9 blandade tankar på söndagen

Flicka som fångar en solstråle med sin sax. Kanske en bra bild av att lyssna i tro?

Flicka som fångar en solstråle med sin sax. Kanske en bra bild av att lyssna i tro?

1. God söndag önskar jag dig och de dina. För min del är det här en av de sällsynta söndagar då jag inte är i tjänst som präst. Jag tänkte fira det med att gå i högmässan i Ulricehamn där jag bor.

2. Livet går sin gilla gång. Just nu får jag lite för lite sömn på nätterna för att barnen sover oroligt men jag har också tänkt på att september nog är en månad jag alltid brukar ha ganska mycket frid i sinnet. Vackra höstmorgnar med dis och sol om vartannat och så vidare.

3. Dagens tema för texterna i våra kyrkor är ”att lyssna i tro”. Jag var med på en andakt i veckan på det temat. Att lyssna på Gud. Det är inte någon lätt sak att veta hur man ska göra det. Men det är något jag åtminstone önskar att jag vore bra på. Att lyssna är många gånger bättre än att tala.

4. Jag laddar ner mycket appar och grejer nu. Sen brukar det inte alltid bli så mycket att jag använder något men lite roligt är det i alla fall.

5. Jag känner mig numera ganska avvand vid det dagliga bloggandet. Men det har varit kul att få upp några rätt fina bloggposter i veckan. Jag märker också att det bubblar upp fler och fler bloggideer i huvudet nu när publiceringen glesat ut.

6. Hemma ska vi förresten genomföra familjens första barnkalas om någon vecka. Känns som att ge sig ut på okända och lite läskiga stigar. Fast barn tycker jag ju om och så så det ska nog gå.

7. En mässa som jag inte varit på på länge och inte i år heller är bokmässan. Det hade varit kul.

8. Igår var jag på soptippen. Det är verkligen en väldigt existentiell plats det där, när man går bland saker folk slängt och sorterar och slänger saker man haft med sig lång eller kort tid i livet. Känns nästan som en meditation att vara där typ.

9. Vad gör du idag? Skriv gärna en kommentar!

Fredagsbön från psaltaren

Bild på kung David och Gud i en gammal fransk bibelhandskrift.

Bild på kung David och Gud i en gammal fransk bibelhandskrift.

Det är länge sedan det var någon ”fredagsbön” på Vandra Vägen. Det blir det idag men kanske på ett lite oortodoxt sätt. Dagens bön är nämligen från psaltaren i bibeln och så brukar jag ju inte göra. Hur som helst är det här ord som talade till mig häromdagen när jag kom att tänka på dem och de talar än. Kanske talar de även till dig? Psaltarpsalmer kan kännas svårtillgängliga som böner till en början men vänjer man sig lite så finns där ett väldigt hav att ösa ur. Låt oss be.

Psalm 131, en vallfartssång av David

Herre, jag är inte övermodig,

har inga stolta later.

Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt det som övergår mitt förstånd.
Nej, jag har lugnat och stillat min själ,
jag är som ett litet barn,
som barnet i moderns famn.
Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.

Rik på riktigt och rik inför Gud

Den rike mannen övervakar bygget av ladorna men får en hint uppifrån om att han är en dåre.

Den rike mannen övervakar bygget av ladorna men får en hint uppifrån om att han är en dåre.

I söndags predikade jag som sagt i Ljungsarps kyrka och här är predikan som utlovat. Det finns väldigt mycket att läsa i de andra texterna från i söndags också men här är i alla fall några ord utifrån Luk 12:13-21. Hoppas den kan vara till glädje!

17e söndagen efter trefaldighet 2016, Rik inför Gud

Det var en gång en rik man. Han hette Carl och hade stora egendomar. Så ofta han kunde så brukade han rida runt på ägorna och titta till dem och njuta av åsynen av allt som var hans. En dag stannade han till vid en praktfull ek och där satt den gamla Kristina och packade upp sin mat. ”Jag såg dig inte”, sa hon, ”jag var upptagen med att be och tacka Gud för den mat jag får äta”. Carl tyckte inte det verkade vara så mycket att tacka för. Det var lite torrt bröd och en ostkant och han frågade om det var så mycket att vara tacksam för men det sa Kristina att det var. Men så sa hon att hon var glad att träffa honom för hon hade haft en så konstig dröm där en röst sagt till henne att inatt skulle den rikaste i byn dö. Och hon visste inte vad hon skulle tro men den rikaste i byn var ju Carl så hon ville gärna berätta det för honom.

Carl fnös att det var dumheter och blev ganska upprörd och red hem. Men han var allt riktigt orolig. Han lät kalla på läkaren och blev undersökt i hela kroppen. Men det var inget fel på honom. Men han var rädd ändå och han bad läkaren, som var hans vän, att stanna uppe på natten med honom och så satt de och spelade kort och försökte ha roligt ihop. I gryningen så levde mannen ännu och så somnade de båda av utmattning. Men några timmar senare kom det en pojke och väckte dem genom att knacka på dörren. ”jag letar efter doktorn ” sa han, han ska genast bege sig till gamla Kristinas stuga. Hon dog i sömnen i natt”

Vad är det egentligen att vara rik? Den här berättelsen sätter fingret på något. Och det finns likheter med evangeliet om mannen med ladorna på många sätt. Det finns en som äger mycket och så finns det någon som dör. I sagan är det gamla Kristina som dör, tacksam över vad hon fått i livet och i evangeliet är det Gud som talar till den rike och förklarar att han är en dåre. Jag tror inte att man ska tänka att Gud dödar mannen som straff eller så men Gud förklarar att hans tid är utmätt och har varit utmätt hela tiden. Och han har inte använt den klokt.

Det är något med att fundera på rikedom ihop med döden som sätter saker på plats. Jag är som ni förstår på begravning ganska ofta så jag har funderat lite på det. Och jag tror att alla känner igen det här om ni varit på begravningar där ni själva inte varit närmsta sörjande. När man gått på begravning, eller fått höra om någon som drabbats av en allvarlig sjukdom eller vad det kan vara, och går därifrån, tillbaka till sin vardag, så är allt lite annorlunda. Man ser att gräset är grönt och att fåglarna verkar sjunga starkare nu och man kan krama om sina nära och kära och känna tacksamhet bara över detta att man lever.

Det finns en märklig idé som vi alla dras med och som nog blivit mycket starkare de senaste årtiondena. Det är att man kan räkna allt i pengar. Det är som att det bara är det som kan räknas i kronor som är viktigt. Sjukskrivningar ser man mycket på utifrån ett ekonomiskt perspektiv, vad det kostar i extra omkostnader eller utebliven inkomst, miljön försöker en del räkna om till pengar och så räknar de ut vad det skulle kosta att fixa polineringen om bina dör av en miljökatastrof eller om inte skogarna tog hand om och sög upp alla gifter längre. Hade man sagt något sådant till en människa från gamla tider eller andra delar av världen hade de tyckt man var galen. För länge sedan hade man åsikten att världen var värdefull oavsett nytta för oss. Ett egenvärde eftersom den finns där före oss, kommer ur Guds hand.

Jo, jag menar förstås att vi måste återerövra detta. Se på världen med kristna ögon och med vördnad och ödmjukhet men det förstod ni ju.

Det där med pengar och lycka är förstås också knepigt. Jag har fått nån siffra på att även om man får en rejäl löneförhöjning på ett antal tusenlappar i månaden, så skulle man kanske bli 2% lyckligare. Jämför det med om man hade lagt mer tid på något man tyckte mycket om istället. Det är förstås olika för man blir ju olycklig över att behöva oroa sig över att få ihop det också men på något sätt är det som att man inte kan äta sig mer än mätt, man kan inte sova sig mer än utsövd och det man har därutöver ger inte samma lycka.

Så vi förstår att detta med att vara rik på riktigt är något annat. Sånt som gör oss glada på allvar får vi värdesätta högre. Jag tänker på en bok som jag läste för länge sedan som hette just ”rik på riktigt”. Det var nästan som en slags andliga övningar men helt sekulärt tänkt, sånt som många borde tänka mer på. Det jag verkligen kommer ihåg var rådet att Livskvaliten skulle stiga dramatiskt för många, särskilt för många män, om man tränade sig en bit i taget på att inte bara prata om sådant man gör utan också om vad man tänker och känner. 

Det tror jag sätter fingret på mycket. Sånt som ger oss gemenskap på djupet. Det är en stor rikedom.

Rik inför Gud låter kanske knepigare. Det låter kanske också väldigt svårt. Som att den rikedomen också är något man måste samla ihop med mycket möda och stort besvär. Nu säger jag inte att det är enkelt det här men på ett sätt är det nog det. Att vara rik inför Gud är inte något vi blir genom att själva skrapa ihop, utan genom att få. Det vi lätt missar, och som den rike mannen missat är att vi egentligen inte har någon kontroll på livet. Det kommer till oss som gåva. Varje dag av livet. VI kan inte lägga en enda aln till dess längd själva säger Jesus, men vi får varje stund.

Jag har fått låna ett ankare av Anna Siwertz och det passar ju bra, det kan vara en symbol för den hand att hålla i som så många hittat hos dig Anna. Sen är ju ankaret en kristen symbol. För hoppet. Det tog lång tid innan jag förstod varför det är det. Men det handlar om det här med skillnaden mellan Carl och Kristina. Ankaret är symboliskt på så sätt att man kastar i det och så ser man inte vart det sitter men man kan känna att man sitter fast någonstans. Att man har en stadig punkt att hålla sig i även om man guppar omkring på vågorna. Ett fäste i livet bortom det vi kan se och ta på. Visst låter det som hopp, eller tro för den delen. Den rike mannen i liknelsen han försöker hålla sig fast i sin skörd och tänker att den kan ta hand om honom i det han möter i livet men det kan den ju inte. Den kan inte rädda honom om sjukdom drabbar eller något sådant. På det sättet lurar han sig själv. Jesus själv lever sitt liv förankrad hos Gud istället och så kan man förstås vara glad över det man har, men utan att förvänta sig allt från det.

Det är bara Gud som är stark nog att hålla i handen vad som än händer. Det tror jag Kristina visste men inte Karl och jag tror att det var det som den rike mannen glömde bort när girigheten fick tag i honom. Om vi på allvar kan förstå och ta till oss det då är vi rika, alldeles utan att behöva arbeta ihop någon skatt. Den finns redan där, dold under vågskummet på tillvarons yta.

9 blandade tankar på måndagen

 

När man har bakat. Då brukar jag känna mig rik.

När man har bakat. Då brukar jag känna mig rik.

1. Glad måndag kära läsare.

2. Igår var det en ganska speciellt gudstjänst i Ljungsarps kyrka, framförallt för att vi avtackade en kär medarbetare som arbetat här länge och är betyder mycket för många.

3. Jag tar det som en påminnelse om att det faktiskt är viktigare att göra små saker med stor kärlek än tvärtom.

4. Det andra stora i gudstjänsten var att det var ”återinvigning” efter att kyrkan varit stängd för ommålning lång tid. Det är inte helt givet hur man gör när man återinviger en nymålad kyrka men jag tycker det gick bra. Kyrkan är fin nu och det var vacker solosång och grejer i gudstjänsten.

5. Och så predikade jag om att vara ”rik inför Gud”. Den predikan ska jag försöka lägga upp här i morgon eller så. Ett typiskt svårt ämne där det är lätt att snacka men svårt att få ihop i livet. Som det brukar vara med andra ord.

6. Senaste avsnittet av ”halvvägs till himlen” var verkligen väldigt träffande på många sätt. Och scenen där Albin släpas in helt oförberedd till ett dop känns väldigt mycket som en sån där mardröm man kan ha ibland som präst. I sömnen alltså.

7. Det är ena körigt att hinna se alla prästtvprogram nu när det är ”präst söker fru” också på annan kanal. Jag för min del är mer glad än vanligt att ha en fru redan så jag aldrig ska behöva vara med där.

8. Jo! Vi har haft första träffen med konfirmanderna också. Ett ovanligt litet gäng är det, men desto roligare om man faktiskt lyckas lära känna varandra lite längs vägen!

9. Nu på slutet brukar jag ju fråga er vad ni gör idag, och det är nog annorlunda på en måndag mot en söndag. Så nu är jag nyfiken, hur ser din dag ut? Skriv en kommentar!

Sekularisering och ingen väg tillbaka

Det var bättre förr. Här till exempel när Gud skapar djuren och inte ens kommit till människan ännu?

Det var bättre förr. Här till exempel när Gud skapar djuren och inte ens kommit till människan ännu?

”Det var bättre förr, och ju förr desto bättre”

Så säger en och annan konservativ person jag känner. I Kyrkan kan man ibland få för sig samma sak och det tänkte jag skriva om idag.

I mitt arbetslag i församlingen har vi samtalat en del om sekularisering (förvärldsligande) utifrån Magnus Malms bok ”Som om Gud inte finns”. Det säger sig själv att en del som varit med länge och arbetat i Kyrkan och har mycket erfarenhet gärna talar om hur det var längre tillbaka i tiden. Många förändringar har ju varit till det sämre vad gäller engagemang i församlingslivet och gudstjänsterna och det är något att sörja över.

Men jag har också tänkt mycket på att det verkligen inte får handla om att allt var bättre förr (och borde bli så igen). Tittar man bakåt i kyrkohistorien finns det ALLTID mängder av konstiga saker som man inte kan begripa fick förekomma. Det gäller i den nära historien och ännu tydligare när man ser på riktigt gammal historia. Hur förvärldsligad var inte Kyrkan på medeltiden när påvar intrigerade och krigade på hårresande sätt? Och hur överförandligad och kroppsföraktande har kyrkan inte varit på andra sätt.

Att Kyrkan ändå finns kvar är nästan att betrakta som ett underverk. Jag ser det som ett tecken på att Gud ändå ger den nytt liv hela tiden av sin Ande.

Historien går aldrig bakåt. Det är sorgligt men sant. Kyrkan i framtiden kommer vara på något nytt sätt som vi ännu inte sett.

Jag skrev något här i somras om (”läget i Svenska Kyrkan”) om att det vanliga församlingslivet och bönerna som bes där är mycket viktigare än allt som debatteras i media. Det låter alltid lite fromt och världsfrånvänt att säga så men det är ändå sant. Hade vi inte bönelivet så hade vi ingen kyrka heller. Det är sig likt genom tiderna.

 

9 blandade tankar på söndagen

Döden och liva... LIVET, DÖDEN OCH LIVET var ju temat för dagens texter. Här var det ju livat istället. Fel bild.

Döden och liva… LIVET, DÖDEN OCH LIVET var ju temat för dagens texter. Här var det ju livat istället. Fel bild.

1. God söndag kära läsare! Idag firar och leder jag gudstjänst i Ölsremma kl 11 och i Dalstorp kl 17, (då med tradjazzensemblen ”Metrokvintetten”). Däremellan ska jag hinna med ett dop och lite smått och gott. En rätt späckad söndag med andra ord.

2. Om någon dag ska jag också ha hunnit få klart allt till församlingsbladet så nu finns det chans att jag hinner ägna mig lite åt mer prästerliga uppgifter också. Jag gillar ju sånt där med information och så men deadlines gillar jag tydligen inte.

3. Dagens bibeltexter har temat ”döden och livet” och handlar bland annat om hur Jesus uppväcker sonen till änkan i Nain från de döda. Inga småsaker med andra ord. Stor uppståndelse med Jesus som vanligt.

4. Jag har fått för mig att september brukar vara den finaste månaden på året (i hård konkurrens med flera andra förstås) och det kan nog stämma. Stabilt väder, vackert ljus och vackra färger och lagom varmt.

5. Fast jag kanske mest är nostalgisk till mina gamla dar på folkhögskola när stora delar av september spenderades på färd i naturen. En fantastisk friluftsårstid. Numera blir det mest korta promenader med barnen men de börjar ju i alla fall tuffa till sig lite och orka gå något.

6. Bloggen sniglar på på sparlåga alltjämt. det är inte mycket att göra åt som det ser ut just nu men jag hoppas få upp tempot åtminstone något lite mer snart. Två bloggposter i veckan känns ju verkligen snålt.

7. Jag var på öppna förskolan i Ulricehamns församling häromdagen. Det var riktigt, riktigt trevligt och fint på alla sätt. Stolt över min kyrka på många sätt. Jag minns mina månader med bebis i Bälinge, det hade varit så väldigt tråkigt om inte kyrkan haft öppen förskola där också.

8. Jo vi har förstås föräldra-barngrupp i Dalstorp också, på onsdagförmiddagar så välkommen dit!

9. Vad gör du idag? Skriv en kommentar!

Kristen tro och mänskliga rättigheter

En man som tiggde för länge sedan.

En man som tiggde för länge sedan.

Igår var jag som jag tidigare berättat på mitt första stiftsarrangemang i Göteborgs stift. Det var ”teologdag” med olika föreläsningar kring mänskliga rättigheter. Jag tog något foto på Ola Sigurdsson när han föreläste men han stod så långt bort att han knappt syntes på kort så det kunde kvitta.

I förbigående vill jag passa på att klaga lite på akademikers sätt att föreläsa. Jag vet ju att det är en lång tradition men många borde tänka till lite om det där med att förmedla sitt budskap så enkelt och tydligt som möjligt om man säger så.

Ämnet ”mänskliga rättigheter” är intressant. Jag har tidigare varit lite avogt inställt till det eftersom jag inte uppfattat det som något särskilt kristet sätt att tala om världen. Nu tror jag mer att det är det som är det geniala med de mänskliga rättigheterna -att det liksom inte är någon särskild religion eller ideologi som äger orden från början men att människor av väldigt olika livssyn kan ställa sig bakom rättigheterna. Det både är och inte är sprunget ur den kristna tron för sättet att tänka verkar ha rötter på många håll.

En intressant sak med talet om mänskliga rättigheter är att det faller om man inte kan grunda dem i en syn på människan som en varelse med värde och värdighet. Som kristen är det lätt att hitta en sådan grund i att vi är skapade till Guds avbild och värda att Jesus dött för oss. Samtidigt väcker det till ödmjukhet att kristen tro verkligen inte alls alltid lett till slutsatsen att jämlikhet och respekt för individen är självklart i alla lägen. När det gäller de mänskliga rättigheterna är det tydligen mycket som blivit bättre av att många tänkt tillsammans.

Sigurdsson sa att ur ett kristet perspektiv kanske mänskliga rättigheter alltid ter sig som ett futtigt mål jämfört med talet om den gudomliga kärleken som Gud vill ska råda, men i en syndafallen värld får man nog tänka att det är betydligt mycket mer realistiskt att uppnå, och därför kanske ändå visar sig vara vårt viktigaste mål. Det kommer jag fortsätta fundera på.

Vad tänker du på om mänskliga rättigheter? Skriv gärna en kommentar!

8 blandade tankar på söndagen

Ute på en rolig tur. Med båt istället för buss men ändå lite likt.

Ute på en rolig tur. Med båt istället för buss men ändå lite likt.

1. Idag är en lustig söndag för jag kommer inte leda någon gudstjänst denna söndag, ändå är den ingen ledig dag heller. Idag är det dags för församlingsresa till min gamla hemtrakt i Götene. Husaby närmare bestämt!

2. Det ska bli väldigt roligt. Jag ska få ta med en buss med folk upp från Dalstorp till att dels fira gudstjänst i vackra Ledsjö kyrka och sedan också guida gruppen i Husaby. Förhoppningsvis tycker de det är intressant. I värsta fall kommer jag att prata tills örona trillar av på alla för det finns ju så mycket både av historia och om trakten i våra dagar att berätta.

3. Dagens tema i evangelieboken är ”ett är nödvändigt”. Att ”ta på sig Jesu ok” närmare bestämt. Följa honom och hitta en bra väg i livet i hans sällskap. Låt oss alltid göra det.

4. Det har varit en rätt slitig vecka. Både hemma och på jobbet. Hemma beror det på att barnuppfostran inte är någon dans på rosor. På jobbet på att jag måste organisera en hel del inför hösten.

5. Att organisera saker är inte min bästa gren. Mest tycker jag om att leda gudstjänster och predika.

6. I morgon måndag ska jag för första gången möta lite mer av göteborgs stift för då ska jag på teologdag i Göteborg. Dalstorp ligger långt bort i utkanten på stiftet så jag har inte just hunnit märka att jag hör till något stift alls än.

7. Dagens resa är förresten en omvänd resa från den församlingsresa jag var med och ledde när jag var ny i Götene en gång i tiden. Då åkte vi därifrån ner till Ulricehamn och så guidade jag runt där. Det här blir nästan motsatt grej.

8. Vad gör du idag? Skriv gärna en kommentar!

 

 

Att lyssna och att älska

Första mobila telefonin när det begav sig. Det är bra att lyssna på varandra.

Första mobila telefonin när det begav sig. Det är bra att lyssna på varandra.

Idag vill jag dela ett tänkvärt citat med dig. Här är det:

Being heard
is so close to being loved
that for the average person,
they are almost indistinguishable.

~ David Augsburger

Översatt till svenska alltså: ”Att bli lyssnad på är så när att bli älskad att den det nästan är omöjligt för folk i allmänhet att märka skillnaden”

I Svenska Kyrkan brukar vi tala mer om att ”bli sedd” och det kanske på sätt och vis är samma sak som menas men det öppnar i alla fall för nya tankar hos mig detta. Jag tror det stämmer. Att bli lyssnad på är att bli tagen på allvar är att vara viktig är att vara… älskad. Min ständiga käpphäst är ju att kärlek mer är vad vi gör än vad vi känner så man kan nog egentligen säga att bli lyssnad på ÄR att bli älskad. Att lyssna är en kärlekshandling.

Det är också många gånger väldigt tydligt om man blir lyssnad på eller inte. Att vara ”sedd” är lite mer bildligt tal och inte så konkret påtagligt tänker jag mig.

Så. Idag får vi försöka lyssna på varandra. Det är att älska.