Jag i centrum?
Dags för ännu en bloggpost med tankar som väckts utifrån boken ”utan västerländska glasögon”. Jag vill också på en gång passa på att idag har jag gjort mig egen grafik igen (ja, och det syns, säger ni då)…
Min studiekompis Andreas sa vid något tillfälle att:
”Förr trodde alla att jorden var i centrum och allt kretsar kring den, det kallas den geocentriska världsbilden.
Sedan kom insikten att allt snurrar kring solen, det kallas den heliocentriska världsbilden.
Nu tror alla att det allt kretsar kring dem själva. Det måste väl vara den egocentriska världsbilden?”
Jag har citerat Andreas vid några tillfällen för jag tycker det ligger mycket i det han sa. Men så dök plötsligt samma tankegångar upp i nämnda glasögonbok. Det är kanske på allvar ett av de största problem vi har att läsa och förstå bibeln och den kristna tron i vår kultur, att vi är så övertygade om att vi själva är i centrum?
Författarna ger exempel på hur bibeltexter rycks ur sitt sammanhang av samtida läsare, eller hur de vrids och vänds tills de blir löften om personlig framgång för just mig idag. På ett sätt är det förstås sant både att bibeln handlar om oss och att Gud är densamme då som nu men det blir fel när vi själva väljer vad som är relevant i bibeln. Egentligen betyder väl oftast relevant då ”tillämpbart och fint för just mig personligen”? Det är också många bibelord vi gärna bortser från, som när hela århundraden av gudsfolkets liv passerar helt obemärkt eller, ännu värre, i fångenskap och lidande.
Kanske parar sig vår bibelläsning med vår ”narcissistiska kultur” och spelar oss spratt oftare än vi är medvetna om?
Så här ska man snarare tänka.
Bibeln är riktad till oss tillsammans, till Guds folk i alla tider. I Bibelns tankevärld är det Gud som är i centrum (den teocentriska världsbilden). De flesta av oss är ingen Mose eller Paulus utan har mer blygsamma roller i världen men vi får öva oss i att inte mäta vår egen betydelse i hur framskjuten roll vi har. I Guds rike är det inte bara hjältarna som räknas. Det är bättre att vara ett barn än en hjälte.
Gud är heller ingen automat som jag använder för att min vilja ska ske, kristen tro handlar om att lägga mitt liv i Guds händer. Det gäller att passa sig, egot smyger sig snabbt tillbaka in bakvägen även om vi tycker vi förstått problemet.
Det handlar inte om mig. Jag tror att om det sjunker in kommer det visa sig att den sanningen är en verklig skatt. Vad tror du?
Lämna ett svar