Mitt vårtal i Månstad nu på valborgsmässoafton
Här är talet jag höll vis hembygdsgården i Månstad på valborgsmässoafton. Bild av min dotter Jael i brist på foto. Det är alltid ett lite utmanande taltillfälle att vårtala men också roligt. Hoppas detta är till glädje!
Vårtalet i Månstad
Tack för förtroendet att vårtala. Och här i Månstad som ligger mig nära hjärtat. Min mamma kommer härifrån. Jag heter Tomas Jarvid och som ni ser är jag präst.
Jag tänker att det skulle kunna urarta på två olika sätt det här vårtalet. Antingen genom att det glider över i en predikan, av gammal vana liksom, eller genom att det blir något slags politiskt brandtal när jag för en gångs skull får chansen att säga något om samhället och utvecklingen i det. Frågan är vilket ni skulle tycka är värst?
Vi får se. Det är ju ändå ett vårtal så vi får ta fasta på det vi ser omkring oss också! Det är roligt att få hålla tal vid elden. Det är en fin vårtradition och att samlas kring traditioner kan ju föra oss samman.
Jag lär mina barn att elda
Elden är evigt fascinerande. Man kan stirra in i de, glo in i glöden och det är nästan som att tid och rum upphör, att man är en av alla de 1000 generationer som gjort samma sak. Det rör vid något urgammalt i oss.
Det är nästan som att vi alla är gnistor av den stora elden, vi hör ihop i en stor mänsklighet. Och de har som vi glatts över våren, grönskan och värmen.
Jag jobbar på att lära mina barn att elda. Att tända eld och att ta hand om den säkert.
Att skydda det ömtåliga
Det första man lär sig är att man måste vara försiktig i början. Den lilla lågan är så ömtålig. Man får skydda den och mata den försiktigt. Som ett litet barn.
Det får bli en påminnelse till oss om att vi alltid måste vara varsamma med de som är små. Barn. Utsatta människor. Försöka se vad som är möjligt att klara av för var och en.
För att tangera det politiska lite så tror jag inget samhälle är bättre än hur det behandlar de utsatta. Jag har märkt att Jesus talar mycket om de minsta ibland oss så det är inte bara jag som tycker. Jag tänker att det är väl därför vi alls har ett samhälle, för att hjälpas åt.
Via kyrkans arbete vet jag att vårt samhälle har blivit sämre på att värna utsatta grupper. Många är väldigt hårt pressade, när man inte klarar att vara en lönsam person längre, det gäller både gamla och nya svenskar.
Jag tror vi måste inse att vi alla vinner på ett medmänskligt samhälle. Det brukade vara självklart att säga men numera känns det som att det är en åsikt mot strömmen.
Var misstänksamma mot de som ställer pensionärer eller invandrare eller sjuka eller barn eller arbetslösa eller vad det kan vara mot varandra. Ingen av oss vinner på det.
Den stora frågan är istället om man vill se på alla människor med respekt och värdighet. Kommer vi nära inpå varandra så ser vi att vi är syskon vi människor. Hur vi talar om varandra och hur vi tar hand om varandra går hand i hand.
Så det första vi lär oss av elden är att vara rädd om det som är ömtåligt.
Elden behöver bränsle
Åter till eldandet. Jag försöker lära mina barn att en eld behöver tre saker för att brinna; bränsle, syre och värme.
Man behöver hela tiden mata på ved. Bränsle är viktigt för en människa också. Det kan stå för det materiella vi behöver. Jag tror att ett bra ord för oss alla att tänka på är just ”behöver”.
Faktiskt så tror jag att lagom är bäst. Som jag sa är det långt ifrån alla som har vad de behöver materiellt i vårt land. Så borde det inte behöva vara. En del har istället väldigt mycket.
Vad behöver jag?
Jag tror också att den här planeten kan räcka för människors behov, men jag tror faktiskt inte att den räcker för våra begär.
Vi märker att inte ens miljardärerna verkar mena att de har tillräckligt än så istället för att sträva mot mer borde vi hellre fundera nu på vad som egentligen är nödvändigt.
Jag vet att jag själv behöver öva på det. Jag tycker det brukar vara till hjälp att försöka se med tacksamhet på det man har. Att välja det perspektivet.
Elden behöver syre
Brinner det dåligt kan vi blåsa lite, öka på syret. Syret är viktigt för oss människor rent bokstavligt förstås men det kan också stå för att vi behöver frihet. Ha lite luft omkring sig.
Och vet ni, frihet är inte på modet just nu det heller. Auktoritära rörelser går fram i många länder.
Jag vet att jag tycker om att få påverka mitt eget liv, och få vara som jag är. Du också va? Hur fri man känner sig beror ofta på ens omgivning, att det finns nyfikenhet och vilja att förstå.
Det får vi unna varandra. Jag har alltid tänkt att Månstad är en vänlig by på det sättet så det får ni vara rädda om!
Elden behöver värme
Och värmen är viktig för elden. Elden ger värme men den lever också på värme. Värmen oss människor emellan, den måste väl stå för kärlek.
Och som Natanael Beskow sa en gång; ”vänlighet är kärlekens småmynt för de dagliga utgifterna”. Jag gillar det citatet väldigt mycket för man påminns om hur viktigt det är med vardagliga saker, lite omtanke, att hälsa, att försöka ha lite tålamod med varandra, inte vara för snabb att döma.
Kärlek är ett stort ord men det översätts i många små enkla handlingar.
Varifrån får vi det goda?
Men vet ni var all kärlek och allt gott i världen kommer ifrån?
Nu skulle jag inte predika men annars hade jag haft ett kort svar där på tre bokstäver.
Ett nästan lika kort svar är att all kärlek och godhet kommer från… kärlek och godhet. Vi har tagit emot från någon och vi ger vidare. Mänsklig omtanke är det värdefullaste som finns i Månstad.
Det är populärt att tala om hårda tag idag. Man ska också arbeta hårt eller sätta hårda gränser. Och det är gott så länge det handlar om att skydda det som är värt att skydda men kom ihåg att vi själva inte ska bli hårda!
Hårda tag ger oss lätt hårda hjärtan, och vad har vi då vunnit?
Att arbeta kärleksfullt
En gammal präst var väldigt upprörd över detta med att allt ska vara hårt. Han frågade varför ingen talar om att arbeta KÄRLEKSFULLT, träna med kärlek, eller att sätta KÄRLEKSFULLA GRÄNSER. Det låter nästan likadant men då kommer man ihåg vem man vill vara mitt i alltihop.
Ni får i läxa att börja byta ut hårt mot kärleksfullt i hur ni tänker (ni får nog göra det tyst i ert huvud kanske för annars verkar man ju töntig och flummig).
Vi lever av att ta emot kärlek och vi måste ge den vidare. Elden kan inte brinna kall.
Vi får lära våra barn
Så jag håller på som sagt och lär mina barn att tända och att ta hand om en eld. Det är det vi måste göra allihop. Eld som är eld, och eld som är ett gott liv tillsammans.
Det sägs tyvärr att barn inte gör som man säger utan som man gör. Så vi kan inte bara snacka tyvärr. Vi måste ta vara på det som är sårbart och litet, en dag kan det bli en värmande eld.
Vi måste förvalta jorden klokt den stund vi har här, vi får försöka leva som fria människor och önska detsamma åt andra, och vi får försöka ha varma hjärtan.
Nu skulle det falla sig naturligt för mig att säga låt oss be, men jag vill istället utropa ett fyrfaldigt leve för våren, för livskraften, ljuset och elden. Länge leve våren!
Liknande inlägg
-
Att ta med ett helt träd till skolavslutningen
Jag och mitt träd efter sista skolavslutningen. Notera de kraftiga rötterna och den mäktiga kronan. Men ett helt träd är det! Ett helt träd Hej jag heter Tomas Jarvid och det är första gången jag är på skolavslutning här så det känns lite pirrigt. Det är ju bra när man[…]
-
Om Disney, hjältar och mod
Prästlivet bjuder på en del spännande talarmöjligheter. I onsdags hade vi konsert med musikskolans orkestrar i Dalstorps kyrka och jag skulle förstås vara med och säga några ord som en andaktsdel i det hela. Konserten bestod framförallt av musik från disneyfilmer så på något sätt fick jag ju utgå från[…]
-
Vårtal med Mamma Mu
Jag talade vid denna eld. Husaby-Ledsjö kyrkokör sjöng. I går på valborgsmässoafton höll jag vårtal på "Sigfridsliden" i Husaby. Jag fick även göra ett litet gästspel i min favoritkyrkokör som sjöng vårsångerna. Jag fick därtill lära mig nya sätt att elda våreld med traktorhjälp och så.[…]
Kommentera det här inlägget