Dokumentet för Rio+20 är redan klubbat och klart. ”Bra”, tycker någon, för att få länder såsom USA, Kanada och Kina att gå med på gemensamma dokument har vi förstått inte är det lättaste. ”Dåligt”, tycker någon annan, för det som står på dessa 49 sidor är framförallt åtaganden som redan tidigare bekräftats. Där finns inte mycket ”nytt” och inte heller ett miljöperspektiv som är så skarpt som vi från ACT Alliance skulle ha hoppats.
Är det en sån här jord vi vill sätta våra fötter på?
Istället för att presentera alla länders formella tal som har hållits i FN:s möteslokaler idag fokuserar jag på några tankar om vad hållbar utveckling kan vara. På flygplanet över Atlanten lekte jag för mig själv med ordet ”hållbart”. Något att ”hålla i”. Ett handtag på en dörr mot… vadå? För att något ska vara håll-bart kan det alltså inte vara gjort av luft, och heller inte vara i flytande form. Jag tänker på min morfar och hans många snickarstunder. Ett hus som byggs måste vara hållbart för att tåla väder och vind. När jag köpte nya sandaler inför resan tänkte jag- mer än på deras färg och form- hur min fot skulle trivas i dem och om jag skulle kunna använda dem vid flera tillfällen. Hållbar konsumtion, det kanske är något att tala vidare om i vardagsrumssoffan?
Att jobba i par är hållbart och väldigt givande.
Det är lustigt vilka sammanträffanden som jag har stött på under den första delen av resan. För mig blev det extra tydligt hur lika vi tänker- jag på flyget till Brasilien med en blyertsskiss på en ”hållbar sandal” och bonden utanför Afogados, som i sin egna förklaring på vad hållbarhet är sa såhär om var ”hållbarhet” är:
”To keep things going. If the sandal [pekandes på sin flipflop på marken] is not working, I cannot keep it. Sustain is what you can keep.” (José Soão de Sousa)
Imorgon ska världens alla representanter (Fredrik Reinfeldt har tagit sig hela vägen över Atlanten!) har ”runda bord”-samtal på FN:s möte om hållbar utveckling. Undra om det finns några stadsministrar som vågar ta gårdagens klubbade dokument steget längre? Jag hoppas och ber för att jag ska orka mig utomhus imorgon i överhuvudtaget, efter en ihärdig turistsjuka.
/Katarina Lundberg, ageravolontär i karantän
Lämna ett svar