Uppdatering från Curitiba

Hej allesammans! Det var ett tag sen jag skrev mitt första inlägg här på bloggen och tänkte att det kan vara dags för ett nytt. Jag kan avslöja ett en hel del har hänt sen jag postade mitt första blogginlägg. Inte nog med vi oskadda klarade flygresan från Landvetter till Porto Alegre, har jag även tagit mig till inget mindre än Curitiba! Här har jag spenderat de senaste veckorna i min första värdfamilj, familjen Weingärtner.

Mina dagar i Curitiba har bestått av en hel del aktiviteter i min församling och kyrka. Det har mestadels varit strålande solsken och både mitt och alla andras humör har varit på topp, våren är äntligen här! I kyrkan har jag varit delaktig i både kyrkokören, konfirmandverksamheten och syträffarna.

Jag och Isabella har haft en hel del tid tillsammans de senaste dagarna. Eftersom vi bor i samma stad bestämde våra pastorer att vi tillsammans skulle få besöka två olika projekt i grannstaden till Curitiba. Det ena projektet handlade om barn vars föräldrar blivit av med jobbet och tvingats flytta till fattigare områden utanför staden. I Projekt Dorcas som det också heter fick barnen bland annat vara med i en brassorkester. Även jag tog chansen att låna till mig en trumpet och spelade tillsammans med barnen. Förutom brassorkestern fick barnen delta i kören, spela blockflöjt och lära sig mer om Jesus. Jag och Isabella fick även besöka ett område som de flesta av barnen bodde och levde i. Jag ställer mig fortfarande frågan hur kallt det borde vara om natten i dessa plåthus när jag själv fryser i ett hus med åtminstone riktiga väggar och fönster. Temperaturen går nämligen ner mot en 10 grader om natten under våren, och ännu lägre på vintern.

Förutom besöken genom kyrkan har jag också gjort en hel del med min värdfamilj. Allt från vistelser i tropiska skogar till besök på de lokala barerna. För mig är det väldigt spännande att upptäcka och dela någon annans vardag. En av de häftigaste upplevelserna jag hittills varit med om är nog ändå när min värdfamilj tog med mig ut på jeepsafari i de Brasilianska skogarna. Min värdpappa äger nämligen en egen jeep som han brukar använda till diverse äventyr. Vi får inte glömma all mat jag har stoppat i mig heller. Jag har nog aldrig ätit såhär mycket tårta och bakelser i hela mitt liv. Men eftersom maten hör kulturen till är det ju självklart man måste provsmaka allt!

Om lite mindre än två veckor åker jag och de andra tjejerna från Sverige på semester till Rio. Det ska bli oerhört spännande och jag kan erkänna att detta är en av mina drömmar som går i uppfyllelse. Jag ser allra mest fram emot att få beskåda Kristusstatyn, Cristo Redentor. Men också att få ta del av sambamusik och den härliga atmosfären som jag är säker på att Rio har att erbjuda!

img_20161001_135653

Må gott önskar Månia

Amanda’s First day in the Philippines

imageTjena! Kamusta! Hello!

Ang plangalan ko po ay Amanda Wisselgren. image
My name is Amanda Wisselgren and yesterday i arrived here in the Philippines with my traveling friends Lo, Emma and Klara.
My brain haven’t really processed yet that I am here now and that I will stay here in 3 months!

I have never been this long from home, so at the same time it as it feels like I’m not gone for super long, it feels like I just left my life at home for forever.
So, how is my life at home then may you wonder, or maby not, I will tell you anyway!

I’m really looking  forward to learn new things from this trip, and just because I don’t know really what I am going to learn. I love to meet new people and that’s one of many things I know is going to happen so that will be really fun!

As I said I just arrived here yesterday and there is already much difference from home. It’s a lot more humid, VERY, but in a refreshing way! It’s also a lot of differences when we were driving through the city to eat yesterday. We drove threw a red light district and saw some homeless children. I was prepared that these differences would be here, it’s just very weird to take in when I’m actually here. I didn’t give it to much thought when we saw it because we had just arrived with the plane, but just because I have worked with children in similar situations in Sweden I think that will be something that i will notice and compare with Sweden rather I like it or not.

The people that we met so far has been so kind and happy, I feel so lucky so get this opportunity.

To be honest, it was a bit hard to wright in English so maby ill just wright in Swedish from now on… Or I’ll just suck it up and wright in English. What I’m trying to say is: we’ll see!

You can follow me on Instagram where I will post small videos of situations during our tripp:
@filmippinerna
And you can follow my friend on her podcast on YouTube:
Filipod Emma Ronquist

Have a great day! Love/ Amanda Wisselgren

(i havent been able to post this in 5 days so there is really a lot to add, but I will take that in another post.”

 

Onsdag 7 september

Idag den 7 september är det dags för mig och mina tre vänner att kliva på planet till Sydamerika och inget mindre än landet Brasilien! Med en spänd förväntan och en aning smått nervig över vad som väntar på oss där på andra sidan jordklotet har jag trots allt tagit mig till vad jag vill kalla Sveriges stolthet, Göteborg.

Till att börja med vill jag presentera mig själv. Månia Bengtsson 20 år, född och formad i en minst lika trevlig stad som Göteborg nämligen Lidköping varpå jag tillhör Skara stift. I Lidköping och inget mindre än S:ta Maria kyrka har jag sedan barnsben funnits med i de flesta sammanhang som kyrkan haft att erbjuda. Det som allra främst fått mig att brinna för Svenska kyrkan är min medverkan i konfirmandarbete. Där har jag förutom att format konfirmander även utvecklat min egen förmåga på många olika vis.

Förutom mitt deltagande i Svenska kyrkan har jag hunnit med mycket annat de senaste året. Både arbetat på diverse arbetsplatser och varit ute på några småresor. Jag har även funderat kring vad framtiden har att erbjuda och konstaterat att världen utanför har lockat mig en hel del, och det är precis de jag ska få uppleva under mina tre närmaste månader.

För att runda av min presentation vill jag tillägga att jag också har en iver i kroppen att få möta något helt nytt, och de är jag säker på att denna resan kommer att medföra!

På återseende.

Månia

Månia Bengtsson, Landvetter 7/9 2016

Resfeber

Halloj!

Jag heter Emma Wigfeldt, är 20 år gammal, och om bara några få fjuttiga timmar åker jag till Arlanda för att lämna Sverige och spendera 87 dagar på Sydafrikansk mark. Jag bor i Stockholm och just nu känns det extra bra att Arlanda är avreseflygplats eftersom jag precis lyckats förstå att det är idag jag åker. Jag har (iprincip) packat klart men insåg att jag glömt att köpa lite saker – så snart får jag springa iväg och fixa de

Hela gårdagen var en dag fylld med resfeber, trots att 1a september fortfarande kändes väldigt långt borta. Idag är det första september, Dagen D, och idag har jag nästan börjat förstå. Inte förrän jag träffar Julia, Niklas och Filip på Arlanda kommer det vara helt påriktigt dock – och det är fortfarande några timmar kvar tills dess.

Precis som övriga deltagare kommer jag att dela med mig av glimtar från mitt äventyr här, och jag ser enormt mycket fram emot att komma iväg och uppleva världen på ett sätt jag aldrig tidigare gjort!

Och här är vi!! Jag, Julia, Niklas och Filip image- ett drömgäng!

28 timmar

Om 28 timmar lämnar jag svensk mark. Jag och mina tre fina resekompanjoner. Om ungefär 46 timmar landar vi i Sydafrika. Där ska vi spendera de tre kommande månaderna i ett delande av tro, liv och vardag tillsammans med varandra och människorna vi möter. Fantastiskt bra grej! Är väldigt taggad!

Och hej förresten!

IMG_5209

En presentation kanske kunde vara på sin plats. Jag heter Julia och är alltså en av årets utbytesdeltagare. Jag kommer från Kinna (en liten ort mellan Borås och Varberg) och hör hemma i Kinna församling, Göteborgs stift. Jag är 19 år och tog studenten i juni. Efter många långa skolår och en sommar av väntan och förberedelser känner jag mig väldigt redo för att åka iväg, och jag är verkligen tacksam för den här möjligheten.

Min längtan och förhoppning är att jag under hösten ska få möta människor och sättas i sammanhang som ger mig ett nytt och bredare perspektiv på vad livet är. Jag ser fram emot att dela med mig av berättelser om detta, men nu ska jag återgå till packandet, för imorgon åker vi!!!!

/Julia

Avresan börjar närma sig

Hejsan!

Jag heter Klara och är en av deltagarna i årets utbyte. Jag hör hemma i S:t Olofs församling i Norrköping, där jag varit aktiv sedan jag konfirmerades, främst i ungdomsgruppen, och som konfirmandledare. Jag är 18 år och tog nu i juni studenten från Kunskapsgymnasiet i Norrköping där jag läste samhäll. Efter 12 år i skolan känner jag mig nu mer än redo för att testa på något annat än att sitta i skolbänken, och som tur var sökte jag till detta utbyte!

Den åttonde september åker jag och tre andra superhärliga tjejer från olika delar av Sverige till Filippinerna, och nu börjar min resfeber sakta börja smyga sig på. Jag har ikväll suttit och försökt skriva en “att göra-lista” inför resan, samt börjat på min visumansökan, och det känns just nu närmare än någonsin. När jag för första gången i mitten av juni träffade de andra deltagarna kändes det som något som faktiskt skulle ske, jag ska faktiskt spendera dryga tre månader i Filippinerna, utan min mamma, och nu när jag håller på med min visumansökan blir det ännu verkligare!

13843401_1344597675568817_322848914_o

 

(Vi fyra som ska till Filippinerna)

Nu är det bara två och en halv veckor kvar tills vi utbytesdeltagare ses på vår två veckor långa språk- och avresekurs i Uppsala. Jag ser verkligen fram emot att träffa de andra deltagarna igen. Alla är verkligen snälla och verkar supertaggade på att åka iväg på våra respektive resor. Jag tror att vi kommer ha två fantastiska och lärorika veckor i Uppsala, och jag tror att jag nu är redo för att ta in information igen, efter vår kurs i Sigtuna, som var fylld av nya intryck och lärorika föreläsningar.

Som jag nämnde tidigare har jag lite resfeber, och just nu börjar jag fundera på vad det är jag har gett mig in på, men jag tror att detta utbyte kommer att ge mig nya perspektiv och att jag kommer utvecklas något otroligt mycket under min månader i Filippinerna. Jag vill nu mest bara komma iväg så att vi äntligen får befinna oss på detta örike på andra sidan jorden, som jag nu gått runt och längtat efter i flera månader.

Åttonde september kan inte komma fort nog!

/Klara Lundberg, Linköpings stift.

 

Introduktionskurs i Sigtuna

image1

Här är vi – Några av oss i Ung i världsvida kyrkan 2016

Hej där!

Mitt namn är Maja och jag är en av de utbytesdeltagare som kommer åka till Tanzania under hösten 2016. Under den senaste veckan har jag och de andra i årets Ung i världsvida kyrkan-grupp träffats för första gången och tagit del av olika förberedelser inför våra resor till hösten. Kursen hölls på Sigtuna folkhögskola, som ligger kring Mälarens fina miljö. Vi tog del av allt från intressanta föreläsningar om Svenska kyrkans internationella arbete, kulturmöten och övningar i ställningstagande, till diskussioner med landgrupper, träff med tidigare deltagare och en workshop med afrikansk sång, rytm och dans. Vi har fått fantastiskt god mat (6 gånger om dagen – gott!) och lärt känna varandra under några intensiva, men väldigt roliga dagar.

Det som väntar härnäst är egna förberedelser under sommaren. Det är mycket som ska fixas och trixas med innan vi sätter oss på våra plan ut i världen i september. Exempelvis ska vi ta en hel del olika vaccin för att skydda oss mot sjukdomar, köpa bra grejer att ha med i packningen (som myggnät t.ex.), kontakta stift och församling för att sprida ordet om att våra resor, ordna med visum till en del av länderna och mycket mer. Vad gäller visum till Tanzania så är det lite knepigt, eftersom det är ett 90-dagars turistvisum som gäller från den dagen man får sin stämpel i passet. Eftersom vi ska vara iväg i ca 85 dagar är det väldigt tight inpå avresan som vi måste stämpla och vissa av oss har långt till ambassaden i Stockholm. Men det ska nog lösa sig på något sätt! Vi är ju inte de första som ska göra det här. :)

I augusti träffas vi igen och då under en längre period på två veckor. Alla 18 deltagare utgör ett superhärligt gäng och vi ser nog alla fram emot språk- och avresekursen i mitten på augusti. Då kommer vi befinna oss i Uppsala, för att lära oss mer om språk, säkerhetsfrågor, träffa regionsansvariga och få reda på annat som är bra att veta. Tanzaniagänget kommer sedan att resa iväg den 8 september.

Just nu ser jag fram emot hösten med både spänning, iver, en gnutta rädsla, men mest glädje och förväntan! Det kommer bli en unik resa, minst sagt!

/ Maja Väpnare, Lunds stift

GOTHENBURG – THE HOME OF VOLVO

God made the world and the Swedes made Gothenburg. Not only the fact that it is the second largest city in Sweden, but also is the best place you can always visit. Cold winds blowing from the Coast makes the city even colder despite being wormer than most of the Northern parts of Sweden. I think tomorrow it might rain because we have rains almost every day! When you come to Gothenburg don’t forget to bring with you your umbrella.

luther gtb

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fifty years years old, the Ålvsborg Bridge looks as beautiful as if it was built a few years ago.

“Where there are three cars in the parking one is Volvo.” I didn’t know the secret behind this during my first few hours here. Now I know that this is the home of the big car manufacturing company – Volvo.  That is why – here Volvo, there Volvo, everywhere Volvo and Volvo!  I know nothing about the price of one, who was the founder, how it works but I am sure that the name of the car is Volvo. Atleast one person in each family here in Gothenburg has a relationship with Volvo.  Volvo acts like a pivot to Gothemburg economy.

volvo 2

 

 

 

 

 

 

I have two options now, either come with one Volvo to Sigtuna during our last gathering or stay here and work with Volvo!

/ Luther Lutashobya

Luther is from Tanzania, Bukoba district and represents ELCT-NWD – Evangelical Lutheran Church of Tanzania – North Western Diocese in this years Youth Exchange. He is currently, during his second stay in a swedish congregation, placed in Gotenburg together with his traveling companion Enock Jackob.

 

SNOW

I LOVE SNOW!!

Just standing outside looking at the snowy mountain landscape leaves one encapsulated. Never has winter looked so beautiful. The land looks like it is covered in a ‘white’ blanket and when staring at the river, it just goes on for miles and miles. What was amazing for me was the first time I felt the snow. Cold as it would be, watching it change back to water intrigued me. A child like curiosity sparked inside me. I soon learn that snow can come in various forms depending on the weather. Sometimes it is brittle and breaks into a ‘fluff’ when you grab a chunk of it, other times it is soft and malleable ready to make snowballs and snowmen. The are also times when one will sink into it when walking on it and times when it is hard enough to support your weight. Like a child I was absorbed by this whiteness and every opportunity I got to go outside, I was making snowballs. I also managed to throw myself on it and roll around like a pig in the mud. The biggest achievement was making the biggest snowball I could make. As soon as it reached waist height, it started feeling like I was participating in a cross fit event. I am proud of this snowball, but that is probably the inner child speaking. The consequences of playing so much in the snow and eventually creating the massive snowball was coming down with the flu. Talk about anticlimactic. That’s what you get for being overexcited about playing in the snow, but flu has never stopped me from having fun. I still have to learn to skate and ski. Can’t have a runny nose in my way.  the snowballin the snow