Barn och unga behöver sättas i det första rummet

Känslan av att landa, kliva av planet i Lusaka, Zambia och känna doften av att vara utomlands. Det är en obeskrivlig doft, framför allt när det var cirka 4 år sedan jag var på den afrikanska kontinenten senast. Vi möts av regn och en gråmulen himmel, men lika glada är vi för det, eftersom det var en lång flygresa.

Första dagarna tillbringar vi i Lusaka, och resten i Mongu. Mongu är provinshuvudstad i den västra provinsen som gränsar till Angola. Landet Zambia är uppdelat i 10 provinser. En provins kan likställas med en region i Sverige. Under dagarna i Lusaka besöker vi Rädda Barnens huvudkontor och den Svenska Ambassaden. På Rädda Barnens huvudkontor introduceras vi till alla som arbetar där, och vår eminenta guide Debbie, som planerat alla våra fältbesök. Efter besöket på Rädda barnens huvudkontor åker vi till den Svenska Ambassaden och får en ganska positiv bild av Zambia, i alla fall utifrån den politiska situationen. Vilket på sätt och vis motbevisas när vi besöker och träffar människorättsförsvarare och organisationer på landsbygden i Zambia. I och med maktskiftet 2021 har man exempelvis valt att lägga ner kvinnodepartementet. Stora satsningar på skolan, som att göra skolan gratis fram till secondary school (motsvarande svensk årskurs 5 till 9 och gymnasiet), har inte inneburit att fler går till skolan. Det finns fortfarande inte tillräckligt med lärare, skolbänkar eller skolmaterial. Korruptionen sägs ha minskat, men människorättsförsvarare menar på det motsatta.

Det sista projektet vi besökte i Mongu var Rädda barnens partnerorganisation YWCA i Nalwei Ward, Mongu. Här fick vi många perspektiv på ett gemensamt arbete för child rights monitoring, och andra insatser på samhällsnivå. Exempelvis barnskyddskommittéer och församlingsutvecklingskommittéer i samhället som driver hållbar förändring. Ett exempel som nyligen hade implementerats var ett ”child parliament”. Dock fanns det dystra siffror på Nalwei Primary School Attendence Board, som visade att det diffar otroligt mycket mellan hur många barn som är inskrivna jämfört med hur många som faktiskt är närvarande på skolan. Ju äldre barnen blir, desto färre kommer till skolan.

Anledningarna är många men de största utmaningarna i Zambia är att 53 % av befolkningen är under 18 år och 59 % av landets unga kvinnor får sitt första barn innan sin 19-årsdag. Hela 40 % av barnen under 5 är undernärda. Som jag nämnde ovan, har precis en betydelsefull politisk reform antagits om att göra skolan gratis fram till secondary school. Dock berättar en av eleverna att det på Nalwei Primary School endast finns två lärare, med ansvar för 1000 elever, vilket är en situation som inte är långsiktigt hållbar. Ytterligare en anledning som gör att barn inte kommer till skolan är barnaga. Barnaga förbjöds under hösten 2022, vilket kan jämföras med Sverige där barnaga varit olagligt sedan 1979 – då som första land i världen. Att förändra normer kommer kräva modigt och envist arbete under långt tid framöver då traditioner tenderar att leva kvar i decennier.

Alla samtal och fina besök i Zambia blir en stark påminnelse om att barn och unga behöver sättas i det första rummet och att deras röster behöver lyftas, i varje enskilt samtal och politiskt beslut. Samt att vi behöver utgå från barnets bästa inom bistånd och internationellt utvecklingssamarbete. Det är av allra största vikt.

/Daniel, Ageravolontär i Stockholms stift