Nästa söndags texter handlar om Jesu dop. Det berättas i evangelierna om att himlen delade sig över Jesus när han döptes av Johannes Döparen. Den Heliga Anden kom över Jesus i form av en duva och Gud sade: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”
Den här händelsen markerar Guds närvaro i vår värld. Himlen är öppen och vi får känna att Gud kommer oss nära.
Jesus kunde genom sitt dop ta emot identiteten från Gud att vara Guds Son. Nu börjar Jesu uppdrag att vara den utlovade Messias – frälsaren för hela världen. Jesus skall vara ett hopp för hela världen – Ett levande hopp. Gud är nu levande mitt ibland sitt folk. Det gäller även i vår tid och i vår värld – Jesus lever även idag.
Det handlar också om vårt dop och vårt uppdrag att vara ett levande bevis för hoppet. En kristen får vara ett vittnesbörd för livets seger i världen. Vi tillhör alla Guds gemenskap. Det är ett sammanhang som visar på framtidstro mitt i en orolig värld.
Det som går i uppfyllelse med Jesu dop är att vi får ta emot Den Heliga Anden. Dopet är inte bara en omvändelse – som det varit med Johannes Döparens dop – utan vi får ta emot Den Heliga Anden som en gåva. För att förstå det kan vi se hur Jesus tog emot denna Guds närvaro genom att Anden sänkte sig ner som en duva över honom.
Duvan finns ofta hängande över dopfunten och predikstolen i våra kyrkor för att visa oss på Guds närvaro över dopbarnet och i det som prästen vill förmedla i predikan.
I vår tid kanske Anden mest anknyter till fred – som en fredsduva – men det är ju också en utmärkt bild och fin symbolik för att förstå hur Gud vill skapa förutsättningar för en god och fredlig värld.
Du levande hopp,
som stiger förnyat ur dopkällan opp,
o, giv mig de vingar som Anden dig gav,
att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,
dit bort där Guds sol lyser evig och stark
på paradismark.
Sv Ps 258: 5