I början av juli var Ageravolontärerna Cajsa, Emma och Linda i Visby för att delta i Almedalsveckan. Nedan kan ni ta del av deras tankar och intryck från en händelserik vecka.
I år var det tillslut dags för Almedalsveckan igen och självklart var ett gäng Ageravolontärer på plats! Årets upplaga var något kortare än tidigare år och pågick mellan söndag den 3:e juli till torsdag den 7:e juli. Förutom att det var färre dagar var det även färre seminarium och deltagare men trots detta hade vi fullt upp med att hinna se och göra allt vi ville. Schemat har varit fullspäckat men här kommer några av de saker vi bär med oss.
Man går längs med kullerstensgatorna medan solen bränner mot huden och man hör ett konstant sorl av människor som diskuterar olika åsikter och idéer. Man kisar upp mot himlen och mellan husen hänger en banderoll med slogan ”Almedalen – En plats för mångfald. En plats för politik.”. Och det är det verkligen, Almedalsveckan är en plats där respekten för demokrati genomsyrar allt. Längs med kullerstensgatorna finns det tält med olika partier, organisationer och företag som alla har sina frågor de vill få politikerna och allmänheten medvetna om. Google har en monter, Knapptryckarna, Frälsningsarmén, Humanisterna, Maskrosbarn, Svensk handel, Djurens Rätt, Barnafrid ja alla man kan tänka sig har en monter. Alla vill berätta om sin organisation och sina frågor som de brinner för men de är även villiga att lyssna till den andres åsikter och tankar. I samtalen på gatan känner man av att det är en plats där man respekterar demokratin.
Ett stenkast bort från Almedalen och tälten finns domkyrkan där det arrangerats samtal under valven med Nikodemusmässa där man fått lyssna till gäster från riksdagspartierna. Samtalen har varit väldigt personliga och vi har fått lära känna gästerna på djupet. Vi fick bland annat höra Ulf Kristersson berätta hur han inte är troende men att han är kristen på grund av de kristna värderingarna, traditionerna och den djupa respekten han känner inför kyrkorna. Vi fick även höra Annie Lööf förklara hennes relation till tro och kristendom. Hon ser sig som kristen och är född och uppvuxen inom Svenska kyrkan men som så många andra går hon inte regelbundet till kyrkan utan kyrkan har funnits där vid de lyckligaste och de svåraste stunderna i hennes liv. Det var även intressant att få höra Sverigedemokraternas Aron Emilsson, som också är gruppledare för SD i kyrkomötet, prata om hur han som ung började jobba och engagera sig för kyrkan, han tog även upp rörelsen Mitt Kors och betydelsen den haft för kyrkan. Samtalen under valven hölls med representanter från alla riksdagspartier och återigen kände man av respekten för demokratin när alla fick chansen att tala och bli hörda även om man inte håller med om partiets eller personens åsikter.
Förutom diskussionerna på gatorna och samtalen under valven har vi även hunnit gå på många panelsamtal och tillsammans med PMU och Diakonia höll vi även i ett samtal under måndagen. Panelsamtalet hette ”Vilken värld vill vi se? – Ett samtal om värderingar, teologi, drömmar och aktivism.” och vi hade bjudit in ärkebiskopen Antje Jackelén, Pavlos Cavelier Bizas från SSU, Elin Hjelmerstam från LUF och Pontus Danforth från PMU Unga Vuxna. En av de viktigaste lärdomarna vi tar med oss från panelsamtalet var hur det måste vara kul att engagera sig, det får inte bara vara jobb och slit utan det måste vara mycket pizza och annat roligt. En annan viktig del i att engagera unga är att inte bara prata om unga utan att faktiskt prata med unga. Unga måste få en plats i olika delar av beslutsprocesser och organisationer för att man ska få med deras perspektiv och åsikter. Panelen kom från olika organisationer som ibland tycker väldigt olika men under panelsamtalet hörde man att när det gäller viktiga frågor så är man enade.
Ett annat tillfälle där detta blev extra tydligt var under partiutfrågningen angående utrikespolitik som CONCORD höll i. Alla partiernas talespersoner för denna fråga deltog utom från Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. En av de första frågorna de fick handlade om ifall de var villiga att samarbeta i en kommitté för att kunna nå de globala målen och utan tvekan svarade alla ja. Samtalet gick sedan över till vilken roll civilsamhället har och hur regeringen och riksdagen kan stötta civilsamhällesaktörer. Återigen var alla partierna som deltog överens men nu började det bli lite skillnader i vägen till målet även om målet var detsamma. Desto mer samtalet kom in på mer specifika delar av hur biståndet och utrikespolitiken ska se ut desto större skillnader blev det i svaren från partierna. I slutet av samtalet kom den stora frågan alla väntat på, står ert parti bakom målet att 1% av Sveriges BNI ska gå till bistånd? Som väntat blev det väldigt olika svar. Precis som vid vårt panelsamtal märkte man tydligt att när det gäller det viktiga, målet, så är alla överens även om det finns olika åsikter om hur resan dit ska se ut.
I tisdagskväll den 5:e juli, var vi inbjudna till Ärkebiskopens och Visbys biskops mingel i biskopsträdgården. Det blev en härlig kväll med mingel, musik, god mat och intressanta samtal.
Den 6:e juli, började dagen som vanligt med panelsamtal och seminarium. Efter lunch nåddes vi av den tragiska beskedet att en kvinna blivit svårt skadad i en knivattack i centrala Visby, ett stenkast från där vi befann oss. Det kändes som att det var en attack på demokratin och friheten som Almedalsveckan representerar. På bara en liten stund var kyrkans kristeam igång och det fanns präster och diakoner att prata med i Visby domkyrka. Trotts böner och tända ljus fick vi under kvällen höra att det var Ing-Marie Wieselgren, psykiatrisk samordnare på Sveriges Kommuner och Regioner som hade blivit attackerad och slutligen avlidit under kvällen. Händelsen kastade en mörk skugga över veckan men när Annie Lööf höll sitt partiledare tal pratade hon om hur vi måste enas och att vi tillsammans kan skapa ett bättre samhälle. Ord som blev extra starka efter vad som just skett bara ett stenkast därifrån.
Veckan genomsyrades trots allt av respekten för demokrati och Almedalen är verkligen en plats för mångfald och politik. Vi i Agera har gjort vårt yttersta för att göra politiker och allmänheten medvetna om vikten av biståndet men vi har även lärt oss mycket och fått höra andras åsikter och tankar som ger oss en mer mångfacetterad bild av hur världen är. Trots den bittra eftersmaken tar vi med oss ett ljust minne från dessa dagar och vi berättar gärna mer om allt vi fick vara med om.
/Varma hälsningar från Ageravolontärerna Cajsa, Emma och Linda
Lämna ett svar