Måndag, en ny dag och en ny vecka både för oss ageravolontärer och för alla andra på klimatmötet. Idag har förhandlingarna åter börjat och idag hade vi första möjligheten att vara med som observatörer på ett möte där delegaterna fick ge respons på en text som kommer ligga som grund för det nya klimatavtalet efter kyotoprotokollet, LCA (Long-term Cooperative Action).Ett av de länder som är mer skeptiska till avtalet är Kina som anser att allas åsikter inte har lyfts fram i diskussionerna och att texten saknar reflektioner som borde varit med ifrån de möten som har varit under föregående vecka. Detta är något som delas av flera G77 länder, t.ex Argentina, Pakistan, Bolivia och Ecuador. De frågar under sessionen vad som är meningen med texten? Vad ska man egentligen göra med den? Ett annat land som delar Kinas skepticism är Saudi-Arabien som inte accepterar den text som finns idag som grund för LCA-avtalet. Kanske behöver vi inte en strategi för minskning av utsläppen (mitigation strategy) ?. Många diskussioner har förbisetts som bör ha varit med angående ekonomiska och sociala effekter.
Ett annat problem som har dykt upp är de juridiska alternativen, hur ska man kunna kontrollera att alla följer avtalet? Under hur lång tid ska avtalet sträcka sig? Behövs det nya marknadsmekanismer för LCA-avtalet? Något som flera av utvecklingsländerna lyfte fram i sina framföranden. Medan utvecklingsländerna avvaktar har flera av de rikare länderna ställt sig mer positiva till texten.
Bland annat Schweiz och Nya Zeeland anser sig redo att använda texten som grund för det nya avtalet med bara några få justeringar. Även USA påstår sig se en möjlighet att använda sig av texten. EU välkomnar också avtalet men vill se en mer balanserat avtal (som är mer baserat på att alla betalar lika mycket än att de länder som historiskt har släppt ut mest ska också betala mest).
Men en punkt som de flesta länder tryckte på var att det inte finns en möjlighet att skjuta upp besluten längre. Det mandat som bestämdes i Cancun ska följas. Nu är bara frågan hur mycket de kommer att fullföljas i praktiken.
En annan viktig fråga har varit klimatfonderna som kom upp flera gånger (nästan uteslutande av utvecklingsländerna). Hur ska dem finansieras? Flera u-länder skär redan ner på sin klimatpåverkan men ska dem lyckas krävs pengar och teknologi. Något som än så länge uteblivit. En annan fråga är hur mycket som varje land ska bidra? 100 miljarder kommer inte räcka, anser Ecuador. Så mycket som 1.5% av i-ländernas BNP kan krävas om vi ska uppnå de mål vi vill när de gäller klimatfonderna.
Medan man sitter inne i plenum känner man en polarisering. Ena sidan står i-länderna och på andra sidan står G77 länderna och Kina och frågan blir komplicerad. Medan Kina är en av de länderna som förorenar mest så får man inte glömma åt vilka de förorenar åt? Jo nämligen de rikare länderna. Samtidigt som man vill ha ett avtal färdigt så snabbt som möjligt får man inte springa förbi de länder som inte får komma till tals. Men efter en veckas förhandlingar är de dags att börja se resultat och även om de är på väg någonstans så får man citera Indiens delegat i plenum; ”We have yet not seen the light in the end of the tunnel”.
/ Kenth, Ageravolontär
Stora Kils församling
Lämna ett svar