Den här veckan får hjälp med att säga tack. Tacksägelsedagen infaller när skörden är bärgad, frukten från våra äppelträd har blivit äppelmos och äppelpajer. Grönsaker av alla de slag bärs fram i kyrkan som ett tecken på vår tacksamhet över allt det som naturen ger oss.
Texten handlar om tio leprasjuka (spetälska), som blir botade av Jesus. Bara en av dom återvände till Jesus för att tacka. Det var en samarier, d.v.s. en person som var utstött ur den judiska gemenskapen.
Vår bön veckan efter Tacksägelsedagen är att vi skall få möta Jesus så att vi få uppleva att det sker under. Att vi blir botade ifrån det som isolerar oss ifrån omvärlden. Guds under innebär att vi blir lösta från det som binder oss till att inte upptäcka det som Gud verkligen gör mitt ibland oss.
– Vi kan inte ta allt för givet och glömma bort att vara tacksamma.
– Vi är kallade att ta in även de som känns obekvämt in i gemenskapen, och det är då som vi bäst förstår var Gud gör och vad vi får vara tacksamma över.
Att säga tack är att:
- Se behovet av Guds kraft – det är inte alltid självklart
- Möta det som vi får alldeles gratis – det självklara som vi får tacka för.
- Gå in i en gemenskap som förvandlar och ger tillträde till det som vi trodde att vi vara utestängda ifrån.
- Ständigt återvända till källan och orsaken till det som förvandlar oss.