– Du är placerad i kö, tack för att du väntar ….
– Det är snart Din tur, du behåller Din plats i kön ….
– Det är några samtal före, tack för att Du väntar ….
Det här möter oss alltför ofta när vi ringer till myndigheter av olika slag. Vi väntar på att få komma fram.
Vi bär med oss en fråga eller har något problem som behöver lösas upp. Det är därför som vi väntar på att få komma fram till rätt person och hoppas få hjälp.
Ibland händer till t.o.m. att vi blir bortkopplade p.g.a. tekniska problem och så gör vi ett nytt försök:
– Du har plats 72, tack för att Du väntar…..!
Det är inte så svårt att föreställa oss hur lätt vi blir irriterade och otåliga över denna väntan på att få komma fram!
Kanske det är något liknade vi kan känna inför Domens dag och de yttersta tiderna. I söndags var det Domssöndagen, som vi firar i kyrkan – kyrkoårets sista söndag.
Kristna människor har under lång tid stått i väntans kö på denna dag. En del är otåliga och vill kunna räkna ut när den komma att inträffa. En dag då Gud ska skapa en ny himmel och en ny jord, eftersom den gamla är förbrukad och slut.
Det är den dag som Jesus ska komma tillbaka till jorden och upprätta en god och perfekt värld. Det är något för oss att verkligen längta efter!
Gud längtar efter att få bygga upp denna nya goda paradisiska värld, men vi är människor är kanske lite rädda för vad det innebär. Vi vet ju inte riktigt vad det betyder för oss därför har vi dubbla känslor när vi väntar.
Vi bär med oss de stora livsfrågorna och oss själva och hoppas få komma fram till den Gud som ger oss svaren och öppnar himmelriket för oss. Men räcker vi till och har vi tålamodet att vänta när vi inte vet hur länge det dröjer?
Det som är den stora tryggheten är att Gud är med oss redan nu och håller i oss för att vi ska orka vänta och ta vara på livet som ges oss just nu. För det är just det som är det allra viktigaste för att orka vänta på den yttersta dagen – Domens dag: Vi kan inte slå oss till ro och tro att det dels inte är någon idé att vänta kvar eller resignera och vi blir besvikna över att ha blivit bortkopplade efter någon svår motgång i livet. Eller dels att vi bara lever som om den här världen inte var viktig och bara längtar efter livet hos Gud i himmelen. Det finns också en fara att man räknar ut att Jesus ska komma tillbaka en viss tid och så fly in i en falsk trygghet. En annan fara är att man inte bryr sig över huvud taget om de eviga frågorna och tror att det bara finns den dimension som vi förstår oss på!
Den enda säkra tryggheten inför Domens dag är att vila i Guds tid här och nu och ta emot kraft för stunden som bär in i evigheten. Det är en verklighet att räkna med även om vi inte förstår någonting!