Då har första förmiddagen i Visby flutit förbi. Ett frukostmöte tillsammans med Svenska kyrkans unga och Fair Trade blev det första på listan. Att njuta av en frukost utomhus mitt i sommaren på Visby är helt fantastiskt! Jag kan förstå varför så många väljer att åka till den medeltida staden, speciellt på sommaren. Det första seminariet för dagen blev ett anordnat av Sverigeinstitutet på ämnet; ”Världen efter Rio+20 – Hur skapar vi en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling?”. Som ni tidigare läst har två av ageravolontärerna varit med på mötet under de senaste veckorna. Det fanns representanter från flera olika håll, bland annat SIDA, Regeringens framtidskomission, UNDP och Naturskyddsföreningen.
Det fantastiska med Almedalen är att se hur så otroligt många olika åsikter får möjlighet att träda fram och möta varandra. En plattform där man kan utbyta tankar och idéer och testa sina egna förutfattade meningar. Inte minst i Svenska kyrkans tält.
Under mötets gång fick jag flera nya perspektiv på miljöfrågan och FNs roll i den. Olav Kjorven, Assisterande generalsekreterare för FN var med och kommenterade hur han såg på resultatet av konferensen. Även om han ansåg att slutdokumentet var allt för svagt så såg man ett flertal positiva effekter av konferensen. Bland annat lyfte han fram att för första gången någonsin har ett flertal olika parter, bland annat företag och organisationer valt att gå med på frivilliga förpliktelser. Under hela konferensen skapades inget mindre än 700 nya förpliktelser för en mer hållbar utveckling (ska även nämnas att de tillsammans utgör en summa av 500 miljarder dollar!).
Han poängterade även att flera NGOs ansåg att konferensen var mycket svagare i jämförelse med det första Rio-mötet 1992 men att Rio+20 aldrig var menat att vara samma möte som det som var 1992 utan ett sätt att mötas och diskutera för att kunna skapa en agenda för framtida mål. Att man inte sätta upp stora drömmande teorier och mål gör inte mötet sämre för det, Brasilien, förklarade Kjorven har under de senaste åren minskat sin fattigdom samtidigt som de inte släppt ut mer utsläpp under samma tidsperiod. Det är kanske inte enormt i jämförelse med andra åtaganden men ett kliv i rätt riktning.
Mikael Karlsson, Ordförande för Naturskyddsföreningen delade dock inte Kjorvens optimism över mötet. Konferensen i sig var bra, men resultatet, var ett misslyckande. 50 länder hade valt att göra åtaganden under Rio+20 medan man 92 var över 190 stycken. Att konferensen 1992 inte gjorde jättestora kliv legitimerar inte det ännu sämre resultatet i år, förklarade han. Men det är viktigt att inte glömma att även om de går trögt i FN ska man inte förkasta en plattform som trots allt kan förändra vilket det finns flera exempel på. Trots att företag och städer gjorde flera bra åtaganden måste man kunna se på det misslyckande som det var för att kunna gå vidare och inte intala sig själv att det inte var så illa ändå.
En annan viktigt diskussion som lyftes fram var hur man ser på tillväxt och ekonomin. BNP används ofta som en måttstock över hur väl ett land utvecklas, men är den nog? Eller måste man hitta andra sätt att mäta ett lands utveckling och välstånd?
Många frågor med många intressanta och olika svar. Att slutdokumentet som regeringarna levererade var ganska tunt är som Mikael Karlsson beskriver det som, ett misslyckande. Att man fortsätter att reservera sig trots att man vet hur brådskande miljöproblem är kan inte jag beskriva som något annat än ett misslyckande. Men det var intressant att höra om de frivilliga förpliktelserna.
500 miljarder är väldigt mycket pengar och om de verkligen kommer att implementeras återstår att se. Tyvärr finns det redan otaligt många exempel där man erbjudit sig att hjälpa till, så länge som man kan finna något lönsamt i det men så fort möjligheten att få vinst på det försvinner så vänder man ryggen till men alla försök är bra försök och jag ska inte gå händelserna förbi, kanske är det här ett sätt att sätta press på regeringarna till att börja leverera. Men en sak i taget, Almedalsäventyret har bara nyss börjat och jag väntar spänt på fortsättningen. Exakt vad som kommer hända kan bara tiden utvisa men jag känner på mig att när jag åker hem igen på söndag, kommer mitt engagemang fått sig en riktig vitamininjektion, och det är precis vad som behövs för att fortsätta kämpa för en hållbar, rättvis och friare värld.
/Kenth Sanfridsson, Ageravolontärer
Stora Kils församling
Lämna ett svar