Regnet slår mot fönsterrutan, det slår på ett sådant där hårt sätt som gör att det smäller på glaset. Himlen är grå och snart kommer den vara svart. Allt känns kallt och ruggigt ute. Men det är inte bara ute som det känns kallt, mörkt och hopplöst. Inom mig finns en liknande känsla, en känsla som inte alls känns bra. Jag vill inte känna såhär. VAR ÄR DEN HÄR VÄRLDEN PÅ VÄG?!?!
Tre personer har dött efter en attack på en skola, vi har den största flyktingkrisen i modern tid, anlagda bränder på asylboenden runt om i Sverige, ständigt hot om politisk kris, ökad främlingsfientlighet i hela Europa, i Jerusalem är det åter igen oroligt, krig i andra delar av Mellanöstern och de ständigt hotande klimatförändringarna. Och detta är tyvärr inte allt…
Vad håller på att hända i världen, i mitt kära hemland, i staden där jag lever? Var är vi på väg? Var kommer detta att sluta?
Att bry sig och vilja se en bättre värld kan ibland vara rätt jobbigt. Dagar som dessa då allt bara tycks gå åt totalt motsatt riktning känns det ganska hopplöst. Är det verkligen någon idé att jag försöker eller är det lika bra att ge upp? Är det bara slöseri med tid att tro att det går att skapa en värld av kärlek, fred och omtanke? Det verkar ju som att det jag gör inte leder någonstans ändå…
Det må vara tungt ibland men jag kan lova att jag aldrig kommer ge upp. För vad skulle hända då? Vi som fortfarande tror på det goda, på en värld där kärlek och värme vinner över hat och kyla, vi måste fortsätta tro på det vi gör och tillsammans stå upp för det. Som en politiker på tv sa ikväll; det är i dessa stunder de goda krafterna måste komma fram och visa att de är fler och vill mer än de onda. Och jag kan lova att jag kommer fortsätta att stå upp för det jag tror på.
Visst det skulle vara bekvämt och gå in i en bubbla och luta mig tillbaka och vara nöjd med att jag är född i den rika delen av världen och inte lider nöd av något. Men vad för gott leder det till? INGET! Nej istället ska jag fortsätta att vara den engagerade människan för en bättre värld som jag alltid varit. Jag kanske inte kan stoppa våldet i Jerusalem, lösa flyktingkrisen eller förhindra klimatförändringarna på egen hand men, tillsammans med er andra kan vi göra skillnad.
Det må vara mörkt och kyligt ute. Regnet har nu slutat och nattens mörker råder utanför fönstret. Det är en mörk dag att se tillbaka på. Men vi får inte tappa hoppet. Hoppet om att en annan värld är möjlig. En värld där det goda är starkare än det onda. För även om himlen just nu är mörk kommer det där imorgon lysa en sol som sprider ljus och värme. Precis som solen lyser upp det som just nu är en mörk natthimmel kan vi tillsammans lysa upp den värld som just nu är fylld av oro, rädsla och otrygghet.
Att bry sig är jobbigt. Att vilja se en värld med fred tar på krafterna. Men något alternativ finns inte. Inte för mig.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
(Joh 1:5)
Veronica Pålsson
Ageravolontär i Lund
Lämna ett svar