Engelsmän med elefanter. Olika kulturer möts.
Igår skrev jag här om romanen ”Fyren mellan haven”. Jag uppfattar den på många sätt som en moralisk roman som handlar om gott och ont och rätt och fel väldigt tydligt. Ändå står det aldrig i klartext om någon handlat rätt eller inte, det får tiden utvisa och är så är det upp till betraktaren vad man tänker om det. Så ska det förstås vara i berättelser, det är inte roligt att få en sensmoral kastad på sig.
Men visst är det lite konstigt att en historia både kan vara moralisk och inte berätta om vad som är rätt och fel i det som skett?
Det är faktiskt många gånger på samma sätt med bibelberättelser. De förblir berättelser som lever kvar i oss att fundera på men snabba facitsvar får vi sällan. Jesus går medvetet in för att berätta liknelser utan att uttolka dem, det är liksom mer effektivt att låta folk grunna på det länge efteråt.
Jag vet att inom etiken finns de som talar om ”narrativ etik”, etik som inte består i filosofiska satser om hur man ska tänka utan mer om att se på oss som personer i en berättelse. Jag vet inte så mycket mer men jag tänker själv att vi människor inte alls är så logiskt orienterade som många vill få det till. Det finns något under ytan i oss som svarar an bättre på andras situation eller på berättelser för att sedan använda det till att hitta en orientering i livet.
Kanske är grejen med en moralisk berättelse att den berör vissa moraliska kategorier och funderar kring dem så att vi liksom får meditera över ämnet? Fyren mellan haven handlar mycket om lögn och sanning och att leva med sitt samvete. Kanske hade den berättelsen sett helt annorlunda ut i ett annat moraliskt system (typ i en väldigt annorlunda kultur där andra värden står mer i fokus) och kanske, kanske kan man till och med säga att boken är kristen konst, att den är placerad i ett kristet tankesystem (även om Gud inte är i centrum i handlingen).
Vi får kanske anta att vi människor har en medfödd moralisk sida som vi sedan hela tiden måste jobba med och fortsätta fundera på gott och ont, helt enkelt för att det är sådana vi är?
Vad tänker du om moral och konst? Skriv gärna en rad!
Lämna ett svar