”Faith by its very nature, has no borders”
Orden från Filippo Grandi, UNHCR:s flyktingkommissarie, fyllde hela salen. Ord som kanske kan kännas som hämtade från någon form av utopi, kändes nu som något uppnåbart. Kanske är det för att vid varje samtal jag haft här, både vid luncher och fikapauser, har förändringens möjligheter avlöst varandra i samtalen.
I en värld med minskande demokratiskt utrymme, när politiska makter försöker se till att hatet ska få det sista ordet kan jag lyfta citat efter citat från religiösa ledare under dagen som uppmanar oss till kärlek och fred. Orden bärs också upp av allt praktiskt arbete som bedrivs på daglig basis och under en lång tid.
Samtidigt som vissa som jag talat med varit aktiva sedan 80-talet och kanske knappt var unga då, så har dagen även varvats av unga ledare från hela världen. Jayathma Wickramanayake, FN:s generalsekreterares sändebud för unga och även den yngsta någonsin att bli anställd inom FN, lyfte hur unga måste inkluderas ännu mer. Att inga samtal om unga ska kunna tas utan att unga är centrala i dem. Hon lyfte även att religiösa organisationer och andra ungdomsorganisationer har ett viktigt och stort uppdrag att möjliggöra plats och inkludering för unga. Där hon bland annat nämnde frågan om bidrag som ett exempel, och belyste hur svårt det är för unga att kunna söka och bli beviljade bidrag från deras huvudorganisationer.
Att unga ska vara inkluderade lyftes nog i regel av varannan deltagare, men hur det ser ut i praktiken är ju ofta inte en lika vacker verklighet. Men professor Azza Karam, generalsekreterare för Religions for Peace, lyfte bland annat hur mycket av planeringsprocessen för konferensen har skett med hälften unga. Hur unga varit med i nästan vartenda samtal, session och hur unga fick ansvaret att leda en debatt om Covid-19 som visade på den roll som religiösa aktörer har i pandemin. Det inger hopp!
Även Röda Korsets viceordförande Gilles Carbonnier, lyfte den roll som unga spelar i samband med de äldre ledarna som avgörande både på en global samt nationell nivå.
Ungas roll har verkligen haft sin säregenskap löpande under konferensen och det hörs särskilt i rösten hos de unga talarna. Unga som talar med en djup kraft, nästan en urkraft för att försöka förändra världen till det bättre. Unga som lever i länder som haft krig längre än de levt, talar om fred och kan det bli kraftfullare än så frågar jag mig själv.
Det är den kraften jag ser hos dagens unga. De arbetar för fred, de arbetar för klimatet, de arbetar mot könsrelaterat våld och de gör allt detta och mycket mer med deras tro som drivkraft. Där ser jag starka likheter med hur vi som Ageravolontärer arbetar, och det kopplar oss samman med unga från världens alla länder. Med tron som drivkraft påverkar vi. Och den drivkraften som vår tro har, kommer inte stoppas för några gränser, den kommer fortsätta kämpa tills hela världen är fri. För som mantrat kring Covid-19 vaccinet påminner oss om ”no one is safe until everyone is safe”, på samma sätt gäller det kring hunger, fred och klimatet.
– Joakim, Ageravolontär
Lämna ett svar