Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

9 blandade tankar på första adventssöndagen

Också något slags intåg. Fast det här kanske mer är en bild av Jehu än av Jesus?

Också något slags intåg. Fast det här kanske mer är en bild av Jehu än av Jesus?

1, Gott nytt år alla bloggläsare. Nu ska jag försöka lägga av med att enbart skriva om den yttersta tiden och sånt och så börjar vi istället ett nytt kyrkoår idag.

2, Jo, tackar som frågar. Den lilla bebisen i familjen mår bra och vi anpassar oss så smått till det nya.

3, Märkligt egentligen att jag är så förtjust i domsöndagstiden, det verkar ju inte alla vara direkt. Jag hittade förresten den här gamla, gamla bloggposten från 2012(!) om att vara mellan domsöndagen och advent i livet, den tyckte jag var bra.

4, Idag är det i alla fall första söndagen i advent (vill man vara proffsig är det bra att vara noga med att inte säga ”första advent” -det finns ju bara en advent egentligen, delad på fyra veckor). Jag ska leda gudstjänst i Ljungsarp 9, Dalstorp 11, Grimsås 17 och dessutom klämma in ett dopsamtal däremellan så det blir åka av idag. Fast det känns faktiskt bara kul. Kom dit så ses vi!

5, Jag jobbar på lite fast vi fått en bebis, det passar nog faktiskt bäst så för oss i familjen också. Så kan jag sträcka ut de där 10 föräldradagarna lite.

6, Vid en närmare titt har jag verkligen skrivit väldigt mycket om advent också här på bloggen. Jag vill i alla fall slå ett särskilt slag för ”Vandra Vägens exklusiva Q & A-guide till adventstiden”. Lite FAQ sådär.

7, Igår hade vi konfirmander igen. Det känns roligare och roligare med konfirmandarbetet i Dalstorp nu när det börjar få form lite mer hur vi ska ha det. Nu har jag också inte mindre än två unga ledare och det måste jag säga är fantastiskt roligt.

8, Jag hör talas om folk som läser bloggen enligt ryktet. Det var ett roligt rykte. Och sant är det ju också. I alla fall du läser ju.

9, Jag glömde instagramma pepparkakorna jag gjorde. Jag får helt enkelt berätta här och nu att jag bakat istället.

Kommentarer

19 svar till ”9 blandade tankar på första adventssöndagen”

  1. Profilbild för Rebella

    4: …

    Jag säger inget mer så har jag ingenting sagt.

    1. Profilbild för Rebella undrar

      Det finns tydligen mycket att talibana kring i advent. Rätt benämning på helgen, rätt geografiska orientering av ljusstaken, osv. Jag drar slutsatsen att fyra veckors väntan är alldeles för länge, samt att folk inte alls är så sönderjulstressade som det brukar hävdas. I så fall skulle de inte orka talibana sig.

      Att ingen längre säger ”Mickelsmäss” och annat kyrkligt helt felaktigt beror ju på att de folkliga sederna kring Mickelsmäss är borta. Mickelsmäss markerade början och slutet på bondeåret, si, och bondeåret styr inte längre våra liv.

      Den dag ingen längre säger ”första advent”. Den dag så ingen längre minns att det brukade heta så. Det är den dag då alla postkristna spår är borta ur folkdjupen och det kyrkliga enbart är en angelägenhet för proffsen. En del synes längta efter den dagen.

      Så, nu sade jag nåt mer i alla fall. Rackarns.

      1. Profilbild för Rebella undrar

        Ytterligare rantande på ämnet. Eller eg. samma som ovanstående, bara mer utbroderat.
        https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/11/29/forsta-advent-och-mickelsmass/

      2. Profilbild för Tomas Jarvid

        Som ett sätt att bidra till vår egen marginalisering alltså. Så har jag inte tänkt på det förut men det ligger kanske nåt i det. Jag ser det mer som ett försök att förklara mer om vad advent är, ungefär som jag kanske reagerar på tal om att döpa saker ibland. Fast det gäller ju att balansera det mot att bete sig som en besserwisser och då kanske jag tänker fel om var ribban ska ligga?

        1. Profilbild för Rebella undrar

          Det finns förvisso inget sätt att agera som ingen kan kritisera. Enda sättet att inte dra på sig kritik är att göra ingenting… jag kan bara berätta hur jag reagerar.

          Sen är ju min reaktion som du förstår inte eg. riktad mot din försiktiga formulering här på din blogg utan mot vissa andra yttringar av fenomenet #proffskristen som jag sett. Egentligen är jag inte helt säker på att inte det hela är spex och jag är totallurad.

          Vill man undervisa är väl det positiva sättet generellt sett att berätta om det rätta, istället för att säga ”gör inte så här”. Undervisa om första söndagen i advent mao, och var sen nöjd om människor säger ”första advent” som förkortning, för att de är vana vid det och för att det är enklare, men tänker som du förklarade. Typ så.

          Rebella undervisar prästen hur han ska göra… apropå besserwisserier. Hehe. Du gör förstås som du tycker är bäst. Rent allmänt tror jag att principen att undervisa det man vill se istället för det man inte vill se är god – men undantag finns säkert, när det är motiverat med anti-undervisning.

          1. Profilbild för Tomas Jarvid

            *satsar på att alltid verka lite ödmjukare* 😉

  2. Profilbild för Rebella undrar

    En fråga.

    Det här med fasta i advent, som en del ägnar sig åt. Även om de flesta verkar fasta mer med att avstå från eller dra ner på sociala medier än från mat. Är det en katolsk återimport via anglikanerna, eller är det något man alltid sysslat med i den gamla statskyrkan?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag kan nog mest gissa. Tror det försvann vid reformationen men kanske återkommit via Gunnar Rosendal och högkyrkligheten till vår kyrka. Nån som vet bättre?

      1. Profilbild för Rebella undrar

        Din gissning låter bra, men jag tar väldigt gärna emot om någon vet!

  3. Profilbild för Alma-Lena

    Jag tillhör dem som ransonerar sociala medier under fasteperioderna och dessutom fastar med enklare mat, men uppbyggelsebloggar följer jag. Jag kan bara gå till mina hemtrakter där vi är ganska gammaldags och enormt lågkyrkliga med en stark bekännelse till Luther och Laestadius. Trots detta har vår fromhet stora likheter med ex.vis RKK och koptiska nyanlända hittar ofta sitt andliga hem i någon leastadiansk gemenskap. Även frikyrkor i Kiruna har en stark prägel av denna fromhetstradition sedan dessa församlingar fick fler och fler medlemmar av ursprungsbefolkningen i området.

    Här har vi alltid tyckt att advent är en tid då man inte ska festa utan ta det lugnt. Det innebär städning men inte TV, bakande och matlagande men utan att äta i förväg, tillverkning av julklappar men bara julfester i skolor, barngrupper och kyrkligt barnarbete. Renslakten är just i början av december och Andersmäss är en stor kyrkhelg och markerar också traditionellt inledningen av skábma/kaamostiden (polarnatten) som slutar Henrikdagen 19 januari. Så för mig personligen var det inte konstigt alls när jag i tonåren fick vänner från Polen och Chile som fastade adventstiden. Vi ”infödingar” kände igen det och hakade på. Julfester på företagen är en ganska ny företeelse här i norr medan vi hade offentliga julgransplundringar Tjugondag Knut dit barn var välkomna som helt försvunnit annat än i hemmen sedan ca 30 år. Att den moderna företeelsen FB och Internet nu blir en del av avståendet är väl en naturlig utveckling.

    Advent var lite som fastan, speciellt i kyrkan förstås, då man koncentrerade sig på insamling till mission och hjälporganisationer som Lutherhjälpen, Svenska journalens läkarmission, Missionskyrkans yttre mission och söndagsskolans fadderbarn Amina i Ramallah. Den stora offerdagen var sedan Trettondagen då det insamlade räknades ihop och sändes iväg ( I Missionskyrkan Annandagen). Vi söndagskolebarn gick ut med bössor på skyltsöndagen, första advent, och körer sjöng med frälsismuskkåren i samband med detta.

    Enligt Jan Öjvind Swahn (Den svenska julboken) var det så där stillsamt i Sverige fram till 1920-talet då industrialiseringen gjorde att advent blev en tid för inköp, inte korvstoppning. Han berättar också att Advent är äldre än julen, den firades både i öst och västkyrkan sedan den allra första kristna tiden som en förberedelse för den stora Epifanie-högtiden då Jesu dop firades /Trettondagen. senare fastställdes fastans längd till 20 dagar från första advent till juldagen, en tradition som fastställdes av biskop Perpetuus av Tours 480.

    Det verkar alltså som om det är en nygammal tradition som antagligen nått frikyrkorna genom kontakter med olika historiska kyrkor, här i norr den koptiska i Egypten med vilken Luleå stift har haft ett utbyte i många decennier. Säkert har högkyrkligheten också spelat roll men det är en ganska obruten tradition med stillsam adventstid i konservativa delar av den protestantiska kristenheten.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack för denna utläggning. Fint med ett perspektiv som förmodligen både får stå som lågkyrkligt men också svenskkyrkligt rakt av. När jag tänkte att fastan var borta så tänkte jag ganska bokstavligt på att inte äta vissa saker men det är klart att det också kan ha märkts i stillhet och eftertanke, det verkar mer protestantiskt också på något sätt.

      1. Profilbild för Rebella undrar

        Ja, jag har sett det här med att avstå från internet och andra excesser som en variant på mat-fastan, precis som det idag fungerar i det katolska. Men det kan ju lika gärna vara samma sak som man kommit fram till från ett annat håll. Faktiskt vet jag inte om jag hört någon icke-katolik/ortodox pratat om att fasta just med mat, alls. I så fall är det mest benämningen fasta som är ny i protestantismen.

        1. Profilbild för Rebella undrar

          Eller så är katolikernas fasta idag, där man ska avstå från något men själv får bestämma vad, influerad av protestantiska varianter? Så kan det ju absolut vara.

    2. Profilbild för Rebella undrar

      Intressant, om det ssk i vissa kretsar levt kvar att förknippa gamla fasteperioder med måttfullhet. Jag misstänker nu att laestadianismen inte haft så stor inverkan på moderna strömningar i svensk kristenhet. Som bekant tittar man i söder hellre utomlands än norrut för inspiration, i alla lägen. Men det kan ju ha ansetts så även hos schartauanerna och andra strängare inriktningar. Det är väl från dem den s.k. ”gammalkyrkligheten” kommer.

      Hurpass det fastas i frikyrkan har jag ingen uppfattning om. Jag trodde det var en SvK-grej, ja förutom då ortodoxer och katoliker. Frikyrkligheten har ju tagit in väsentlig inspiration från de historiska kyrkorna de senaste årtiondena, men du kan nog ha rätt i att frikyrkorna däruppe kanske är ordentligt påverkade av laestadianismen.

      1. Profilbild för Alma-Lena

        Ja inte tar kyrkor söderöver intryck från norr, jag tänkte nog mer på liknande rörelser av konservativa pietististliknande grupper som inte haft något avbrott på den mer stillsamma adventstiden innan den här nya trenden kom. Både svärföräldrarna och mina föräldrar gifte sig till exempel första advent för sedan ”fick” man inte gifta sig fram till jul.

        Inom Missionskyrkan (en del av Equmeniakyrkan) har den där insamlingen från första advent till Annandag jul varit en viktig institution sedan 1886.

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Även i svenska kyrkan är julinsamlingen till missionen en institution. Fast förr var det tydligt uppdelat att julinsamlingen gick till svenska kyrkans mission och fasteinsamlingen till lutherhjälpen innan de blev sammanslagna.

          Där är i alla fall ett exempel på protestantisk adventstradition då som det verkar. Intressant med att inte gifta sig i advent, det skulle jag också undvika av någon diffus känsla för att det redan är upptaget då typ. Fast vi gifte oss å andra sidan på trettondagsafton och det kändes inte konstigt alls.

  4. […] Alma-Lena har dock lite andra förklaringar. Jag började svamla om saken i kommentarsfältet på Vandra vägen, och Alma skrev en lång kommentar värd att läsa i sin helhet. http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2015/11/29/9-blandade-tankar-pa-forsta-adventssondagen-2/#… […]

  5. Profilbild för Rebella undrar

    Eftersom jag till slut skrev ett blogginlägg på ämnet
    https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/12/05/fastande-protestanter/
    blir det diskussion på två ställen. Magnus Andersson letade bland annat upp en katolsk bok från 1800-talet, som avslöjar att fasta i advent med avseende på mat inte varit katolsk norm på mycket mycket länge. Däremot har allmän återhållsamhet varit norm, bra precis som Alma-Lena beskriver.

    Det där med pengainsamlingar till utlandsmission och/eller u-hjälp undrar jag om det är allmänkristet eller helt enkelt Sverige-kristet? I och för sig kan det tänkas höra ihop med fasta, på så sätt att man avstår och sen ger bort det man avstår snarare än att spara det och sen festa upp när fastan är slut.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Kunskapsnivån växer hela tiden!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.