Dagen blogginlägg utgår från de texter som vi har i Evangelieboken för idag. https://www.svenskakyrkan.se/troochandlighet/kyrkoarets-bibeltexter
Vilken oerhörd kraft det finns i korset. Detta tortyr- och avrättningsredskap som var tänkt till en förbannelse men som blev till en välsignelse. Det står ju skrivet: ”förbannad är var och en som blir upphängd på en träpåle.” Gal 3:13 Därför var till förbannelse som Jesus Kristus hängdes upp på korset. Men Jesus vände förbannelsen till välsignelse, så när Jesus togs ner från korset var det till välsignelse för oss.
När Jesus dog vid tretiden på den första långfredagens eftermiddag hade det varit mörkt på hela jorden i tre timmar. De tre sista timmarna av Jesu liv omgärdades han av all vår synd. Det var därför det blev helt mörkt vid korset i 3 timmar. Världens alla synd i alla tider, världens alla förbannelser i alla tider, världens all ondska i alla tider koncentrerades till Jesu kors. Alla hatbrott fanns där, all terrorism fanns där. All ockultism och svartkonst fanns där. Din och min synd fanns där, dina och mina förbannelser fanns där, din och min ondska fanns också med vid Jesu kors, både handlingar och tankar fanns där.
Jesu börda på korset var omänskligt tung att bära. Han bar inte sina synder och brister, några sådana hade han inte, men han bar våra synder, våra förbannelser och vår ondska där på korset.
”Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för att vi skulle helas, hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom.” Jes 53:3-6
Därför talar mörkrets timmar vid Jesu död till oss om tre viktiga saker.
1. Korset – river murar
Vi människor vi bygger upp murar på nytt och på nytt. Ett bra sätt att påminna sig om detta är hur den mur som en gång byggdes genom Europa som kallades järnridån raserades. Men nu byggs upp på nytt för att hindra flyende människor att komma till Europa. Det uttryck för rädsla för det främmande som byggandet av murar både fysiskt och mentalt vittnar om, samt visar tydligt att vi är fallna i synd. Man kan likna syndafallets konsekvenser vid en oöverstiglig och ogenomträngbar mur som vi själva har byggt för att skydda oss men som istället har blivit till vårt fall. Vi var fast i ondskans välde. Djävulen hade makten över oss. Ett liv med Gud var ingen möjlighet för oss då. Genom vår synd så bygger vi också upp en mur gentemot Gud själv.
Men i och med att Gud sände sin ende Son Jesus Kristus för att bryta ner muren oss emellan hände det fantastiska. Dödens och djävulens mur, den som vi av egen kraft inte kan tränga igenom trängde Gud igenom åt oss. Ja, han inte bara trängde igenom den, han raserade den helt och fullt. När Jesus hängde där på korset hade man satt upp anklagelsen mot honom varför man dömt honom till döden genom att sätta en överskrift på korset. ”Detta är Jesus, judarnas konung” Matt 27:37 det kan ju verka nästan löjligt att bli avrättad för att man påstår sig vara judarnas konung. Men det var verkligheten för Jesus. Men i anspråket att vara judarnas konung finns mer provokation än vi vid en första anblick kan se. I och med det tog också Jesus på sig anspråket att vara Messias Guds Son, vilket var att likställa sig med Gud, det vill säga, hädelse emot Gud själv. Dödsstraff var det enda straff för hädelse som fanns på den då rådande judiska straffskalan.
När Jesus avrättades där på korset så gjorde han det i lydnad mot Fadern, för att muren mellan oss och Gud skulle brytas ned. Vi människor står för uppbyggnaden av muren mellan oss och Gud. Gud står för nedbrytandet. Inte för sin egen skull utan för vår skull. Korset var tänkt till förbannelse men blev till välsignelse. På korset dog Jesus vår död, förbannelsens död, av kärlek till oss för att vi skall få leva ett liv i välsignelse utan mur mellan oss och Gud.
2. Korset – öppnar vägen
När Jesus dog brast förhänget i templet i två delar. Jerusalems tempel var indelat i flera olika avdelningar och beroende på vem man var fick man komma olika långt in i templet. Förhänget hängde mellan det heliga och det allra heligaste. I det allra heligaste stod förbundsarken med lagtavlorna där inne offrade översteprästen en gång om året, på den stora försoningsdagen, försoningsoffret för hela folkets synder på Guds nådastol. Inne i det allra heligaste bodde Gud. Om någon gick in i det allra heligaste annat än översteprästen på den stora försoningsdagen ledde till en ögonblicklig död eftersom ingen kunde möta Gud ansikte mot ansikte och leva. Oavsett vilken av templets förgårdar man befann sig på: Det heliga, prästernas förgård, männens förgård, kvinnornas förgård eller hedningarnas förgård, så kunde man se in ända fram till förhänget som avgränsade det heliga och det allra heligaste från varandra. Men längre än så kunde ingen se, längre än så kunde ingen komma. Förlåten skilde människan från Gud. Den var som en mur som skilde Gud och människa åt.
Vi som ur judisk synvinkel betraktas som hedningar kunde bara ana Gud någon stans långt inne i templet väl innesluten utan möjlighet att komma i Guds närhet. Men så händer det fantastiska på korset. När Jesus dör tar han all vår synd, alla våra förbannelser, all vår ondska på sig. Muren som vi byggt upp raseras och försvinner. Då, när Jesus dör, rämnar förhänget i templet, vägen till Gud är öppen för alla människor utan undantag. Långfredagen har därför på grund av Jesu död blivit till den ”Stora försoningsdagen” för mänskligheten. Ekot efter Jesu sista ord ”Det är fullbordat” Joh 19.30 ekar än idag. Vägen till Gud är öppen. Det är fullbordat. Gud har gjort det som var omöjligt för oss att öppna vägen till Gud. Inte för sin egen skull utan för vår skull.
3. Korset – frälser
Korset är idag en välsignelse för oss. Men om vi inte tror på budskapet om försoning med Gud genom Jesu kors. Om vi inte tar till oss den nåd som vi har att ta emot av Gud genom Jesus död på korset, så har vi inte släppt murens förbannelse från oss. Men genom Jesu korsdöd så har den blivit utplånad en gång för alla. Men vi människor bygger upp den gång på gång på nytt igen. Men när vi vänder oss till Jesus Kristus så gäller hans försoning om och om igen. Därför är det så viktigt att vi släpper syndafallets förbannelse, isoleringen från Gud ifrån oss till Kristus. När vi gör det kommer Guds gåva, nåd och försoning genom Jesu Kristi korsdöd över oss och vi har evigt liv. Då har vi uppnått frälsningen. Då har Jesu död gett verkan i oss.
Jesu död var Guds stora kärleksbevis emot oss. När vi tar Jesu korsdöd till oss och gör den till vår död då får vi liv, då har vi uppnått frälsningen. Då har förbannelsens kors blivit välsignelsens kors för oss, som ger oss nåd och evigt liv.
Därför får vi idag ta emot korsets evangelium i våra hjärtan. Vi får fästa vår blick på den korsfäste Kristus och ta emot evangeliet om försoning och nåd endast genom korsets kraft.