Korallblått vatten, vita stränder, hängmattor och paraplydrinkar. Geggiga gårdsplaner, plåttak med hål i där vattnet regnar in, höns som springer omkring och ytterligare ett mål mat med ris och bönor. Två helt olika bilder och verkligheter i ett och samma land. En för den vanliga nicaraguanen och en för oss turister.
Det är inte bara här i Nicaragua som en tillfixad fasad visas upp för turister. Problem och fattigdom göms undan för att ge de som valt att spendera sin lediga tid här den perfekta semester de vill ha. Avkoppling och njutning. Lugn och ro. Men vilket pris har denna lyx när västerlänningar vill bort från sin stressiga och kalla vardag och uppleva exotiska platser runt om i världen?
För hur mycket paradis är det egentligen för den vanliga befolkningen på de semesterorter vi besöker? Hur påverkas deras liv av att vi kommer och slår oss ner en vecka eller två för att sedan åka hem igen med solbränna, souvenirer och kameran full med vackra solnedgångsbilder? Utan att tänka på vad vi lämnar kvar.
För vem tjänar på hotellen vi bor på? Vilken fiskare har fått ge upp sin lilla brygga för att en restaurang ska få en fin uteservering vid vattnet? Hur mycket av pengarna som vi betalar för den färskpressade juicen går faktiskt till den lilla bonden som försöker leva på att odla apelsiner?
Vissa anser att turism är en av vägarna för att hjälpa fattiga länder ur fattigdom. Om det verkligen ska fungera måste vi börja turista mer medvetet. Göra aktiva val. Äta på den lilla restaurangen på hörnet som en kvinna i staden äger istället för att gå till restaurangkedjan där en rik västerlänning, som inte ens vet namnen på sina anställda, är ägare till och där pengarna lämnar semesterorten innan maten tagit slut på tallriken. Skippa den stora hotellkedjan och försök hitta det mysiga och hemtrevliga hostelet med anknytning till den lokala orten.
Att resa medvetet kan vara ansträngande och jobbigt. Men om vi vill se en förändring måste det få vara lite jobbigt. Ta lite mer tid att söka, ringa och fråga. Om den lilla extra kraftansträngningen kan göra skillnad, då är den värd det. Alla gånger. För om vi fortsätter att resa som vi tidigare gjort kommer semesterparadis även i fortsättningen att enbart vara paradis för turister. Och de som bor och har sina hem där får på ytterligare ett sätt offra sin vardag för oss västerlänningar och våra intressen. Rättvisare turism är en väg till en rättvisare värld. Och det är en rättvisare värld vi vill ha!
Veronica Pålsson
Ageravolontär Skövde församling
Lämna ett svar