Där två eller tre är samlade i mitt namn

Det spelar ingen roll att hon finns med oss genom en liten suddig Zoom-ruta – det glittrande engagemanget i Alice Bah Khunkes ögon kan ingen ta miste på. Det är del fyra i vår digitala studiecirkel om klimaträttvisa och denna gång har vi EU-parlamentarikern Alice Bah Khunke på besök, hela vägen från Bryssel. Alice har alldeles för mycket att berätta, orden bubblar ur henne i ren entusiasm och berättarglädje. Lyssnar man noga hör man dock ett stort djup och allvar bakom de många skratten. 

Att födas i ett rikt och fritt land, att födas stark och frisk – med det kommer ett ansvar att kämpa för andra människors chans att få samma möjligheter.

Alice berättar varmt om sin uppväxt i småländska Horda, där hon i princip var med i byns alla församlingar och samfund. Engagemanget i kyrkan har sedan följt henne genom livet.

Jag är så tacksam över att ha fått vara en del av en, och till och med flera församlingar. Samtalen när jag växte upp var djupa också med oss barn – vad är det att vara människa? Det var aldrig tal om en straffande, utan enbart en kärleksfull Gud. Tack vare kyrkan blev jag sugen på att vara en del av världen! Jag insåg att jag kan få vara ett verktyg, bredvid alla andra som också är verktyg.

Alice Bah Khunke har minst sagt hunnit med ganska mycket i sitt liv. Hon har varit alltifrån TV-programledare till kultur- och demokratiminister och generaldirektör för Fairtrade. Sedan förra året sitter hon i EU-parlamentet för Miljöpartiet. Livet i offentligheten är dock inte alltid en dans på rosor. 

Jag får utstå mycket hat. Jag är svart och kvinna och jag håller inte käften, och det provocerar. Men mitt i allt det där så minns jag: jag är inte ensam. Då bär livet mig vidare. Och jag får också massvis med kärlek och uppskattning. Som detta med EU-parlamentet. Folket valde mig! Människor har kryssat mitt namn, det är en ledning i mitt liv. Folket har gett mig mandat att driva frågor om klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Jag hade mitt valmanifest, jag vet mitt uppdrag. Jag är så tacksam för det.

Den som vill arbeta med klimat, miljö och mänskliga rättigheter i EU har ganska mycket på sitt bord. Inte minst nu efter Covid-19, när land efter land tycker sig behöva prioritera ekonomin framför alla andra frågor. De stora räddningspaketen stödjer Europas stora utsläppare utan krav på att de ska ställa om. Migrationspolitiken skärps. Arbetslösheten och fattigdomen ökar. Och då var det innan krisen redan omkring 120 miljoner EU-medborgare som levde på eller under fattigdomsgränsen. 

Det finns dock fler än Alice som kämpar för de här frågorna i Bryssel, och i världen, och det ger henne styrka. 

Jag älskar att höra om små rörelser som förändrar hela samhällen. Små rörelser krossade till slut hela Apartheidsystemet, de har möjliggjort kvinnlig rösträtt och de har sett till att vi inte får slå våra barn. Där två eller tre är samlade i mitt namn… Det är så fint att upprepa det bibelordet! Ensam är det svårt att klara saker, men om jag vet att det finns en enda människa till som vill kämpa för samma saker som jag, då går allt!

Alice får samma fråga som tidigare veckors inbjudna gäster: Varifrån hämtar du din kraft och ditt hopp i detta tunga arbete? 

Dels har jag ingen romantisk bild av att livet inte är enbart enkelt. Jag har mött så många lidande människor, som har förlorat allt. Jag får också en sådan glädje över att jag får verktyg för en bättre värld! Jag har en uppgift! Sedan så är jag också otroligt bra på att njuta och ha roligt. Jag njuter av glass, massvis med glass! Av att andas fri luft i skogen! Bara det faktum att internet finns! Jag får inspiration och kraft av er, och ja, jag skäms inte av att njuta!

Efter Alice tar Hanna Frank Larsson över. Hon jobbar till vardags som handläggare för humanitärt bistånd på Act Svenska Kyrkan, men hon är också lite av en hållbarhetsnörd (Hannas egna ord). Hanna ger oss massvis med tips om hur vi kan leva hållbart i stort och smått. Hon ger oss också den mycket goda påminnelsen om att hållbarhet också handlar om att må bra. En hållbar livsstil bör självklart vara snäll mot planeten och våra medmänniskor, men det bör också vara en livsstil som ger oss energi. Hur ska vi annars orka kämpa vidare mot orättvisorna?  Jag tänker att det rimmar ganska fint med Alice slutord: Vi måste komma ihåg att njuta av livet och skapelsen. 

Förmiddagen avlutas med en ekoteologisk betraktelse av Dr. Azza Karam från Religions for Peace. 

Betraktelsen är inpaketerad i en mycket fint ihopklippt film med storartad bakgrundsmusik. Intrycket blir alldeles mäktigt när Azza Karam säger: 

Covid-19 är en sjukdom som drabbar självaste förmågan att kunna andas. 

Visste ni att covid-19 uppstått som en konsekvens av kraftig avskogning i världen? 

Skogen som är världens lungor. 

Världen kämpar också för att kunna andas. 

Men vi vill rädda världens lungor. 

Vilken är då religions roll i krisen? 

Religionerna är den äldsta institutionerna vi känner till 

Världens ursprungliga regeringar 

De har alltid tjänat människorna. 

Covid-19 lär oss att tjäna. Tillsammans. 

Innan jag måste lämna mötet blickar jag ut över alla de där små zoomrutorna som var och en rymmer en ageravolontär någonstans i Sverige. Jag känner mig otroligt stolt och tacksam över att få vara en del av det här sammanhanget, och jag tänker: om två eller tre är samlade i Guds namn, då är Gud mitt ibland dem. Och då är allting möjligt. 

Jorunn Hellman, Ageravolontär