Kampen för kvinnors rättigheter bär vi tillsammans med människor över hela världen och 14–25 mars gick den 66:e sessionen av Commission on status of Women
(CSW66) av stapeln.
Det är den största FN-samlingen efter generalförsamlingen och det största internationella toppmötet som fokuserar på kvinnors rättigheter. Det här året har fokuset legat på klimatförändringar, miljö och katastrofreducering, och stärkandet av flickor och kvinnor i detta. Kvinnokommissionen har ansvar för policyutveckling för jämställdhet och följer upp hur kvinnors rättigheter ser ut i medlemsstaterna.
Som ungdomsdelegat för Lutherska världsförbundet (LWF) har jag fått delta i förberedelser av LWF CSW Statement, prata med en representant från Regeringskansliet om Sveriges arbete inför CSW, lyssna på viktiga seminarium och samtal och varit med i olika typer av briefingar under konferensen med bland annat EU:s delegation. Vi har samlats digitalt till ekumeniska böner inför varje dag, där vi lagt allt i Guds händer och fått be för klokhet, mod och värme hos beslutsfattare. Be för alla kvinnor som drabbas av orättvisor, våld och som på olika sätt kämpar. För mig blev det något att landa i – att vårt påverkansarbete startar i bön. Att Gud är med oss i vad vi gör.
Kyrkor och andra trosbaserade organisationers närvaro på CSW är livsviktig. Till och med departementssekreteraren på jämställdhetsenheten från Regeringskansliet lyfte det i vårt samtal inför konferensen – att vi har en nyckelroll. Vi har ett ansvar att förskjuta skadliga normer, samtala och våga ta ställning. För kärlekens skull, för att skydda människovärdet. I många kontexter världen över har just religiösa ledare och aktörer ett högre förtroende än till exempel politiker. Med förtroende kommer också ett ansvar att förvalta det, att stå upp för alla människors lika värde och rättigheter. Stå upp för flickor och kvinnor vars värde, rättigheter och integritet systematiskt kränks.
Jesus reagerade när han såg människor behandlas ovärdigt – och agerade. Vi behöver göra samma sak. “I’m so sad we have to do this” sa en av mina kollegor i LWF:s delegation på vårt första briefing-möte, bara två dagar in i konferensen. Hon talade om sorgen att behöva kämpa för mänskliga rättigheter, för jämställdhet – när det borde vara det mest grundläggande som finns.
Och visst det är det en sorg. Avgrundsdjup. Över världens orättvisor, våld och vad kvinnor tvingas utstå bara för att de är just kvinnor. Jag tror att vi måste låta oss beröras av den sorgen. Drabbas djupt in i själen och få känna att det gör ont. Känna att vi hör ihop. Känna att det är viktigt, för därigenom finns också kraften. Kraften att gör det vi kan för att förändra, kraften att agera. Precis som alla hundratals människor gjorde på CSW. Godhet har makt över ondskan, även när det varken syns eller hörs.
För er som är mer nyfikna kring CSW för mer specifikt kring förhandlingarna och var dessa landade rekommenderar jag att läsa dels UN Women Press Statement och Agreed Conclusions:
CSW66 Agreed Conclusions_Advance unedited version_25 March 2022.pdf (unwomen.org)
Kampen för kvinnors rättigheter fortsätter, tillsammans med människor i hela världen.
Frid!
Linnea Aronsson, Ageravolontär
Lämna ett svar