Regnet vräker ner utanför vårt hostel, och fyra trötta volontärer från Svenska kyrkan sitter i loungen och försöker sammanfatta vårt första dygn i Durban, alla intryck, människor vi träffat, och våra tankar inför de veckor som ligger framför oss.
Vi anlände igår, lördag, efter en lång men relativt smärtfri resa. När vi landar Sydafrika är det första vi möts av reklam för COP 17. Working together, saving tomorrow today. Det låter fint tycker jag, och inger en positiv känsla inför mötet. Men få jag har talat med, som är det minsta insatta i klimatförhandlingarna, är särskilt optimistiska inför COP 17. På planet till Durban pratade jag med en man från den franska förhandlingsdelegationen. Han hade varit med länge i de här sammanhangen, och var luttrad. Världen kommer inte att få en förlängning på Kyotoprotokollet under de kommande två veckorna, menade han, det kommer att dröja länge. Men vi får inte stirra oss blinda på KP, utan vi måste inse att krävs andra åtgärder också, samtidigt. Många bäckar små… sa den franske klimatexperten, och såg ganska uppgiven ut.
När vi landar i Durban körs vi direkt till Diakonia Center, kampanjhögkvarter för We have faith-kampanjen. Där hålls ett koordineringsmöte med de organisationer som ingår i kampanjen. Massor med människor från hela världen, som representerar massor av olika kyrkor och trosbaserade organisationer som kämpar för ett rättvist och bindande klimatavtal. Vi är rätt trötta, och väldigt hungriga, men vi försöker hänga med och fatta vem som representerar vad, och hur vi från Svenska kyrkan passar in i pusslet. När vi tillslut får krypa ner i sängen känns det i hela kroppen att vi har en lång resa bakom. Och en spännande och intensiv vecka framför oss!
Durban, nu kör vi! We have faith!
Ulrica Hansson, Ageravolontär i Sollentuna församling
Lämna ett svar