Gandalf och Jesus Kristus

Nej det här är ju inte Gandalf egentligen. Men jag tror att det är mer ok med rättigheterna på den här än med någon filmbild. Rätt likt ändå?

Lagom till advent tänkte jag påbörja en länge sedan påtänkt serie bloggposter med koppling till JRR Tolkiens trilogi om härskarringen. Vi ska titta närmare på tre gestalter som påminner märkligt mycket om Jesus Kristus. Jag har förresten skrivit om ”Saurons ring, den onda makten” också en gång för länge sedan.

Tolkien själv var uttalat mot tanken på att hans böcker skulle handla om något annat än det de handlade om. Det är ingen förtäckt kristen historia även om Tolkien var katolik. Däremot är det förstås så att allt man gör är självporträtt så Tolkiens syn på världen kommer förstås till uttryck i hans böcker.

Nu till Gandalf. Gandalf är en mäktig trollkarl även om man inte riktigt får grepp om hur han använder sin magi. Den är inte våldsamt aggressiv som Saurons. Gandalf kommer som en grå vandrare genom Midgård med ständigt mycket att hålla ett öga på. Enligt vad jag förstått har Gandalf ett slags gudomligt ursprung vilket gör att det finns likheter med den kristna inkarnationstanken.

Det mest iögonfallande är kanske att Gandalf faktiskt dör och återuppstår. I Morias gruvor offrar han sig för sina vänner och går i strid mot avgrundsvarelsen Balrog. Han försvinner i djupet men återkommer på märkligt vis och som förvandlad. Gandalf är nu Gandalf den vite och mäktigare än någonsin. Sarumans, som utger sig för att vara den vite men som blivit förvriden (en bild av antikrist?), makt över honom är bruten.

Längre fram talar Pippin med Beregond i Minas Tirith och berättar om Gandalfs många rynkor av de bekymmer han dras med men också om den djupa glädje han anat därunder. Han säger också något mycket intressant med koppling till det kristna hoppet. Han medger att hoppet nu inför Saurons härars snara ankomst inte är stort men säger samtidigt att han minns hur hopplöst det känts innan Gandalfs återkomst. Då hade allt känts förlorat. Nu när Gandalf så mirakulöst återkommit kändes det inte som att något kunde vara riktigt hopplöst. En bra beskrivning av hur den kristne kan tänka på Jesu uppståndelse.

Det finns många fler spännande paralleller. Kanske kommer du på något du vill tillägga? Skriv en kommentar!

26 november, 2014

Kommentarer

15 svar till ”Gandalf och Jesus Kristus”

M. Blomgren

26 november, 2014

Jag plöjde aldrig igenom de där böckerna. Men de blev ju film.
Jag har en fundering på vad Jesu uppståndelse egentligen innebär. Jesus var Jesus i hjärtat, men dog på korset. Han togs ner och kroppen blev begravd i en förseglad grav. Maria Magdalena kom för att ta en titt vid hans grav dagar senare och såg till sin förskräckelse att stenen till Jesu grav var borta och liket likaså. En man kom henne till mötes vid graven och hon såg att det var Jesus. Kan det ha varit Jesus speciella skimmer han omgavs med, som var så typiskt för honom. Mannen kanske var någon annan, till utseendet, men han hade förstått Jesus, och trodde på honom. Då undrar jag om den kristne evige uppstår i hjärtat hos en människa, och att det är på det sättet Jesus och alla andra kristna får evigt liv genom honom? Han reinkarneras i hjärtat. Ungefär som om Palme uppstod hos väldigt många Socialdemokrater efter hans död, eftersom de trodde på honom och kände i hjärtat som honom.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  26 november, 2014
  
  Det finns en del olika sätt att tänka om Jesu uppståndelse. Jag håller fast vid att läran om Jesu verkliga och kroppsliga uppståndelse är det som hela den kristna tron står och faller med. Sedan är det förstås också viktigt att vi följer Jesu exempel och så men om int Jesus uppstått på riktigt har vi ingen garanti för att döden och ondskan är besegrade.
  
  Svara
  1. M. Blomgren
    
    26 november, 2014
    
    Ja, det blir svårt för alla att ta till sig meningen med den kristna tron på hans uppståndelse om det skulle vara så att det och hela budskapet i Bibeln är ett fördolt budskap som bara är för de invigda. Det kan ju leda till ganska stor besvikelse om inte annat kanske.
    
    Svara
    1. M. Blomgren
      
      26 november, 2014
      
      Det finns en ganska intressant BBC produktion för TV från 2008 om Jesus som jag tittade på för ett tag sedan som heter ”The Passion”, där episoden om Jesu uppståndelse är visad ganska märkligt. Den är enligt min uppfattning närmare ett synsätt dagens publik skulle kunna acceptera eftersom den inte strider mot naturlagarna enligt mig. Kanske jag var för ouppmärksam på själva filmen men så var det i mitt minne. Filmen var bra, men saknade riktiga mirakel.
      
      Svara
      1. Tomas Jarvid
        
        26 november, 2014
        
        Den har jag inte sett. Klart att det är en stötesten för många med mirakler och övernaturliga händelser men det är ändå en viktig del i evangeliernas berättelser så det känns inte helt fair att slingra sig undan dem heller.
    2. Tomas Jarvid
      
      26 november, 2014
      
      Nej det är viktigt att den kristna läran är tillgänglig och begriplig för alla, det har aldrig varit en tro för eliten.
      
      Svara
Thorsten Schütte

26 november, 2014

På en bilresa i somras lyssnade jag till Astrid Lindgrens Mio min Mio. Och då blev det jag redan anade ännu tydligare: Det är ju samma story med likheter som ej kan vara slump som hjältarna Frodo & Sam /Mio & Jum-Jum genomlever. Och båda berättelser kom ut samma år, 1953 om jag inte missminns.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  26 november, 2014
  
  Mycket intressant. Astrid Lindgrens släktingar har bestämt förnekat att Mio min Mio är någon kristen allegori men det är helt klart så att den är indränkt med kristna bilder (Fadern och Sonen, går i döden, hjärtat av sten och så vidare). En sak som ligger nära till hands är att båda böckerna kommit till strax efter andra världskriget?
  
  Svara
  1. Thorsten Schütte
    
    26 november, 2014
    
    Ja, andra världskriget spelar säkert roll med Stalin/Hitler som Sauron/riddare Kato, de låg i tiden. Men sedan måste Tolkien och Lindgren har grävt i samma keltiskt- germanska sagoarv och i Bibeln.
    
    Svara
    1. Tomas Jarvid
      
      26 november, 2014
      
      Jo, en annan likhet man faktiskt kan hitta är att språken spelar viss roll i Mio min Mio. Tengil och Katla och alla såna namn är fornnordiska medan de goda namnen är kristna.
      
      Svara
Staffan Holmquist

26 november, 2014

Jag håller på att läsa en bok som tar upp dessa frågor: ”The Gospel According to Tolkien. Visions of the Kingdom in Middle-earth” av Ralph C. Wood (WJK 2003). Där finns en del att hämta för den som funderar i dessa banor.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  26 november, 2014
  
  Mycket intressant. Jag har hittat några föreläsningar på nätet och läst på lite om myterna Tolkien spinner på och det är onekligen ett verkligt mästerverk han gjort. Oerhört komplext och sammanhängande.
  
  Svara
Rosa

26 november, 2014

Jag kommor ihåg att jag taglade mig igenom de böckerna bara för kunna säga att jag lästa dem. Å vad ångrar det idag…(tror det var C.S Lewis som antydde det i en av sina SF-romaner att det var synd att läsa dåliga böcker bara för att kunna skryta om det efteråt)
Men däremot var de helt underbar som Svensk radioteater.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  26 november, 2014
  
  Jag har en liknande erfarenhet faktiskt men denna gång har jag dels hört på det engelska originalet, dels på den nya översättning som kommit och jag tror det gör hela skillnaden.
  
  Svara
Alma-Lena

26 november, 2014

Böckerna är enligt mig mästerverk och radioversionen var bra men de hoppade över min favorit: Tom Bombadill, liksom filmerna som i stället petade in ännu någon våldsam actionscen i stället. Tom Bombadill och Hjortrongull skrev jag själv om här om någon är intresserad: http://barockbloggen.blogg.se/2013/june/

Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.