Avslutning del ett

 

Ibland har vi varit mycket folk...

Ibland har vi varit mycket folk…

Efter att ha firat mässa i Prästbostaden varannan onsdag hela säsongen, avslutade vi nu. Det är alltid spännande att fira mässa, eftersom man aldrig vet hur många som kommer. Eftersom vi till viss del är en turistkyrka, kan det komma in ett gäng som ‘hört talas om’ att det nu är mässa här. Det är en del av charmen med att arbeta som vi gör.

 

Som mest har vi varit 32 stycken i vår lilla gudstjänstlokal, som minst nio. Nu är högsäsongen över och dom allra flesta turister har lämnat Phuket. Det har också många longstays gjort, man åker till arbete i Sverige. Det är en märklig känsla att inse att högsäsongen är över redan i slutet av april. Samtidigt har vi klart i minnet hur intensivt (och givetvis roligt!) det faktiskt kan vara när det är många turister och longstays här.

 

Nu laddade vi för säsongens sista mässa...

Nu laddade vi för säsongens sista mässa…

Vi har fått frågan vad vi ska ägna oss åt när turisterna inte kommer och longstays har åkt hem? Det innebär inga större problem. Vi kommer att hinna gå på hembesök, planera nästa säsong, fira högtider som t.ex. Valborg, svenska nationaldagen, midsommar, lägga nästa års budget, ha personaldagar, ta ut lite kompledigt, åka runt till hotell och restaurangägare och se om vi kan fördjupa samarbetet, lämna bilen till service, besiktiga bilen mm mm. Även lågsäsongen har sin charm :-)

 

Världens största vattenkrig…                   

Mitt i festen!

Mitt i festen!

En gång per år blir thailändare mer eller mindre galna.

Det är när man firar det thailändska nyåret, Songkran (risk för felstavning). Hos oss i södern vara festligheterna bara ett par dagar, i norr lär det vara omöjligt att undgå festen under en hel vecka. Det man gör är att man kastar vatten på varandra.

När man närmar sej Songkran fylls affärerna av vattenpistoler i varierande storlekar. Det finns allt från små som ryms i fickan till skapelser som har mest gemensamt med brandslangar. Sedan sprutar man vatten på varandra. I gathörn, längs vägar, vid rödljus eller precis var som helst där man inte vill att det skall vara.

En märklig extra sak är att man också försöker lägga en hand på en bil, efter det att man hällt någon slags mjöl på bilen…

Om man, som vi i Svenska kyrkan har någon slags aktivitet en av dagarna, får man räkna med bortfall. Våran mässa under Songkran kantades av att våra församlingsbor ringde och sa att ’jag skulle gärna komma, men idag vill jag inte gå ut’.

Två dagar senare är allt över och livet blir återigen någorlunda normalt här på Phuket. Och orsaken till vattenkriget lär vara flera. Dom vanligare är att man vill gå in i det nya året ren, och för detta är vattenkriget en symbol!

 

Svensk Songkranfirare

Svensk Songkranfirare!

Svenska kyrkans bil

Svenska kyrkans bil

Lika bra att ge upp, man blir blöt ändå!

Lika bra att ge upp, man blir blöt ändå!

Godkänd bil...

Bilen är godkänd, det syns på handen!

 

Frihet… Att resa för första gången

resväska 2

Vi träffar en familj som vi till viss del känner en del. Vi har varit bekanta i Sverige. Vi är inte nära vänner, men vi känner till varandra och vi har träffats hos kompisars kompisar. Nu är dom på semester och ska tillbringa två veckor tillsammans alla fem Thailand.

Jag reagerar lite grann på att dom kommer fem stycken på en semester. Eftersom äldste sonen faktiskt är 24 år är det en ganska ovanlig situation. Han bor fortfarande hemma, men enligt sej själv vill han inget hellre än att flytta hemifrån. Av olika orsaker har detta inte blivit av.

Nu har han dock bestämt sej. Efter dom två veckorna med familjen ska han och några kompisar ut och resa i fyra månader i Asien. Ev hinner dom med Australien också, men det är inte bestämt än. Pappan i familjen verkar ta detta ganska bra, till skillnad från mamman. Hon är mycket dominant i vanliga fall, nu är hon dessutom rädd och orolig. Hon menar att det är bra för sonen att resa, men hon är väldigt oroliga för honom. När vi sitter och fikar en kväll försöker vi säga att det är ett av flera sätt för dagens ungdomar att bli vuxna och göra sej fria, detta att resa några månader i Asien. Under sin egen ungdom resten hon faktiskt själv i Latinamerika, vilket var mindre populärt hos hennes föräldrar. Jag för det lite grann på tal, men hon menar att det är andra tider nu.

– Då fanns t.ex. ingen terrorism nästan alls, menar hon.

Min bild av hur det låg till i Latinamerika under 80-talet är helt annorlunda. Jag väljer att inte diskutera frågan vidare.

Sonen är uppspelt och glad, detta är dagen före han ska ut på sitt livs hittills största äventyr. Modern förmanar honom, han gör sitt bästa för att lyssna. När han säger att han vill gå och lägga sej, eftersom han ska upp tidigt, tar mamman fram ett paket. Han blir glad och öppnar det. Det visar sej vara en GPS sändare. Mamman förklarar med att då ’vet man ju i alla fall var du är’, vilket är bra ur säkerhetssynvinkel. Hon menar att sonen kan ha sändaren i sin ryggsäck under resan i Asien. Sonen ser mindre road ut, när han går och lägger sej.

Dagen efter reser han. Det tar inte lång tid förrän han rapporterar att han blivit av med sin ryggsäck på en busstation… Och i den låg GPSsändaren…

REsväska