Här är en annan sak jag tänkt skriva många gånger. En av de kyrkor i pastoratet jag arbetat en hel del i är Kinne-Kleva kyrka några kilometer från Husaby. Där ser altaret ut så här. På altaret står ett krucifix som ser ut så här:
Det har stått i den gamla rivna kyrkan i Sil och är äldre än Kinne-Kleva nuvarande kyrka. Dock inte så mycket äldre än man kunde tro. Jag har alltid trott att det var medeltida men tydligen är det från 1700-talet. Jag tror mina tankar har kvar sin poäng ändå, det kunde lika gärna ha varit äldre…
Kontrasten är rätt stor mot resten av altaruppsatsen som ser ut så här:
Utanför bilden står också bokstäverna alpha och omega (syns på översta bilden). Korset är mer stiliserat, törnekronan och en mantel hänger över det. Vid korsets fot ser man korset, ankaret och hjärtat, symbolerna för tro hopp och kärlek (och varför ankaret är symbol för hopp och hjärtat för kärlek har jag skrivit om tidigare).
Det här är kyrkliga utsmyckningar från en helt annan tid, med helt andra ideal. Den medeltida konsten är ibland rätt brutal i sitt sätt att framställa mänskligt liv, smärta, lidande, tro och så vidare. Altaruppsatsen är från 180-talet då kyrkan byggdes. En tid då idealen istället (i upplysningsanda och utifrån romantiken och så där, jag är inte helbra på att hålla isär det där) gjorde att man avbildade den kristna tron i abstrakta symboler. Det återspeglar nog också hur det såg ut i predikningar och sånger. Det rörde sig nog gärna mer på ideplanet eller i frågor om ideal, moral och så vidare än om historiska händelser (här får du rätta mig om jag är ute och cyklar).
Poängen med det här är att det är bra att inte vara för historielös som kyrka. Pendeln svänger hit och dit och tidens ideal skiftar kraftigt. I efterhand kan det nästan bli löjligt hur ensidigt man tänkt i vissa tider. Och då kanske det är så när framtiden tänker på oss? Lärdom om historien gör i alla fall att vi kan veta att det finns fler sätt att se på tillvaron än det som råder just nu. Det sägs att om kyrkan gifter sig med tidsandan så blir hon väldigt snart änka, tidsandan växlar hela tiden.
Tvärt emot vad vi ofta tänker i vårt högmod så var folk förr i tiden inte dummare än vi är idag. Däremot så gjorde de som de flesta av oss gör nu, följer med strömmen. Men kyrkan kan inte bara följa med strömmen, den måste vara en motström.
Vad tänker du om det här?
Lämna ett svar