I veckan offentliggjordes statistiken för den svenska vapenexporten under 2011. Det var för mig och många andra upprörande siffror. Statistiken visar en kraftig ökning av vapenexporten till diktaturer och länder där de mänskliga rättigheterna kränks. Bland de främsta exportdestinationerna för svenska vapen finns länder som Thailand, Saudiarabien, Pakistan och Förenade Arabemiraten. Detta är milt sagt uppseendeväckande och rimmar illa med Sveriges ambitioner att verka för fred, mänskliga rättigheter och demokrati.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Bland dem som uttalade sig fanns ärkebiskop Anders Wejryd. Han pekade på den dubbelmoral som nu råder, där Sverige har en ambitiös politik för global utveckling (PGU) och samtidigt tillåter export av vapen till diktaturer. Tillsammans med många andra fredsvänner undrar ärkebiskopen hur länge vi måste vänta på en skärpning av lagstiftningen så att exporten till diktaturer kan stoppas. För mer än nio månader sedan gavs regeringen ett tydligt uppdrag av riksdagen att ta fram en ny lag om krigsmateriel. Men ingenting har hänt. Inte ens ett direktiv till utredning har presenterats.
Diskussionen fortsatte på Utrikespolitiska Institutets seminarium om försvarsmaterielexporten den 23 februari. Det anmärkningsvärda var att politikerna lyste med sin frånvaro. Kanske var detta symptomatiskt för en vapenexport som lider av ett demokratiskt underskott. Besluten om tillstånd för vapenexport tas av den statliga myndigheten Inspektionen för Strategiska Produkter, ISP. Exportkontrollrådet (EKR), ett parlamentariskt organ, bistår ISP med råd inför dessa beslut. Det finns dock ingen möjlighet till insyn i EKRs överläggningar, då detta arbete är sekretessbelagt. Vi medborgare vet alltså inte vilka ställningstaganden politikerna i EKR haft i de olika ärendena som rör den svenska vapenexporten. Det finns därför ett starkt behov av ökad transparens så att politiskt ansvar kan utkrävas.
Under de senaste tio åren har svensk vapenexport mer än tredubblats. Räknat per person är Sverige faktiskt världens största leverantör av vapen. Länder som tar emot de svenska vapnen är återkommande bland de sämsta i klassen enligt det index över civila och politiska fri- och rättigheter som Freedom House årligen presenterar . Den politiska viljan och det politiska ansvaret tycks märkbart frånvarande i denna centrala fråga. Vi behöver agera för förändring nu. Skriv ett brev till handelsministern du också!
Eva Palmqvist
Policyhandläggare för fred och mänskliga rättigheter
Lämna ett svar