Ageravolontären Anna Ljungström Armah skriver om sina tankar och känslor efter att ha tagit del av den första träffen av Ageravolontärernas fortbildning Hållbart bistånd och hållbart engagemang.
I torsdags hölls den första träffen av fortbildningen ”Hållbart bistånd och hållbart engagemang” för oss Ageravolontärer. Först ut var Parul Sharma som föreläste om hållbart bistånd med det specifika fokuset på ojämlikhet i Sverige, dess konsekvenser på biståndsarbetet och vad alla kan göra för att motverka dessa.
Parul Sharma inledde föreläsningen genom att svart på vitt framföra statistiken för jämlikhet i Sverige. Hon sade att Sverige är ett av de sämsta länderna när det kommer till jämlikhet. Sveriges socioekonomiska klyftor har bara växt sedan 1990-talet. Parul berättade om ett exempel då två närliggande bostadsområden har en skillnad på 9 år i medellivslängd. Det är så det kan se ut i Sverige idag förklarade hon. Det är svårt att föra statistik på etnicitet, om hur människor rasifieras. Dock i och med integrationspolitiken är etnicitet & socioekonomisk bakgrund två faktorer som ofta går hand i hand.
Parul konstaterade att, som vi alla vet, så kan dessa drastiska skillnader mellan människors situation ofta leda till intolerans mellan olika grupper och rasism. Det hon även lade till var att en perspektivfattigdom med så kallade blinda fläckar kan uppstå när människor bara möter de som liknar de själva. Parul drog analysen att de skeendena kan leda till att en person, fastän den menar väl, exkluderar och skadar andra som inte tillhör den egna spegelbilden.
Men hur är det här relevant för Act Svenska kyrkan & oss Ageravolontärer? Parul bidrog även med statistik över styrelser och ledningar inom olika biståndsorganisationer. Act Svenska kyrkan var en av dessa och siffran lyste klart: makthavare inom Act Svenska kyrkan är vita. Är detta ett problem kan man fråga sig? Parul förklarade tydligt, som hon tidigare nämnt, att det alltid är negativt med blinda fläckar och att det dessutom kan det bli farligt. Det begrepp som hon lyfte som en riskfaktor var neokolonialism.
Efter att ha berättat om de starka siffrorna så avslutade dock Parul med lite tips på vad en kan göra för att motarbeta att de stora socioekonomiska skillnaderna leder till negativa konsekvenser. Främst pratade hon om att alla behöver leta efter sin ”blinda fläck” och söka situationer där man inte endast är i sin egna spegelbild. Därefter hänvisade Parul till att en bör lyssna till de som inte är del av ens spegelbild, speciellt om man själv är del av majoritetsgruppen.
Jag anser själv att i fallet för de flesta biståndsorganisationerna så upprätthålls deras blinda fläckar. Det vill säga frågor gällande icke-vita och representationen av dem. Det sker en ensidig representation av icke-vita i och med att i de flesta/alla kanaler är biståndstagaren icke-vit & majoriteten av biståndsgivarna vita.
Sammanfattningsvis är jag otroligt tacksam för den fina föreläsningen av Parul Sharma. Även om det väcker lite trauman att som en människa som rasifieras sitta i ett majoritetsvitt Zoom-samtal och ha rasism som samtalsämne så kan det ibland vara värt. Jag uppskattade att få ta del av färska siffror samt att det såklart är lättare att höra en utomstående stå för snacket.
/Anna Ljungström Armah, Agera Stockholm
Lämna ett svar