Ekerö är långt från Stockholm!

Disclaimer

Samuel Skånberg befinner sig i Israel och Palestina på uppdrag av Sveriges kristna råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel, EAPPI. De reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av uppdragsgivarna.

Genom Ekumeniska följeslagarprogrammet stödjer människor från olika delar av världen israeler och palestinier som arbetar för en rättvis fred. Programmet syftar till att genom internationell närvaro dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och öka omvärldens medvetenhet om ockupationens konsekvenser för israeler och palestinier. www.foljeslagarprogrammet.se

Samuel är också ageravolontär i Svenska kyrkan.

(Originaltexten är publicerad på www.foljeslagarprogrammet.se)

Jag har nu kommit fram till min placering i byn Jayyous på Västbanken i Palestina. Dagligen påminns jag om hur mycket det dagliga livet hos lokalbefolkningen påverkas på så många olika sätt av ockupationen. I dagarna så besökte vi byn Azzun Atma som påverkas på ett speciellt sätt.

Innan jag flyttade till Brandbergen utanför Stockholm så bodde min fru och jag i barnbyn Skå i Ekerö kommun utanför Stockholm. Resan från Brandbergen tar nu 30-40 minuter in till stan vilket är ett okej avstånd om man bor i Storstockholm. När vi bodde i Skå tog det cirka en timme och 15 minuter (inklusive 2 byten) för mig att ta mig till jobbet.

Det var svårt att få vänner att ofta hälsa på ute i Skå trots att vi bodde i ett fint hus alldeles intill skogen och ett stenkast bort från Mälaren. När de hade tid att komma sov de ofta över för att inte behöva spendera tre timmars restid för några timmars umgänge. Det var helt enkelt för tidskrävande och omständigt att ta sig till Skå. Det är sådana här saker jag tänker på nu när jag är följeslagare på Västbanken i Palestina.

Igår var jag i byn Azzun Atma på Västbanken. På båda sidor om byn har det växt upp två israeliska bosättningar väldigt nära inpå. De israeliska bosättningarna på palestinsk mark är olagliga enligt internationell rätt [1]. Muren som separerar Israel från Västbanken går runt hela byn. [2] Muren som Israel har byggt går till 85 % på palestinsk mark och är enligt Internationella domstolen i Haag också illegal [3]. Det går att komma från Västbanken till byn genom en militär vägspärr i norra delen av byn. Mellan muren och 1967-års gräns (gröna linjen) finns ett område som kallas ”sömzonen”. Det finns också en militär vägspärr i södra delen av byn som går ut till sömzonen.

Vi träffade Abed al-Karim Ayoub Ahmed som jobbar för kommunen i Azzun Atma och som bor alldeles utanför muren i sömzonen. Han berättade för oss att det tidigare fanns en marknad i Azzum Atma som det kom folk till från palestinska byar i närheten och folk från Israel. Många i byn jobbar som jordbrukare och odlar marken i byn och runt omkring. Men nu behöver man tillstånd för att passera från Västbanken till byn. Han berättade att det är svårt att anställa folk att jobba på lantbrukarnas mark för att det är svårt att få tillstånd för dem. Av samma anledning så är det väldigt få som kommer till byn för att handla.

Abed al-Karim visar på kartan var vägspärren in till byn är. Foto: Samuel Skånberg

Jag tänker tillbaka på min tid i Skå, som jag tyckte var svårtillgänglig. Abed al-Karim berättar att folk som besöker byn måste ha tillstånd vilket gör att väldigt få kommer för att hälsa på. För honom är det extra svårt för han bor i sömzonen och det är näst intill omöjligt att få tillstånd för att besöka.

Flera personer jag träffat berättar att innan muren byggdes så fanns det mötesplatser för israeler och palestinier. De jobbade tillsammans och blev vänner. Sedan muren byggdes försvåras de mötena mellan människor oerhört. Det finns fortfarande palestinier som har tillstånd för att jobba i Israel men de blir färre och färre. Abed al-Karim berättade att han hade flera israeliska vänner som kom till Azzun Atma som han nu aldrig träffar. Vissa ringer ibland för att höra hur det är med honom. En god israelisk vän kom förbi och önskade familjen glad Eid (festen efter ramadan) men annars så är kontakten med hans andra israeliska vänner inte så stor.

Barnen som bor strax utanför Azzum Attma, men går i skolan i byn, träffar inte israeler så som Abed al-Karim gjorde innan muren. Nu träffar de israeler som är klädda i uniform och bär maskingevär, som söker igenom deras väskor på väg genom vägspärren (checkpointen) in i byn. Hur påverkar det deras syn på Israel och dess befolkning?

Samtidigt så finns det modiga israeler som utmanar ockupationen och kämpar för palestiniernas mänskliga rättigheter. Människor som är engagerade t.ex. i Machsom Watch [4], en israelisk organisation som övervakar militära vägspärrar. De möter stort motstånd i Israel och behöver vårt stöd och vår uppmuntran. Jag hoppas och ber att barnen i Azzun Attma får se fler israeler som kämpar tillsammans med palestinier, för att få till stånd en rättvis fred.