Igår så genomförde vi ett media stunt som uppmärksammade att den Gröna Klimatfonden är tom och att det behövs finansiering. Det var roligt att se de förbipasserandes reaktioner och peppande att få göra något så konkret. Förhoppningsvis blir det ett stunt till imorgon! Detta fokus på klimatfonden fick mig att tänka på skuld och dåligt samvete. USA, som inte är direkt ledande i förhandlingar om hur klimatfonden ska fungera och var pengarna ska komma ifrån, menar att den representerar ”skuld-pengar”. Jag har väldigt starka åsikter om vad skuld och dåligt samvete innebär. För mig är det endast en mekanism som drabbar en när man låter blí att göra något som man egentligen borde. Det är ingenting som ska få en att må dåligt – tvärtom, dåligt samvete betyder ju att man faktiskt KAN göra något. Det är när man låter bli att göra detta något som man kan börja må dåligt.
Dåligt samvete är något som bör på en att agera, inte sticka huvudet i sanden som USA gör. Kanske tycker de att det räcker att ha dåligt samvete. att detta skulle vara någon slags kompensation. Sådana passiva tankar har jag inget till övers för. Jag brukade säga samma saker till personer jag talade med när jag jobbade som värvare för Läkare Utan Gränser. De brukade avbryta mig och säga att jag gav dem dåligt samvete, men jag brukade kontra genom att säga:
”Jag ger dig inte dåligt samvete, det är något som du själv sätter igång när du låter bli att göra något som du kan göra. Jag ger dig bara en möjlighet att faktiskt kunna sätta igång med att göra världen lite bättre, sedan är det upp till dig om du gör det eller inte”.
Jag skulle kunna säga exakt samma sak till USA, Kanada och alla andra som blockerar förhandlingarna här på klimatmötet.
/Karolina Göranzon, stolt ex-värvare
Lämna ett svar