Efter en intensiv förmiddag var de dags för ett
high-segment meeting på ICC. High-segment meeting är den del av möten när
ministrar och statsöverhuvuden anländer
och eventuella beslut tas.
Om de pessimistiska har talat tills nu så har Ban Ki
Moons ord blivit starten för de optimistiska. Trots att förhandlingarna hittills
varit mycket fruktlösa och fler länder sätter allt större krav. Det är nu bekräftat
att Kanada tänker dra sig ur kyotoprotkollet. Australien har även de nämnt
möjligheten att dra sig ur om inte avtalet involverar ett flertal länder. Flera
har påpekat att Ban Ki Moon inte har någon slagkraft i FN på samma sätt som
Kofi Annan hade men trots detta gav han inte med sig på sin tro att det går att
få ett bindande, rättvist avtal. Han räknade upp ett flertal exempel på
människor och platser han träffat och sett och hur de alla blivit påverkade av
de allt mer hotande klimatförändringarna. Men han har också sett hur att fler länder,
organisationer och individer har börjat gå en annan väg, en allt mer
klimatvänlig väg och det är dags för FN att göra detsamma.
Därefter var de president Jacob Zumas tur att tala. Medan
FNs generalsekreterare var mer försiktig i de konkreta målen var Jacob Zuma mer
rättfram och ansåg att en andra åtagandeperiod måste bestämmas nu, i Durban.
Det är viktigt att både tänka på nutida och framtida aspekter. Två andra viktiga punkter är anpassning och
finansiering påpekade han. För många områden i världen kommer anpassning vara
en viktig del i framtiden när klimatet förändras allt mer och tiden har kommit för
att mer praktiskt tillämpa våra ord och inte bara analysera och undersöka, även
om detta också är en viktig del.
Detsamma gäller finansieringen av klimatfonderna som
kommer bli en stor politisk utmaning för många i länder som för tillfället befinner
sig i svåra ekonomiska situationer. Men
de kan inte fortsätta att vara tomma om vi ska få något gjort.
Därefter var det Gabons president Ali Bongo Ondimba
och fortsatte på samma spår av optimism. Varje dag där vi inte gör någon skapar
en allt större mänsklig tragedi. I Gabon lever nästan hälften av befolkningen
vid kusten och riskerar att träffas hårt av framtida klimatförändringar och
trots att Gabon inte är någon stark ekonomiskt land har de lyckats att minska
skövlingen av regnskog med 60% och därmed minskat utsläppen med 450 miljoner
ton koldioxid per år. Detta förtjänar både bejakande och respekt.
Utvecklingsländerna går i spetsen för en allt mer
miljövänlig värld och det är dags för industri-länderna att agera. Att förstöra
jorden och lägga ansvaret på de svagaste är orimligt och kan inte fortsätta.
Dags att leverera!
Kenth, Ageravolontär
Stora Kils församling
Lämna ett svar