Ageravolontär på vift – Demokratiskt utrymme?

Hej alla,

Jag och Beatrice befinner oss just nu på resande fot i Nicaragua där vi håller på att samla in material till våra masteruppsatser. Själv har jag till största delen hållt till i huvudstaden Managua, samt ute i Chontales på landsbygden då mitt arbete till största del kommer att handla om hållbart jordbruk och markanvändande.

Jag ville passa på att skriva några rader om mina egna upplevelser här och belysa ett problem som jag vet Svenska Kyrkans internationella arbete har jobbat med en hel del i olika länder, nämligen det demokratiska utrymmet. Jag kan känna att den frågan i många fall har känts väldigt abstrakt för mig och att det är inte förrän nu som jag verkligen fått uppleva det från nära håll och insett hur mycket det faktiskt påverkar människors vardag. Innan vi reste iväg kände jag ändå att jag hade läst på relativt mycket om den politiska situationen i landet, och något som uppmärksammats mycket även i svensk media är landets stränga abortlagar som sedan 2006 även förbjuder terapeutisk abort. Detta innebär att det är olagligt för kvinnor att göra abort även om de blivit våldtagna eller det konstaterats av läkare att graviditeten utgör en fara för kvinnans liv, man tar inte heller hänsyn till ålder vilket utgör ett stort problem i ett land där den sexuella exploateringen utav barn och framförallt flickor är riktigt illa.

Så även om jag hade läst på om dessa problem, så hindrade det inte mig från att tappa hakan när jag begav mig ut för att delta i demonstrationen för kvinnors rättigheter under internationella kvinnodagen 8/3. Först och främst så hade den vanliga platsen för demonstrationer ockuperats utav det regerande partiets (FSLN) anhängare för att se till att kvinnodemonstrationen skulle bli så oorganiserad som möjligt. Sedan sa man också att många blivit hindrade på diverse vis att ansluta till demonstrationståget då FSLN hade hyrt in sabotörer för att vilseleda och till och med köra på och skada människor som ville vara med och demonstrera, detta såg jag dock aldrig själv.

Däremot möttes vi utav en barrikad av säkerhetspoliser uttrustade med batong och sköldar som också var på plats för att förminska utrymmet för demonstrationen ytterligare. Efter ett tag begav sig även FSLN anhängare ut på gatan som en slags motdemonstration. Resten av dagen flöt på under ganska lugna förhållanden. Kvinnorna och männen som samlats för att gå med i tåget höll upp banderoller där det bland annat stod ”Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua” man målade även upp egna sköldar av papp med diverse budskap för att på så vis fördömma polisens ingripande på en fredlig demonstration.

Världen måste få veta vad som händer i Nicaragua

Under de resterande veckorna har jag också insett att jag inte sett några valaffischer för något annat parti, Daniel Ortegas namn syns dock målat i färglada färger  vid varenda busshållsplats även ute på landsbygden och massiva plakat pryder städerna med presidentens leende ansikte och partiets slogan ”Socialism, kristendom och solidaritet”.

När man pratar med människor och de yttrar någon form utav kritik gentemot regeringen, går många ner i tonläge. Man är rädd för att fel person kan höra, håller du inte med då är du emot och då kan det bli jobbigt för dig. Förra veckan uppmärksammades det på nyheterna att en lokal hotellägare blivit misshandlad och fått hotellet vandaliserat på grund utav att han öppet varit emot regeringens kanalbygge.

Vad som alltså för ett tag sedan kändes som ett ganska diffust problem har nu med andra ord efter några veckor här blivit väldigt konkret. Jag känner mig väldigt tacksam för dom gångerna jag får uppleva den här sortens svårigheter på nära håll och inte bara tvingas bilda en luddig uppfattning via teori eller media. Man blir väldigt ödmjuk och får en helt annan förståelse för och inser också vikten utav att arbeta med den här sortens frågor så att alla människor ska få chansen att kunna uttrycka vad det känner och tycker utan att behöva vara rädda eller bli berövade det utrymme för dialog som borde höra det demokratiska samhället till.

/Susanna (Ageravolontär Stockholms stift)