Om att vissa inte borde åka på semester…del två.

Vid ett tillfälle ringde en orolig mamma från Sverige. Hon hade inte lyckats få kontakt med sin dotter sedan ‘sist hon skickade ner pengar’. Nu var hon mycket orolig. Tydligen hade dottern stuckit från ett hotell utan att betala sin räkning. Hon visste inte var dottern befann sej. Nu hade dottern inte ens pengar till mat och vatten…

Jag kopplade rätt snabbt ihop just detta samtal med samtalet från ett hotell dagen innan. En mycket arg och besviken hotellchef hade ringt och sagt att en svensk medborgare hade druckit mycket alkohol och troligen också använt droger. När polisen hade kommit till hotellet hade hon inte varit där. Den svenska medborgaren hade helt enkelt tagit sina saker och stuckit.
Denna person ringde till oss samma dag. Hon menade att hon måste få pengar av oss. Jag svarade som vanligt att vi inte har den möjligheten. Varpå hon skrek att nu skulle hon ta livet av sej och la på luren…

Några dagar senare fick vi ett mejl från mamman igen. Hon hade nu lyckats nå dottern och via swisch skickat ner mer pengar, denna gången till en restaurangägare. Så nu skulle det nog gå bra, hoppades hon. När den resande dottern enbart hör av sej till sin mamma i samband med att hon vill ha mer pengar får vi dock samma känsla hela tiden: ett söndercurlat barn som inte blivit vuxet är ute och reser. Fullständigt fri från ansvarskänsla.

Om att vissa helt enkelt inte ska åka på semester… Del ett.

Det här är onekligen ett ganska känsligt ämne. Men tyvärr finns det svenskar som inte skulle åka på semester. Dom är helt enkelt inte mogna.

Påfallande ofta kommer vi i kontakt med dom. Tyvärr gör vi det efter att dom har gjort något eller några av sina misstag.

I Sverige är dessa unga män (för det är faktiskt oftast unga män) antagligen ganska vanliga. När dom anländer till Thailand händer något. Många säger att dom bara är här för att ‘festa loss och träffa tjejer’. Ibland går det dock helt snett.

Vi träffar på unga killar som ringer till oss och berättar en ganska vanlig historia. Naturligtvis skiljer det sej åt från situation till situation, men grundstommen är påfallande vanlig:
På stranden har man träffat en kille som sålt lite droger, ytterligt lite, och så har man köpt sej ‘lite röka’ som det ofta uttrycks. Det är naturligtvis strängt förbjudet. Vad man inte har räknat med är att många droghandlare anmäler sina egna kunder för polisen…

Och polisen i Thailand ser inte med nådefulla ögon på att inneha eller använda droger. Det blir definitivt rättegång. Denna rättegång kommer dessutom inte inom den tänkta 14 dagars perioden för semestern. Först ganska långt efter 30 dagar, när de flesta semestervisa gått ut, kommer rättegången. Det betyder dels att man får vänta på en synnerligen oviss rättegång. Samt att man kommer att få böter för att man stannat för länge i landet. Polisen beslagtar passen, vilket gör att man inte kan komma ut ur landet. Däremot får man sköta sitt boende själv.

I den situationen reagerar många olika.
Vid ett tillfälle ringde ett par killar till oss och tyckte att vi minsann borde ‘fixa det här nu’, dvs vi borde ge dom pengar att leva för, eftersom dom nu var tvungna att stanna kvar när semesterkassan var slut… Min förklaring om att vi gärna kommer för att träffas, vi lånar ut våra telefoner och vi tar gärna med en dator dom kan få låna, godtogs inte. Allt för att kontakta släktingar och vänner i Sverige, som kan skicka pengar till Thailand. Det ville dom inte, eftersom dom inte ville att föräldrarna skulle få reda på vad som hänt. Dessutom, menade dom, hade deras föräldrar betalat både ‘kyrkoskatt och annan skatt’, det var inte mer än rätt att vi skulle stå för deras uppehälle… När jag förklarade att vi inte har några som helst möjligheter till den här sortens hjälp, fick vi veta att kyrkan har enormt mycket pengar. Däremot vägrade dom hålla med om att dom själva försatt sej i den aktuella situationen, att dom själva hade ett ansvar för vad som hänt.
Jag erbjöd mej att komma och vara med på rättegången. Det behövdes dock inte, menade killarna, eftersom jag ‘uppenbarligen inte kan gör något ändå’.

Sedan ringde dom ytterligare ett par gånger till och ville ha pengar. Och svaret blir det för dom mest irriterande: vi är gärna med och låter föräldrar och vänner skicka pengar, men vi ger inte bort några pengar.

Sedan hörde vi inte mer av dom, vilket antagligen var ett gott tecken. Då sitter dom i alla fall inte i fängelse.