Efter att ha stått i Brunnsparken, i kylan, under lördagen i hopp om att sprida en tanke om vad julen egentligen handlar om, i ett försök att sprida en känsla av frid och fred i adventstid. Efter det, på söndag förmiddag, så firade jag högmässa i Mössebergs kyrka. Jag var kyrkvärd och var där tidigt och ringde i klockorna och ställde fram nattvardskalk och oblater. Vår kyrkoherde Jonas skulle hålla gudstjänsten och lovsångskören skulle sjunga. Det var som upplagt för en härlig andra adventsgudstjänst, och det blev det verkligen!
Här nedan får ni, i skrift, ta del av den predikan vi fick höra. En predikan som lyfte fram så många delar av det som vi försökt förmedla under dagen vid Brunnsparken. Så många saker som vi skrivit om här på bloggen, om vårt ansvar, om vår värld.
TACK, TREDJE VÄRLDEN!
Predikan 2 sönd i Advent 2012 – Mössebergs kyrka
Himmelriket är som ett senapskorn, säger Jesus till oss idag. Med andra ord har senapskornet en oerhörd inre potential. Möjligheternas korn, som bara med sin existens påminner oss om att det är möjligt att göra något stort av väldigt små resurser. Överflöd och storhet kommer ur det lilla och oansenliga. Detta är en bra bild av Guds rike, och av våra möjligheter att låta det växa här på jorden. Men överflödet består idag inte främst i framvällande kärlek, godhet och omsorg som det borde, utan snarare av ett helt annat slag.
Tecknaren Martin Kellerman gjorde för någon vecka sedan en bild som publicerades i DN. På bilden ser vi några vänner vid ett fantastiskt julbord, och personen som sitter i mittenutbrister: ”Låt oss, mitt i allt detta härliga överflöd, skänka en tanke till dem i tredje världen som gjort detta möjligt!”
”Var på er vakt,” säger Jesus i förra årets evangelium på andra söndagen i advent, ”så att inte era sinnen fördunklas av omåttlighet och dryckenskap och livets bekymmer”. Vi vet att sinnet fördunklas av starka drycker. Det är ingen nyhet, och ibland är det nog själva sinnenas fördunkling som är avsikten mer drickandet. Att för barns och familjers skull önska hela vårt land en vit jul, utan supande, kanske är att önska för mycket.
Erfarenheten säger oss att julen är en svår tid för de barn som har föräldrar som sitter fast i missbruk. Men även om man inte har bekymmer på detta område finns enligt Jesus risken att får sitt sinne fördunklat. Omåttlig konsumtion är också den skadlig för oss, och det är svårt att veta var dess gränser går.
Medeltidens klosterordnar hade enkelheten och anspråkslösheten som ideal, och att fasta ett par gånger om året var en del av deras livsstil. När man går tillbaka och läser hur de själva tänkte kring detta finner man mycket vishet och förnuft. De är senapskornets människor. Vi tänker ju lätt att klostrens ideal var hårda och omänskliga. En extrem livsstil som vi idag avvisar. ”Ingen kan väl utsätta sig frivilligt för sådana umbäranden tänker vi”. Barockt! Mörk medeltid!
Samtidigt växer trenden av långdistanslopp. Många tränar just nu för 90 km Vasalopp. Fler än någonsin springer maraton, och många, många vandrar villigt de 80 milen överPyreneerna till Santiago de Compostella och apostels Jakobs grav. Hälsotidningarna följer dem i spåren med spännande reportage och tips för den som själv vill försöka sig på någon extremprestation. Ingen ropar att det vare sig barockt, medeltida eller ens olämpligt. En stor applåd och mycket beröm får den som cyklar till Himalaya och bestiger Mount Everest.
Johannes Cassianus, en klosterbroder som levde på 400-talet säger så här om vårt förhållande till mat och dryck: ”All eftertraktad mat kan väcka begär. Men om anden tyngs ner av en fylld buk, kan den inte längre hålla fast vid omdömets roder. Den som äter sig övermätt och förslavas under omåttlig förtäring av kött och vin, äter inte inte pga sina behov utan för att han är övermannad av sina begär.” Människonaturensbehov hindrar dock inte hjärtats renhet, menar Johannes.
Det är med andra ord en stor skillnad på begär och behov. Det förstod bröderna och systrarna i klosterordnarna, samtidigt som de var medvetna om hur svårt det är att dra tydliga ochbra gränser. Johannes skriver: ”Det finns ingen allmängiltig regel för återhållsamhet, varken vad gäller tiden för måltiderna eller deras kvalitet. Samvetet måste avgöra.”
Har då Kellerman rätt, när han i sin skämtteckning ger en välriktad spark åt vår överflöds–konsumtion? Ja, ur ett kristet perspektiv så måste vi ta honom på allvar. Det är tredje världen som betalar kalaset, och vad vi kan göra är att betala tillbaks vad det kostar. Utan en tanke på bröderna och systrarna i fattiga länder går det inte att fira jul. Då firar vi bara en ihålig, ekande tomtefest, utan hopp och djupare glädje. Slå i glasen och låt oss lustiga vara.
I kristen tradition har man dock ibland gått till den felaktiga och skadliga överdriften att betrakta glädjeyttringar och skratt som något opassande. Det är det inte, och det var det inte i de tidiga klostren heller. Dans, sång, mat och dryck, skratt, skämt, högt i tak får det gärna vara bland kristna människor – så länge det inte får oss att glömma de fattiga. Att fira jul på riktigt är att låta dem vara med, och det enklaste sättet är med en gåva till dem genom någon bra välgörenhetsorganisation. Ett annat sätt är vårt enkla miljöarbete: Att sopsortera och välja cykel istället för bil. Att välja miljövänligt och klimatsmart. Eftersom klimatförändringarna i vår värld drabbar de fattigaste hårdast är det mot dem vi gör det vi gör, om det så är gott eller ont. Översvämningar pga höjda havsnivåer och ökenutbredning med uteblivna skördar som följd slår hårt mot fattiga människor i tex. Bangladesh, Nigeria, Etiopien och Burkina Faso.
När Gud ville visa sin kärlek gjorde han det på ett överflödande sätt. Senapskornet växer till ett träd som ger skugga och livsförutsättningar. Överflöd är med andra ord något gott, när det handlar om rätt slags överflöd. Det är i kärlek och godhet vi kan slösa och försöka överträffa varann. Det fördunklar inga sinnen, som Jesus varnar oss för, utan ger klara och förnuftiga tankar.
Det är märkligt, men Guds överflödande kärlek kom till oss just i den tredje världen – i ett fattigt, ockuperat och förtryckt land, bland det allra fattigaste människorna. Det är tredje värden som gjort vårt överflöd möjligt, precis som Kellerman i sin skämtteckning noterar. Det är där senapskornet är planterad, och det är tredje världen har även gjort nådens överflöd möjligt, genom den fattiga lilla Maria som sade sitt ja till den uppgift Gud gav åt henne.Säg nu iadvent och ditt ja till att vara Guds senapskorn i just din omvärld, med fred, försoning och medmänsklighet som julgåvor till din omgivning. Så blir din jul fylld med innehåll och välsignelse.
Jonas Hagström
Kyrkoherde
Tack Jonas, för att du, genom din predikan påminner oss om varför årets julinsamling ’ge alla barn en framtid utan våld’ är allas vår angelägenhet!
Lisa Gerenmark, Ageravolontär i Mössebergs församling
Lämna ett svar