Kära dagbok – dag 13-14

Sista dagen idag! Nu har vi haft konfirmation i Holmby kyrka efter en go pannkaksfrukost. Frukosten önskade konfirmanderna här om dagen och fick ja. Så lyckliga! Gott var det, men något pannkaksätande till just frukost är inte min favorit.

Vi fick ett ordentligt skyfall när vi begav oss till kyrkan. Glada kunde de vara som slapp cykla dit i alla fall. Full av förväntan och en härlig glädje stegade de in och sjöng av hjärtans lust. Konfirmandernas predikan blev bra, när de väl kom ihåg vad de skulle göra:) De är för goa! Mycket folk och en härlig gudstjänst blev det! Regnet lättade så vi kunde ställa upp oss på trappan och ta bilder. Det var ju tur det!

IMG_20160710_125204

Efter kyrkan var det lunch i stora ridhuset för de som bokat upp sig på platser. Det är konfirmander från hela Sverige så det är en bra grej med gemensam lunch. Väldigt gott och trevligt. Efter lunchen var det dags för utcheckning från elevhemmet. Kolla rum och ta emot nycklar…och framför allt säga Hej! och Tack! Det har varit en fantastisk grupp där alla tagit hand om och sett varandra. Gött!

Trötta och lite slitna  ska vi själva bege oss hemåt! Bilen packad och klar och snart ska jag få lov att åka hem till min egen familj igen! (Ja, dottern är på läger en vecka till så riktigt alla träffar jag inte idag)

Gårdagen bjöd på genrep i kyrkan och förberedelser för idag. Efter kvällsmaten sockerchockade vi nog konfirmanderna för de var rent hypade hela kvällen. Efter eftermiddagsfikan där vi fick chokladtårta istället för de vanliga lingongrovamackorna (vill aldrig mer se lingongrova tror jag) och tårtbakstävlingen med efterföljande ätning var de uppe i varv. Så pass mycket att vi inte gjorde nattvandringen som tänkt utan det blev filmkväll istället. Vi gick ut till täckta banan för andakt i skymningen. Det är något speciellt med andakt på en öppen yta, i mörker och fullt av ljus. Det blev en mysig stund där temat var att fortsätta traska sin livsväg. Och att inte glömma att de kan ta med Gud på vägen! ;)

IMG_20160709_213347

 

Kära dagbok dag 11-12

Imorse ringde min telefon 7.45. Såg i displayen det var den konfirmand som blivit av med sina nycklar. Hoppet tändes i mig och jag svarade. Innan jag ens hann fråga sa konfirmanden: Gud är god mot mig! Och jag hörde hur hela hon var överlycklig, lättad, glad. Hon hade hittat sina nycklar! Inne i stallet, inne i hästens box. I allt hö hade de följt med i greppen när hon mockat. Jag blev lika lättad som henne tror jag, för de där nycklarna har jag inte kunnat släppa. Jag har bett Gud att vi ska hitta dem! Så skönt!

Jag tror definitivt på att Gud kan fixa till och reda ut. Visst kan vi göra vårt men ofta ser jag Gud bakom både små och stora grejer! Ibland undrar jag hur det är att bara förlita på sig själv, eller ödet, utan Gud? Jag förstår inte hur man klarar sig. Ja, rent konkret klarar man väl sig alltid men just att känna att det finns någon som bär, bekymmer som glädje, det är det jag inte fattar!

I eftermiddags efter församlingshemmet med prat om gott/ont och förberedelser inför konfirmationen var det terrängridning. Jag är imponerad hur dessa tjejer och kille hanterar och har kontroll över sina hästar i terrängen. Hinder av stockar, kullar, vatten och buskar tar de sig över utan rädsla eller tvekan. Häftigt att se!

DSC_8975

Fast lite stolt över mig själv är jag också. Förvisso har jag inte ridit terrängritt men voltige! Inte dåligt för en som är rätt feg uppe på hästryggen. Jag är glad för utmaningar så jag får passa på att anta dem när de dyker upp. (Voltige är gymnastik på hästryggen medan hästen skrittar eller galopperar) Jag höll ut händer, satt på knä med utsträckta händer och stod nästan upp. Mäkta nöjd! Speciellt då jag är lite rädd där uppe på hästryggen. Mitt liv har inte innehållit så värst många ritter.

DSC_8774

Ikväll fick alla berätta hur de övervinner sin rädsla till Åke Brasse. Förslag som att du måste möta rädslan för att övervinna den, ta det i små steg, fråga sig själv: Vad kan hända? var några av tankarna. Jag tänker att ta hjälp av någon annan, det är tryggast för mig. Hjälp av andra människor och av Gud, vad kan då bli fel?

 

Kära dagbok – dag 8 till 11

Kom till stallet efter min löparrunda (måste hålla igång kroppen) och möttes av tjejerna som sa: Det funkar verkligen! Erika, det funkar! Vad är det som funkar? Armbanden, de funkar fortsatte de. För alla som använt sina frälsarkransarmband idag har det gått bra för i ridningen!

Såklart det funkar svarade jag, inte direkt med frälsarkransarmbandet i tankarna. Gud funkar, det vet jag! Dock hoppas jag det funkar med en bön just nu om att hitta en av tjejernas nycklar. Det hade känts väldigt bra om de dök upp. Den bönen vill jag att Gud svarar på rätt så snart. Några av tjejerna pratade om att de definitivt skulle ha på sig frälsarkransen på tävlingar senare i sommar. Då kommer de skicka mig ett meddelande.

Vi har jobbat lite med frälsarkransen i veckan. Dels pratat om pärlorna i församlingshemmet men i måndags fick de gå en kvällsrunda med pärlorna som stopp. Vid de olika pärlorna fick de göra olika saker. Som att fundera vem Gud är för dem. Skriva något om sig själv vid jagpärlan. Få korstecknandet i vatten vid doppärlan. Skriva vad som känns som öken i deras liv vid ökenpärlan, leva lite bekymmersfritt med popcorn vid bekymmerlöshetspärlan. Få njuta och bara vara (funkade sådär bland alla mygg)! Forma symboler av lera för kärlek vid kärlekspärlorna och skriva sina drömmar för framtiden vid hemlighetspärlorna. De fick de sen slå in i present så ingen annan skulle kunna läsa. Vid den nattsvarta pärlan fick de skriva eller måla ord eller symboler för det svarta. Det är skönt att uppståndelsepärlan kommer med hopp att allt ordnar sig i slutet. Där fick de tända ett ljus för dem själva eller någon annan.

IMG_20160704_220524IMG_20160704_225000

Jag gillar frälsarkransen! Den är ett bra redskap för att prata kristen tro. Det känns gott!

Vi hade fotografering här i tisdags. Vi skulle börja 10.30. Oj, tänkte jag. Då blir det säkert en hel timme innan dess som vi kan använda till något pass. Jag föreslog detta men en av unga ledare dissade det genast. Det är ju inte bara konfirmanderna som ska göra sig iordning, det är ju hästarna också! Ja, jösses. Vem hade det i tankarna? Borstas och knoppas=friseras i manen och bli så fina, så fina.

På andaktsmyset läste en av ledarna Max Lucados bok ‘Du vet väl om att du är värdefull’, en fantastisk berättelse om Vedingarna som går och sätter guldstjärnor och fulplumpar på varandra, ända tills Amanda dyker upp. På henne fastnar vare sig det ena eller andra och speciellt Parvello vill veta hur han också kan bli av med alla märken. Amanda visar honom till Eli, träsnidaren som skapat dem var och en… Den berättelsen fastnade i minnet på konfirmanderna så nu blir den en del av deras predikan på söndag! Gött!

IMG_20160706_214331

Kära dagbok – dag 5 till 7

Har kommit på mig själv att jag inte riktigt är någon dagboksskrivare..Jag glömmer skriva för det är så mycket annat som händer. Här är tidiga mornar och sena kvällar så det blir inte av… Men jag tänker göra ett försök! Jag har ju massor att berätta om.

Tisdagens poängjakt gjorde att jag fick lust att utsätta ledarna för lite kul under fredagskvällen. Blev en tipsrunda med frågor som: Vem är klämmigast? Vem är surast? Vem är virrigast? Svaret handlar om ledarna och de tävlar i vem som vinner när man löser tipsrundan. Just vem är klämmigast gick ut på vem som kunde ha flest klämmor i ansiktet. Surast får de äta citron och virrigast får de viras in i toapapper. Blev uppskattat, av konfirmanderna!

IMG_20160701_205052

På lördagen var jag ledig. Jag fick komma hem! Jippi! Fast inte för lugn och avkoppling utan för konfirmation för min egen dotter. Hon har gått i sommargrupp hemma i Tyringe under tre veckor och nu var det dags för konfirmation! En härlig konfirmation i Röke kyrka med en go präst. Hennes spontanitet och glädje är inbjudande och det gillar jag. Konfirmanderna gjorde sin del i gudstjänsten. Det blev många goda skratt då många av konfirmanderna verkligen var med i hela gudstjänsten, predikan, sång, kollektal, bön, bibelläsning. De var inte alls nervösa utan verkade inte ha gjort annat. De kan nog hjälpa till vidare i gudstjänster.

FB_IMG_1467650547947

Söndagen bjöd på gudstjänst när jag återkom till lägret. En friluftsgudstjänst vid Holmby kyrka. Mysigt när konfirmanderna kom cyklandes för att delta i mässan. De hade fått vara med och skriva förbönen som lästes upp:

”Gud, vi ber till dig för att det ska bli fred i världen och mer kärlek mellan människor. Tack för att Sverige är ett stabilt och tryggt land. Låt oss känna tacksamhet över de möjligheter vi får. Tack för att vi får ha fred. Tack för de lyckliga liv vi lever. Hjälp oss så vi slipper stöta på många av de hemska upplevelser som andra barn får uppleva i sin barndom. Vi önskar att alla våra nära och kära får vara friska och leva länge. Vi ber för dem i vår närhet så att de inte får elöner någon annan livshotande eller äcklig sjukdom. Vi ber för dem som är sjuka. Låt de få den hjälp de behöver. Gud, vi hoppas våra föräldrar och syskon får veta hur mycket de betyder för oss. Vi tackar att vi fått möjligheten att åka på detta lägret och träffa alla fina vänner. Gud, hjälp oss så vi ser när någon har det svårt. Hjälp oss att hjälpa varandra så alla kan hitta trivsel, på lägret, i sin omgivning. Var med oss så vi kan se och ta hand om de ensamma och rädda. Tack för att du alltid är med. Du finns där idag, imorgon och i framtiden. Låt oss njuta av veckan vi har framför oss och inte behöva oroa oss över höstens utmaningar. Tack för våra vänner. Det är härligt att ha människor runt omkring oss som ställer upp i alla lägen. Tack också för de djur som finns i våra liv och alla de möjligheter och vägar som dyker upp. Var med oss i träningar, tävlingar som kommer. Gud, förlåt oss för allt dumt vi gör, mot våra familjer, vänner och mot dig. Hjälp oss veta vad som är bra att göra, i världen, i vårt land, i vårt samhälle, i vår kyrka och i alla de situationer vi befinner oss. Låt oss göra goda handlingar! Amen”

IMG_20160703_105634

Under eftermiddagen smet jag ner till Brunåkra, Gislöv där jag träffade Andrea Hvistendahl. Hon ska hålla ‘Our moves’ på våra personaldagar i höst. Det är en verklighetens spelplaner där ett arbetslag kan fundera kring ett tema och diskutera samarbete, broar, murar, ekonomi o.s.v. mellan olika grupper. Jag får nog göra ett eget inlägg om detta. Jag visade en bild på fb som öppnade upp för nyfikenhet kring ‘spelet’. En suveränt bra grej iallafall!

IMG_20160703_161446