Jag har haft förmånen att tillbringa de senaste dagarna på tyst retreat på Breidagård utanför Uppsala. Jag stängde av mobilen, avstod kurslitteratur, Facebook och nyhetsflöden, ljud och reklam, artiklar och bloggar för att istället tillsammans med andra i tysthet ge tid åt stillhet, bön och meditation. Jag upplever det som fantastiskt att bara få koncentrera sig på att vara till. Jag känner hur tacksamheten över allt jag fått växer och jag anar mer av glädjen och Nåden i livet.
Men kravmänniskan i mig viskar då och då lite syrligt: ”Ja här sitter du framför en varm brasa, serveras lagad mat, vänder dig inåt och har det bra medan konflikter och miljöförstöring härjar i världen. Du borde göra nåt istället”. Stress och borden smyger sig på och förvandlar min tacksamhet och glädje till en tacksamhetsskuld. Som om jag inte var värd någon vila.
Men då vill jag för min inre kravmänniska citera Cecilia Wadenstein där hon i sin bok Själavård, helt enkelt skriver:
”Kraften till förnyelse och samhällsförändring kommer inte ur jäkt utan ur stillheten inför Guds ansikte. Mod att leva och göra motstånd kommer ur stillhet och förtröstan”
och
”Att öva sig i att bli stilla handlar inte om att fly undan det ansvar jag har som människa. Genom att då och då dra oss undan världen kan vi också möta den på ett djupare plan”
Jag tror att alla vi som på olika sätt och på olika nivåer är engagerade, jobbar för och längtar efter en fredligare, mer hållbar och rättvis värld behöver ta till oss detta. Det är inte genom att försöka hinna och prestera så mycket som möjligt som vi kommer att ”fixa världen”. Istället kan det vara genom att oftare bli stilla och lyssna inåt som vi kan finna den glädje och tacksamhet och ana den Nåd vi behöver för att orka ta oss an de uppgifter och utmaningar som är våra.
Ta hand om er!
/Maria Lund, Ageravolontär
Citat ur Wadenstein, Cecilia Själavård helt enkelt, Verbum förlag 2009 s. 87
Lämna ett svar