Ibland undrar jag…

Jag undrar över mig själv!  Varför gör jag detta? Inser jag inte själv hur svårt det är? Inser jag inte hur mycket jobb jag behöver lägga ner?

Jag läser religion och naturvetenskap på distans, 7,5 poäng. Tänkte att det kan inte vara så ansträngande. Visst har jag tid till det? Några timmar i veckan, det kan jag väl putta in i min lilla fritid, eller rättare sagt emellan alla fritidsaktiviter jag har. Ja, och mitt heltidsjobb då också…. plus att jag är lite pedant. Vill ha ordning och reda i hela huset. Lätt som en plätt! Jo, men visst (säger jag med väldig ironi till mig själv). Tempot har varit mycket högre än jag trodde. Här har läst artiklar, kommenterat, skrivit PM och läst böcker… Tur jag tycker det är så väldigans intressant! För det är det! Jag har fått utmana mig själv och mina tankegångar och har förundrats över öppenheten för varandras tankegångar, religionen som naturvetenskapen.

Samtidigt som jag läser på distans går jag en utbildning via stiftet, ”Att prata tro och vetande i skolan”. Det är ännu mer spännande hur vi kan jobba upp ett samarbete med skolan och samtala kring just dessa frågor ungdomar många gånger ställer sig. Tror du på big bang eller bibeln? Vad säger kristendomen om big bang och evolutionen? Vad anser kristendomen om vetenskapen, är det pålitligt eller inte? Varför? (Dessa frågor fick jag av Ida Wreland som arbetar som gymnasiepräst i Malmö, var tre av tio, tio i topp frågor från ungdomar ang. vetenskap och religion.)

Det är just mötet med ungdomar jag gillar, hur de kan ge direkta frågor. Jag kommer kunna svara utifrån mig själv och det är okej. Kanske finns det frågor jag inte kan svara på alls, för jag, och ingen annan heller för den delen kan svara fast och rakt på frågor som dessa. Det jag kan svara på, det är att jag tror Gud vill oss, var och en!

Angående tempot förresten: Hade en smårolig incident härom veckan. Jag läste en bok på distanskursern för att lämna in ett PM. Blev lite förundrad när vi sedan hade småseminarium kring en tredje bok. Tyckte att det var konstigt att vi började med seminarier kring den boken då vi ännu inte läst den eller skrivit PM kring den. Lusläste vissa kapitel så jag kunde vara med i diskussionerna och kom på mig en dag. Undrar om jag läst rätt bok? Gick genast in på hemsidan för distanskursen och läste instruktionerna. Stod hur klart som helst vilken bok vi skulle läst och lämnat in arbete på, men det var inte den jag skrivit om! Erika, LÄS INSTRUKTIONER BÄTTRE TILL NÄSTA GÅNG! Gör om gör rätt! Puh!

Tror jag får ta med det in på nya året, kanske ett nytt nyårslöfte till mig själv! (även om jag aldrig avger några nyårslöften). Bli mycket bättre på att läsa instruktioner, det är en hjälp, inget besvärligt, jobbigt extrajobb. Det blir extrajobb om jag inte läser!

Boosta!

Vad är boosta? Enligt en sida på internet står det för: låta någon klättra upp på en för att nå en höjd som vore onåbar själv; höja eller som slang: förstärka, förbättra

Jag har blivit boostat av mina kollegor! Inte bara en kollega utan flera! Känns så gott att få kollegor som du synkar med på direkten. Att vi hittar våra roller och vet vad som ska sägas och göras så det blir det där fantastiska samarbetet som jag tror vi alla önskar. Vi vill mot samma mål (och tänk… det är också Svenska kyrkans Eslövs mål och vision), har ett engagemang och massor av energi. Vi tycker inte alltid lika men vi kompromissar och hittar lösningar. Känns fantastiskt gott!

Speciellt min närmsta kollega är jag väldigt glad för. Det är häftigt att synka med varandra! Vi får stoppa varandra lite då och då, det har vi blivit varse om, när våra planer går överstyr. Men just flexibiliteten och att se till verksamheten är våra styrkor, glädjen i att möta ungdomar en annan. För några veckor sedan var vi iväg och pratade med rektorer på högstadiet, delat ut en folder över vad vi som kyrka kan erbjuda varje årskurs. Fick genast tre sjundeklasser som ville komma på besök till kyrkan och få reda på ”Vad är det vi firar?” När klasserna anmälde sitt intresse så var det inte precis att vi fick flera veckors förberedelse, de ville komma veckan efter. Både jag och Peter är ju flexibla så det var klart att vi fick trycka in det, mitt bland förrättningar (för Peters del), julspelsförberedelser, konfirmander och annat vi hittar på under veckorna.

Vi hade en grund till program men inget mer. Två timmars förberedande om upplägg och vad vi ville ha med, sen var det klart! Vi kunde lita på att vi båda gjorde sitt.

Under besöken var jag bara lycklig! Lycklig över att samarbetet skola-kyrka är under uppbyggnad och glad över hur Peter och jag fungerade ihop. En blick, ett ord och vi visste vad den andre gjorde eller skulle göra. Så kul! Det märktes nog ut mot klasserna också för mejlet vi fick efteråt får oss att vara väldigt nöjda. ”Hej och stort tack för dessa tre tillfällen! Ni var mycket skickliga, pedagogiskt som socialt. Kändes rutinerat. En fröjd att vara hos er. Klasserna har utvärderat er och detta med gott betyg.”

img_20161129_093612

Rena Damaskusupplevelsen, skrev läraren och tyckte att vi borde finnas med på uppstartsläger i skolan. Känns så gott! För även om vårt gemensamma arbete tog några timmar har vi förberett oss tidigare. Tittat på vad läroplanen säger och lagt besöken på en nivå vi vet passar. Så egentligen är jag inte bara boostat över mina kollegor utan också över människor vi möter som uppskattar det vi gör! Och jag får vara med och boosta andra!