Vad äter vi egentligen här i Sverige?
Avocado i sallad, råa morötter, palt -och lösviktsgodis….

Thais skriver om den svenska maten, och skillnader mot maten hemma i Brasilien.

 

Well, the food is different here in Sweden. The food is expensive here in Sweden, but the majority of the population receives good salaries. I talked with some Brazilians who live here in the country (some for 27 years, 10 years or just a few months) and they all said that the food is expensive here. Swedish people eats lots of potatoes, it can be produced here. Carrots, onions and all that can be placed in the salad. They include beans and avocado in the salad.

Oh, I have to do a paragraph only about the avocado. In Luleå I do not feel that much difference in the avocado, but here in Linköping much they eat avocado in the salad. And is salty! There is also the issue of ”Swedish clubs” with tortillas and guacamole … Here in Sweden it is popular to eat tacos, especially among young people on weekends. And Guacamole is avocado, salt, garlic and cream cheese… It’s very different!

 Meat is expensive here. The salmon, for it is often cheaper than beef. So many times I ate salmon at dinner. Dinner is more important than lunch. And the time dinner is usually sooner than we had dinner in Brazil. In Sigtuna (when we are having gatherings with the exchange program) dinners are 18 hours. In Luleå was around 17:30, but sometimes I had dinner before 17 hours. Here in Linköping, the dinners are around 19 hours or later.

Eat lots of salad and a good part here is raw. I have lost count of how many times I ate raw carrots here …
I ate reindeer meat, elk and lamb dinners here.
Had lunch several times at the Max, which is a network of fast food from Sweden.
Here in supermarkets is an area that you buy candy in kilograms. I love these candies. I’ll miss that part of the supermarket when you return to Brazil.
Sometimes I ate rice here, but is not very common. The pasta is more common. They have macaroni salad (it is cold).

I can not stop talking about Kanelbullar! I learned to make them! This is the best cinnamon bread that I know and is the face of Sweden. Indeed, it is an informal symbols of the country. One of the most typical of Sweden is to have a Fika (sort of snack that can be done at any time) with Kanelbullar and coffee (without milk and sugar). A cake that can be eaten at birthday parties, weddings or a coffee shop and that is very famous in the whole country is Prinsesstårta (princess cake). And I love it!

They also have beef jerky here. It’s just reindeer. And I bought a piece in Jokkmokk, a city I visited and it lies within the Arctic Circle. Another typical Swedish food are köttbullar (meat balls) are like balls of ground beef, meatballs resemble, but are different. I tried Palt (who is a food of northern Sweden) and really enjoyed it. They are like balls of wheat dough (I think …) that you put butter and fried bacon.

Condensed milk is not famous here in Sweden. Until a few years ago, it was very difficult to find in supermarkets (people told me it). Nowadays you can find. But not many people know what is condensed milk and have never tasted! For me it was very different, because in Brazil the condensed milk is very popular. And, .. how to make Brigadeiro (a Brazilian dessert) without condensed milk? The answer is that they do not make Brigadeiro here. Not that they have another name for it is they do not do it.

I just discovered that sweet pizzas are (probably) from Brazil, here in Linköping. People had never heard of sweet pizzas here and they have difficulty to understand this as we eat dinner (or lunch can be too …) and not as a dessert. Well, but most young people who have experienced our sweet pizzas liked or liked very much. It was very interesting to see people’s reactions when experiencing the sweet pizzas.

Not surprisingly, they hardly eat cassava here. Then, in one of the nights we did on Brazil cassava chips. And I brought Paçoca (the kind we eat in my city, which is made with dried meat and cassava flour yellow, or is salty). Well, when the cassava and tack through the reactions were divided … I think half the people liked it and half did not like. Of course I miss the food of Brazil, such as rice and beans, steak with onions, galinhada, feijoada, Brigadeiro, Brazilian cakes, pastel, pies, pizza, candy… But, I know that I will miss the foods of Sweden when I return to my city. 

Thaís Suelen Israel Ferreira 
From Brazil

Vad vet vi egentligen om länder vi aldrig har besökt? Thais från Brasilien skriver om hur svenskar förknippar Brasilien med karneval och fotboll, och hennes vänner i Brasilien blandade ihop Sverige med Schweiz. Men när vi lever några månader i ett land så ser vi helt andra saker. Som detta med svenskarnas relation till naturen -och solen!   
 

Well, being in an exchange program is a wonderful experience. You know people, have contact with one (or more) different culture, visit places that you have never imagined  to visit and do things you have never thought to accomplish. Being here in Sweden,  in the Ung i den världsvida kyrkan / Young in the worldwide church get me very happy! Everyone here has been very attentive, helpful and dedicated to us. It’s great to know that people care about you and they always want to do the best for you, show you the most beautiful and nice places of their cities for you.

It’s amazing how many Brazilians and people who have visited / lived in Brazil I found here. One day, I was in a meeting of Rappestad’ s choir (one of the temples that take part of Vikingstad Parish), one of the women who sings in the choir  she was born in Brazil, because her parents were working in Brazil (they lived there for 10 years).

Well, it’s true that most people, when they think obout Brazil, they only know about ”Carnival, samba music, soccer, Pele and Rio de Janeiro city”.  At the beginning of the trip I was kind of sad that they only know those things about my country. But, after a while I asked myself what I knew about Sweden before I sign up for the exchange program??? I think I knew less than they know about Brazil. And I remember that when talking to people (in Brazil) I would participate in an exchange in Sweden, MANY confused with Switzerland.

Now, I know many things about Sweden, Philippines, Tanzania and Costa Rica. One day, I really want to visit these last three countries!

Believe me, Sweden is an incredible country! Beautiful indeed!
Snow and little flowers … Ice and huge trees … Red and white houses…  Old and new buildings…
The Swedish people have a different relationship with nature. It was hard for me understood . And to be honest, I do not know if I could fully understand. It is a cultural issue. And climate issue.

Especially in northern Sweden, when it makes a sunny day, those kind of days that in my city (Boa Vista city, Brazil) we say ”you can fry an egg on the asphalt”, Swedish like it! Seriously, they like the sun. It is because, in the winter, there are very few hours of daylight. Then in the spring and summer, what they want most is to be enjoying the sun. I hide from the sun the whole year in my city, because it is so warm. Different realities.

For Swedish the song of birds is a beautiful sound. Well, of course I also think tha it is beautiful. But, for them has a special meaning, because it means that spring and summer are arrived! It is a time of clarity, light, happiness and life!The majority of Swedish that I talked about the seasons, they prefer the summer. They told me that, in the winter, they are more unhappy, more unhappy, grumpy … And when spring and summer arrive, they are happier. Even the number of hours of sleep (for some Swedish) changes. In the winter you want to sleep for about 10 hours. But in the summer, some six hours is great. You want is to enjoy the sun!!!

Well, I think that when I come to my city, I will not complain much about the sun…

Thaís Suelen Israel Ferreira
From Brazil

För ett litet tag sedan var det dags för de internationella utbytesdeltagarnas mittkurs i Sigtuna. Efter drygt en månad i den första värdförsamlingen har de verkligen fått dela församlingens och värdfamiljens liv och arbete, och sett hur verkligheten ser ut i staden eller byn de bott i. Det har firats påsk med draman, påskvandringar, midnattsmässor och påskkärringar, det har knackats dörr och ordnats aktiviteter för fastekampanjen. Deltagarna har besökt sjukhus, fängelser, arbetsplatser, industrier, kommuner, sevärdheter, haft fredagsmys…

Under kursen delades en massa av de här erfarenheterna, iakttagelser av den svenska kulturen och livet i kyrkan, liksom i hemkyrkorna! Det var en hel del igenkännande skratt både från deltagare och kursledning…

Dickson, Diana och Irene spelar upp påskdagens dop

Eduardi, Thaís, Guilherme och Tatiani visar påskgudstjänst med ljusvandring som firas i Brasilien

Some days ago we had the second meeting of the international participants who are here in Sweden now. They have stayed for over a month in their first host congregations, sharing the work and life in the church and city or village. During the meeting they shared their experiences from the congregations, observations of the swedish culture and life in church of sweden, as well as in all home churches! A lot of laughs and mutual learning…

Det här utbytet kopplar samman kyrkor från olika delar av världen, skriver Joy från Filippinerna. För henne betyder utbytet mycket inte bara på grund av relationen som stärks mellan hennes kyrka IFI och Svenska kyrkan, utan för att utbytestiden också handlar om personlig växt och förändring.  

I’m Joy from Philippines, 23 years old. I am a member of the Youth of the IFI. I am a nurse and had worked for a year already. Last year, Donna, a friend of mine who was part of the exchange program asked me to accompany her and the Swedish participants to go to the famous beach in my place. I found out about the exchange program and I asked how to apply because i was so eager to be part of it. And when they were accepting applicants for the program, our bishop informed me and so i applied. And luckily, i am choosen.

This program serves as a connection to the different churches worldwide. It builds the communication and friendship to all the churches involved and we serve as the mediums of the program. It really means a lot for me because this program not only aims to talk about the churches but to our personal developments. I am very happy because I am on my training now on being away from home and being independent. On my age, to be independent here is something very common that’s why I am really challenged. Meeting someone and experiencing something new is learned and through this, my personality is developed intellectually, psychologically, socially and spiritually.  Even if I miss home so much, I still get to convert the loneliness sometimes because i have my host families and supervisors and new friends around me.

I had very much time with the children on my first congregation. I was very happy to see the little children to be in the church and they participate in the choir. Even though sometimes they just play but i think at their early age they can see how the church is and what do people do in the church. There was also a children concert that we attended and there were lots of people who watched. there were days that the children go to the church to see the story of  Also with the Youth Group and other members of the church where I have been to ( Sta. Birgitta Kyrka, Vasterleds Forsamling, Stockholm).

The group was very eager to do anything for the Fasting Campaign. We had helped them in the furniture selling, fika ( some of the staff and youth baked and we collected money from it), household knocking/visiting, then we also went to the streets to ask from the people. The collected money is going to the Fasting Campaign. This means a lot for me because from the money collected, it will help a lot of people who doesnt have money to eat and even a house. And when you help these people, it’s very fulfilling and makes me very happy.


Charles är en av vårens 14 utbytesdeltagare i Ung i den världsvida kyrkan. Här berättar han om att från Filippinerna landa i ett land av snö och kyla. Om förväntningarna på att se snö, att lära sig om svenska kyrkan och svensk kultur. Och att även om språket är en utmaning så kanske den största utmaningen av alla är att lära sig äta grönsaker…

Please be patient, I’m not so good in English. :)

Hej, Jag heter Charles.
Jag kommer från Filipinerna.

I don’t even know how I will start talking about Sweden. It’s a very cold country. It has a temperature always below 10 degree Celsius. Even though there’s the sun outside, it is very cold. Maybe because I came from a tropical country so I always feel that it was cold outside. But it was beautiful when the trees are filled with the snow and everything is white. I can feel that “it was Christmas!” ^_^.

My first week here in Sweden is very hard. I can’t sleep at night. I also didn’t know what kind of food is that and there’s a lot of vegetables in here, and the thing is “I don’t eat vegetables” :P . Eating vegetables is one of the biggest challenge for me here in Sweden.  Different kind of language is also a challenge for me, because we came from different countries. We have Portuguese, Spaniol, English, and Swedish languages.  It’s very difficult to speak to each other. But still, we are working for our languages. Some of us are using the Google Translate to communicate to each other, like me and Brian from Costa Rica.

Before I fly here in Sweden, I also have my own expectations. My first expectation is to see the snow of course, and then to have foreign friends. And I already have those to expectations. I also learn some Spanish words and Swedish words and that is my third expectations to learn different languages. And now my following days here in Sweden I’m going to fulfill my last expectation and it is to learn a lot of things in their culture, environment and their churches. I already go to the church last Sunday for the mass in Sigtuna. I’m also been in the DomKyrkan (Big Church) in Uppsala and in their National Office. The Domkyrkan in Uppsala is like a big “History Book”, there’s a lot of story inside of it, so for me it is an interesting place to see. The Swedish folkdance? I learn to dance it also but just a little. I love the Melodifestival here in Sweden, I like Sean Banan J. And there’s so much things that I want to try or to experience here in Sweden. Any way I have a lot of time here and it is just the start maybe next time I can talk many things about my experiences here.

About the Swedish People? Oh…I can’t say anything to them. They are very hospitable, kind, accommodative and very approachable persons. But not all the swedes are always on time. Maria Puuranen (who works at Sigtuna Folkhögskola) says “not all the swedes are always on time, just like me who is always late”. But she is a very good person. Maybe sometimes we are late for some activities but still we are always following the schedule. Malin Wringstad (administrator of the exchange program), she is also a very good women, Joy and Deunice calling her Aunt Malin. About Maria Carlander, the program coordinator. She is also a very good person. And also Gustav, Claire, Cassandra, Elin, and our “boss” Ida J (hahaha) (participants of the exchange program 2011). I like Swedish People.

Hmmm…I think that’s all…Next week I will talk about the others and my host family. The Söderling Family. About Mariana, Aders, Mattias, Christoper, Micheal and Christina.

/Charles from The Philippines

Foto: Magnus Aronson/IKON

Årets internationella deltagare har landat!
Och visar vart de är på väg.

Den 1 mars välkomnade vi dem med varma jackor på Arlanda, och sedan väntade en veckas introduktionskurs på Sigtuna Folkhögskola. Under kursen gavs det introduktioner till Sverige, Svenska kyrkan, utbytesprogrammet, deltagarna fick lära känna varandra och diskutera det som väntar dem under de tre månaderna i Sverige och Svenska kyrkan.

Nu har de redan hunnit vara i sina värdförsamlingar och värdfamiljer runtom i Sverige i två veckor -och du kan följa deras intryck och erfarenheter här på bloggen. Välkommen!

Här är årets deltagare;
Brian och Hazel från Costa Rica
Charles, Rea, Joy och Deunice från Filippinerna
Thaís, Tatiani, Eduardo och Guillherme från Brasilien
Diana, Irene, Dickson och Willington från Tanzania

                                                                                     Bild: IKON

Så mycket pengar, nästan 300 000 kronor, samlades in till utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan under 2011. Det tycker vi är helt Fantastiskt! Ett stort stort tack till er alla fantastiska församlingar som har gett kollekter och till alla utbytesdeltagare som har spridit ordet och bidragit till programmet. De här pengarna kommer verkligen till nytta!

Ps. Vill du eller din församling bidra till programmet?
Märk kollektinsättningen med P179

Både svenska och internationella deltagare i utbytet 2011 har sedan länge landat hemma igen, och jag tänker tillbaka på året som gått. På alla de fina internationella deltagarna som landade i ett tokvintrigt Sverige i mars, vi gick på vattnet (isen), de var ute i sina församlingar runtom i hela Sverige, och de delade med sig av sina tankar och erfarenheter och fick oss att skratta åt oss själva, och diskutera likheter och olikheter.

Sen blev det juni och vi fick för första gången träffa alla de svenska deltagarna, peppade på att åka ut. I augusti blev det språkkurs och det var vägglöss på vandrarhemmet och förberedelser på alla sätt… och sen åkte de ut till Costa Rica, Brasilien, Tanzania och Filippinerna, och ja -deras berättelser hamnade ju här på bloggen! I alla fall en del av dem.


Och mitt under hösten när de var ute, så åkte vi som jobbar med programmet här i Sverige, också ut på en resa! Vi reste till Brasilien, för att där träffa alla koordinatorer som jobbar med programmet i våra fem länder, våra kollegor i alla samverkanskyrkor i programmet. under en intensiv vecka delade vi hur vi alla jobbar med programmet i våra egna länder och kyrkor, gav tips på saker som har fungerat bra, pratade om hur vi på bästa sätt kan jobba med förberedelser och uppföljning, sprida de här erfarenheterna i våra kyrkor, och vad hela syftet med programmet egentligen är.

Det var intressant och givande, och jag tror att vi alla åkte hem med nya ideer och inspiration, och en ny känsla av att det här verkligen är ett program vi gör tillsammans, lika mycket. Som en följd av mötet ska vi nu arbeta fram internationella guidelines, som hjälp och stöd för arbetet med programmet i våra olika kontexter.

Sen blev det december, och våra deltagare landade hemma i Sverige ige, fulla av berättelser, och redo att dela med sig av dem i stift, skolor och församlingar. Skulle du vilja ha besök av en utbytesdeltagare? Kontakta den som jobbar med internationella frågor i ditt stift, eller skriv ett mejl till ungidenvarldsvidakyrkan@svenskakyrkan.se

Och nu börjar ett nytt år i utbytet, varmt välkomna att följa med på resan!

Maria carlander, 
Handläggare för utbytesprogram

Hemma igen

Snart är det tre månader sen jag, och vi, lämnade Brasilien som vi lärt känna under tre månader. Ett Brasilien som vi lärt oss att leva i och tycka om. Under de här snart tre månaderna hemma har många tankar ägnats åt Brasilien. När jag sökte till utbytet och fick Brasilien blev jag verkligen glad men tänkte att okej jag besöker det här landet under tre månader och sedan ger jag mig ut på nya äventyr till helt andra länder. Men efter tre månader i en vardag som man tagit till sig som sin egen vardag är det inte det lättaste att säga att man inte ska åka tillbaka. Många tankar har ägnats åt de människor som jag mötte där och verkligen saknar idag. Människor som får mig att villa återvända nu, om ett år eller et decennium? Åter till Brasilien ska jag iaf!

Jag kanske borde berätta lite om min nuvarande verklighet. När vi kom hem till Sverige hade vi först en kurs i Sigtuna där vi främst delade våra erfarenheter med de 14 som åkte iväg. Det var väldigt värdefullt då de har en förståelse på ett annat sätt. De har varit där och sett det jag har sett, även om det inte är i samma stad eller ens i samma land eller världsdel. Efter en och en halv månad hemma kom vi tillbaka till Sigtuna vilket var ett kärt återseende. Då hade vi alla landat och kunde prata om, vad ska vi göra nu? Agera, föreläsa, engagera oss internationellt, ja det var mycket som vi ville göra och fick inspiration till att göra.

Nu sitter jag här på Stiftkansliet i Linköping där jag och Gustav, som varit i Tanzania, ska jobba halvtid i sex månader. Sex månader som blir fyllda av att smälta, dokumentera och prata om utbytet samt föreläsa, hålla workshops och engagera andra internationellt samt det som jag ser fram emot mest, möta de internationella deltagarna. Det här är ju som sagt ett utbyte så i mars, april och maj kommer de 14 ungdomar från ”våra” länder och ska möta den svenska kyrkan, samhället, kulturen och vardagen.

I vårt stift får vi en månad tillsammans med två brasilianska ungdomar och två tanzanska ungdomar. Spännande att återuppleva Brasilien på hemmaplan, jag kanske får prata lite portugisiska och laga lite brasiliansk mat. Men det ska även bli spännande att möta Tanzania lite mer på djupet än de berättelser som jag hört av våra kära vänner i Sigtuna. En vår att se fram emot!

Om ni vill se vad vi gör eller kontakta oss för frågor eller föreläsningar så finns vi här; http://lutherhjalpen.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=857527

Um grande abraco de Veronika, en stor kram från Veronika

Hej!
Nu är det absolut sista sista inlägget från Filippinerna för just nu befinner vi oss alla fyra på flygplatsen i Manila. Det är en och en halv timme kvar tills flyget går och imorgon lördag, landar vi i Sverige.

Den sista veckan spenderade vi i ilocos. Två av de dagarna tillbringade vi på stranden, vilket var helt fantastiskt. Sol och bad är ju aldrig fel. Sedan deltog även vi i den så kallade NCCP-konventionen, vilket är några dagars sammanträden, föreläsningar och mässor olika kyrkor emellan, alltså en form av ekumeniskt samarbete. Bra grej, men vi var alla lite trötta och trodde liksom att alla sådana evenemang skulle vara över. Särskilt jobbigt blev det när vi mer eller mindre tvingades att hålla ett tal på första mässan. Vi fick veta det dagen innan och när Annie och jag till slut gick med på det, visade det sig att vi skulle representera hela Sverige och hela svenska kyrkan på ett sammanträde där många länder och kyrkor var samlade. Innan vi ställde oss där framme var jag så galet nervös, särskilt med tanke på att jag gjorde om hela talet i mitt huvud tio minuter innan vi gick upp. Med tanke på omständigheterna är jag riktigt stolt över det vi åstadkom och svenska kyrkan kan vara nöjda över sina representanter.

Tillbaka till här och nu då. Efter två dagar av shopping i Manila då jag i min idioti glömde bort bankomatkoden (Maria var dock en ängel och räddade mig), massa packning, avslutningshäng på hotellet med några av de fina människorna vi träffat här och tårfyllda avsked sitter vi som sagt på flygplatsen. Jag kan inte riktigt beskriva mina känslor. Sitter och försöker samla ihop minnen för att inte glömma. Saker poppar nu upp i mitt minne lite här och där; roliga, jobbiga, knäppa, svåra, fantastiska, berörande…ja ni fattar. Jag önskar ibland att det kunde gå att minnas allt, precis allt. Många av de finaste minnena är för mig när man bara gör simpla saker som att dela en måltid, ha ett samtal, eller ett möte med en ny person.

Jag är så tacksam för den här tiden i filippinerna. Jag är också så stolt över oss alla att vi klarat det på ett så bra sätt. Med det sagt, så ska det ju bli riktigt skönt att komma hem till Sverige. Blir fantastiskt med adventsmys.

Nuu är det snart boarding, gah det pirrar lite i magen nu när jag fattar att vi snart är hemma. Hejdå från Filippinerna för sista gången. Hejdå.

« Äldre inlägg

No Comments »