Dala horse bar…

En Tuktuk som användes i filmen.

Det finns drivna entreprenörer överallt. Nu i höst har ett gäng köpt en del av dom kulisser som användes för inspelningen till filmen ’Prästen i paradiset’.

 

Svenska kyrkan framför ett framtida fordon för oss i södra Thailand?

 

Framtidsdrömmen är att öppna en bar som i stort påminner om den som gick under namnet Dala-Horse bar i filmen. OM det blir av är kyrkan inbjuden till invigningen!

Rapport kommer i så fall!

Dala Horse bar är i alla fall arbetsnamnet på baren i filmen om prästen i paradiset.

 

 

 

Högtidlighållandet av internationella mansdagen!

Stolt och vacker symbol!

Stolt och vacker symbol!

Kort rapport från Svenska kyrkan i södra Thailands högtidlighållande av internationella mansdagen den 19e november:

Antal inbjudna: Många
Antal som hörsammat inbjudan: 17
Meny: Välkomstdrink, Afrikansk vegetarisk gryta (jo, jag drev igenom det) och äppelpaj med vaniljsås
Antal pangade glasformar: 1 (exploderade pga hög värme)
Bakgrundsmusik: Spellistan ‘Manlighet’ på Spotify
(Bestående av (hård)rock från 70-talet, i det här fallet, Nazareth, BTO, Sweet, Judas Priest och ELO)

Antal Uppgifter: Två
Uppgift 1) Säg ditt namn och något du tycker är manligt
Uppgift 2) Säg en manlig förebild

Manliga förebilder?!

Manliga förebilder?!

 

Antal kvinnor som sagt att dom gärna skulle vara en fluga på väggen som lyssnat på vad män pratar om när dom inte pratar om sex eller sprit: 4

Antal kvinnor som inte fick vara med och lyssna på vad män pratar om när dom inte pratar om sex eller sprit, trots att dom önskade så: 4 (minst)

Antal kvinnor som markerat att man tycker det är töntigt med internationella mansdagar där kvinnor i förväg inte får reda på vad män pratar om när dom inte pratar om sex eller sprit: 4

Om 364 dagar gör vi om det. Och då ska vi prata om en man vi alla är mycket påverkade av och som vi alla har mycket starka åsikter om.

Höres då!

MÄN!

MÄN!

Tystnad…

Ett enda ord kan betyda mycket.

Ett enda ord kan betyda mycket.

Som kyrka utan kyrka har vi i södra Thailand möjlighet att få fira gudstjänst på många olika ställen. Det finns också den fördelen, att vi antagligen upplevs som ganska ohotande, eftersom vi rör oss så mycket.

Vid ett tillfälle firade vi en helt vanlig mässa. Precis när vi skulle börja kom en kvinna i 30års åldern in. Hon satte sej för sej själv och tittade ner i golvet. Efter en stund såg jag att hon grät.
Jag uppfattade att det var en trött gråt, på gränsen till förtvivlad. Hon deltog i hela gudstjänsten. När vi var färdiga bjöd vi till fika på en annan våning. Eftersom jag inte riktigt visste vad som skulle bli bäst, lät jag dom andra gå till fikat, själv satte jag mej kvar i gudstjänstlokalen och försökte vara tillgänglig för ett samtal.

Hon grät fortfarande.
-Hur är det? frågade jag.
Hon var tyst länge, länge. Sådär länge att det nästan kändes jobbigt.

Efter en stund svarade hon.
-Jag undrar om det är okej att jag bara sitter här, och att ljusen får vara tända?
-Självklart,svarade jag, helt okej.
-Jag har inget emot dej, eller någon annan här, jag vill bara vara lite ifred.
-Absolut, svarade jag, du får gärna sitta kvar, jag går och fikar med dom andra.

När fikat var över var hon borta. Jag har aldrig hört av henne efter det. Men det hon skrev på en servett och lade på altaret gjorde stort intryck. Och det påminde mej om att det finns olika sätt att stötta människor.

Om att kunna, försöka… och misslyckas…

image

Olles bostad

En fredag eftermiddag får vi ett telefonsamtal från konsulatet på Phuket. Konsulatet berättar om en Thaikvinna som är ihop med en svensk man och är orolig för honom. Mannen har haft en stroke och varit på sjukhus. Nu är han hemma igen, men han borde enligt henne åka in till sjukhuset för fler undersökningar. Mannen visar sej heta Olle Svensson, han är 80 år och från djupaste Småland. Enligt konsulatet önskar kvinnan att vi ska besöka honom.

Vi får en vägbeskrivning och ett telefonnummer. Han ska bo på en gata som heter ‘pineapple road’. Vi hittar gatan i den aktuella staden. Vi åker sakta upp och ner, men hittar inte det angivna numret på fastigheten. Vi ringer numret vi fått.

-Jag är här, svarar en Thairöst, på mycket knackig engelska. Outside the yellow church.
-Okey, skriker vi i trafiken tillbaka, we come!!

Vi åker sakta upp och ner genom kvarteret igen. Det är mycket trafik, vi hittar ingen gul kyrka. Vi hittar ingen kyrka alls. Vi ringer henne igen.

-Yellow church! ropar hon.

Vi ger telefonen till en Thaikille som står vid sidan och säger att han pratar engelska. Han lyssnar på kvinnan i andra änden i ett par minuter (!).
Dom lägger på.

-Okej, säger han, på lite bättre engelska än vad hon använt sej av, difficult!
Vi håller med.
-She is down in a yellow shirt, outside the snakebar place.
Ridå.

The snakebar place är lätt att hitta. Efter ett par vändor till hittar vi en kvinna som står utomhus i en gul skjorta. Vi bestämmer oss för att inte diskutera kyrkor och skjortor.

Hon sitter på en motorcykel och säger att vi ska följa med henne. Hon åker till andra delen av stan, långt bort från vår gata. Så stannar hon framför en bar som heter pineapple bar (!) och åker ner. Vi följer efter.

Hon stannar och visar oss in i en liten lägenhet, bestående av ett rum och en kokvrå.

På sängen ligger en man och sover, som visar sej vara Olle.
Hans närmaste står runt omkring honom. När vi kommer in försöker dom väcka honom. Det går…sådär.
-They are here from embassy, säger hans fru.
Han sover vidare.
-Papa, wake up, embassy is here! fortsätter hon.
Olle vaknar. Han tittar på oss runt sängen.
-JAG ÄR FAAN FRISK!! skriker han på bred småländska, JAG SKA INTE PÅ SJUKHUS!!
Han vänder sej om och fortsätter sova.
Det blir tyst.
-Papa is little angry sometimes, säger frun.
Vi hittar ingen orsak att säga emot henne.
-Maybee you can talk to him? frågar hon och tittar på oss. Vi bestämmer oss för att göra ett försök.
-Olle, säger jag lite sådär prästigt glatt, vill du prata lite svenska??
Olle sover vidare.
-Hur är det Olle?
Olle vaknar:
-JAG ÄR TAMEJ FAAN FRISK SÄGER JAG, JAG STANNAR HÄR!!
-Men vi är inte från sjukhuset, vi vill bara höra hur det är med dej, försöker jag.
Olle sover igen.

-Ska du ha lite vatten Olle? försöker jag igen.
Olle vaknar och blänger på oss allihop.
-JAG STANNAR HÄR!!! förkunnar han, högt och tydligt.
-Little problems, ler hans fru.

Vi försöker ett par gånger till, med ungefär samma resultat. Vi ger dom våra kort och erbjuder dom att ringa när Olle förhoppningsvis är på lite bättre humör, om dom vill.

När vi åker hem, sent på fredagkvällen, kommer vi fram till att ibland blir det bara fel, trots våra goda intentioner.

image

 

Olle heter i verkligheten något annat, så även gatorna och närmsta baren.

Frukostklubben

Dukar och förberett i det lilla köket på Kata top view

Dukar och förberett i det lilla köket på Kata top view

En gång i månaden har vi försökt satsa på att ha öppen frukost för alla svenskar som tycker det vore kul i vår prästbostad. Vi gör en helt vanlig frukost, efter svenska mått, och så hoppas vi på många gäster och goda samtal. Med tanke på att vår församling är diskussionsintresserad brukar det inte vara några större problem :-)

Till blogg om frukost

Den här månaden var det dock lite speciellt. Flera stycken hade tyckt att vi borde diskutera existentiella frågor över frukosten. Eftersom vi i kyrkan tycker att man kan få äta frukost utan att diskutera existentiella frågor, fick vi göra en kompromiss. Frukosten fick vara mellan 9.00 och 11.00, och så får dom som är intresserade vara kvar och diskutera efteråt. Temat måste bestämmas av våra församlingsbor. Denna gång handlade det om religion, och temat hade frågeställningen ‘Vad är religion?’

Frukost, samtalsgrupp Phuket 003

Religion…motsatsen till religion…historiska religioner…tillhöra en religion…känslan av ett beroende…definitionssvårigheter…

Intressant att få börja så i ett land där Svenska kyrkan har förhållandevis lite resurser och är i minoritet. En ovanlig situation för många av oss.