Andra veckan av vandring i Pilgrims Walk for Future; vandringen som går från Vadstena till klimattoppmötet i Glasgow.
En vecka av vandring på asfalt, grus och gräs, kantad av skog, hagar, fält och bebyggelse. En vecka av fågelsång och kängornas knaster mot grus, men också dånet från motorvägar och stadens buller. Men framförallt har det varit en vecka fylld av samtal, reflektioner och delande. Det känns därför passande att veckan får ramas in av följande ord:
En pilgrim kommer aldrig hem utan att ha förkastat en fördom och fått en ny idé.
Thomas More
(författarens översättning)
Orden är ledord för den polsk-tyska vandringen Geht doch!, den vandring som Pilgrims Walk for Future så småningom kommer att ansluta till när vi kommit ner i Europa. Få sammanhang är väl bättre lämpade att förkasta fördomar och få nya idéer än en pilgrimsvandring. Under denna vecka har jag samtalat med människor med stora engagemang inom vitt skilda områden. Jag har mött lärare, präster, forskare, pensionärer, aktivister, lantbrukare och tjänstemän, alla med klimatfrågan som del av sin drivkraft. I samtal med medvandrare har det diskuterats klimatsmart mat, tro och handlingsplaner för klimatet, men också delats musiktips, recept och erfarenheter från liven vi lever utanför vandringen. Det har reflekterats kring vad naturen skulle berätta för oss om den kunnat tala, hur vi fyller på med hopp och ork när klimatsituationen känns hopplös och hur kyrkan kan bidra till klimatkampen.
I samtalen har vi delat med oss av våra kunskaper, våra erfarenheter, våra känslor. Vi har för en kort stund låtit människor få inblick i våra liv. Vi har, om än bara för en dag, varit en del av samma vandring och känt dess gemenskap. Vi har fått dela med oss av våra expertområden och har så lämnat vandringen fyllda av nya tankar, idéer och inspiration. Kanske att någon också lämnat en fördom efter sig längs med vägen genom de småländska landskapen.
Pax et Bonum!
– Christin, Ageravolontär
Lämna ett svar