Någon tog bilden av ett lejon: som stod för att Gud är mäktig. Någon tog en bild av en öppen dörr för Gud är en öppenhet där vem som helst får komma. Någon tog en bild av en hund då Gud representerar lugn, trygghet, något som är stadigt. Det blev ett riktigt andaktsmys med 21 underbara konfirmander och 5 goa ledare. I like!

Kul på jobbet!

Kul på jobbet är något jag måste ha. Att kunna skratta med sina kollegor och de människor vi möter. Tänk, det är på jobbet du tillbringar den mesta tiden av en dag, så det borde vara nödvändigt med skratt. Tänk att se sitt jobb med missnöje och att det är något tråkigt jag kommer till. Jag hade aldrig orkat! Jag har förmånen att älska mitt arbete och speciellt mötet med människor. Jag får förmånen att möta massor med människor där jag kan presentera kyrkan som något roligt, viktigt, något man borde se fram emot att komma till. Att vi faktiskt mitt i allvarsamma ämnen också kan ha kul tillsammans. Det är det inte alla som tror! Av någon anledning tror människor att kyrkan är något tråkigt, inskränkt och allvarsamt.

Jag skrattar ofta. Kan säkert störa en del men bättre med skratt och glädje än sura miner. Jag är uppväxt i en familj som har haft ofantligt många skratt, ofta i tid men också i otid. Det är inte det att jag varit utan problem under mitt liv utan det handlar kanske mer hur jag valt att se på saker och ting. (Nu skriver jag om jobbet, bara så ni vet! Handlar det om min man som nästan alltid låter kaffemuggen stå kvar på bordet eller inte hänger upp handdukar och kläder så är det något helt annat;) Tillbaka till jobbet, vi har en viktig uppgift hur vi bemöter människor som kommer. Att vara trevlig, serviceinriktad och hjälpsam spelar roll. Att ta sig tid för att byta några ord. Men också, att ha roligt tillsammans med sina kollegor. För kan vi skratta tillsammans märks det, utåt! I massor! Tack Tomas för att vi fick busa med dig! Att vi kan använda oss av stunden till spontana roligheter! Konfirmanderna hade kul, kollegorna likaså. Några andra besökare verkade också tycka att det var roligt! Och det står 2-0 till mig, än så länge;)

Mer skratt och spontanitet i kyrkan! För jag tror att den Gud vi tror på har en massa humor och vill att vi ska ha glädje och skratt kring oss. Livet innehåller många tuffa stunder så det gäller att hitta massor av småstunder till glada miner. Lev väl och njut av stunderna!

IMG_20160617_125739IMG_20160617_125755

Flexibilitet vs strukturerat

Jag tänker att jag har oändligt med tid efter konfirmationer och verksamhetsslut men upptäckt att så aldrig är fallet! Nu planerar vi hösten och verksamhetsåret 2017. Känns konstigt men lite planer och tankar framåt måste vara med.

Jag är i grund en riktig planeringsmänniska och älskar min kalender där jag kan se lite av hur mitt liv (troligen, kanske) kommer se ut till hösten. (Jag vet att det kan hända saker under vägen men jag gillar iallafall att ha planer!) Jag kollar och tänker! Funderar på att detta funkar, detta funkar inte. Så här kan vi göra för att få ihop en bra veckorytm med schema, arbetstider, verksamhet och öppenhet. För utifrån mina och teamets planer måste det alltid finnas en flexibilitet för andras idéer. Speciellt för ungdomars idéer!

”Planera för framtiden som om du skulle leva för evigt, men lev idag som om du skulle dö imorgon.”
– Okänd

Ungdomar är experter på flexibilitet och spontanitet. Det gillar jag! Fastän min kalender har inbokade datum långt in i framtiden så älskar jag också att vara spontan. Att kunna göra saker utan att tänka efter så mycket och bara sätta fart. Att ha tid och möjligheter att bara dra ihop ett gäng och göra något, just för att alla har tid och möjlighet just då. Leva för stunden är inte helt fel!

”Det bästa med framtiden är att den bara kommer till oss en dag i taget.”
– Abraham Lincoln

Tänk att kunna skicka ut en fråga om hjälp eller träff och den blir dagen efter! Många gånger är det som ungdomar engagerats till olika sker som egentligen jag vetat om länge, men de får frågan veckan innan. Funkar utmärkt då de flesta vet inte hur deras fritid ser ut om en månad eller två. Kommer frågan veckan innan så är det oftast inga bekymmer. De kan komma om det så gäller gudstjänstuppdrag, textuppdrag, lekuppdrag eller vad som. Skönt egentligen!

Flexibel men ändå en struktur, det är det bästa! 0 – 0 i den kampen!

Skickar med från Predikaren 3:1-13, Allt har sin tid!

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

Vad får då den strävsamme ut av all sin möda? Jag har sett vilket arbete Gud har lagt på människan. Allt vad Gud har gjort är skönt i rätta stunden. Han låter människor urskilja ett sammanhang, men aldrig kan de fatta Guds verk från början till slut. Jag insåg att för människan finns ingenting gott utom att glädja sig och njuta livets goda. Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.