När man sitter inne i den enorma utställningssalen och filosoferar lite medan man i bakgrunden hör hur ventilationssystemet jobbar på för fullt och varje kopiator spottar ut papper efter papper börjar man fundera över hur organiserat FNs klimatarbete är på deras konferenser. Men jag kan inte motstå att känna en lättnad över den svala luften efter att varit ute i en stekande sol tillsammans med de andra ageravolontärerna och utfört ett stunt. Temat denna gång var klimatfonderna, eller för att ge det ett mer rättvist namn; de tomma klimatfonderna. Än så länge har löftet om pengar och teknologi till u-länder för att kunna säkerställa en miljövänlig utveckling och skydd mot de klimatförändringar som väntas komma inte infriats.
Trots detta har flera utvecklingsländer börjat omvandla sina utsläpp utan denna hjälp. Men detta gäller inte alla. Är man redan ett mycket fattigt land som är beroende av bidrag är de nästan omöjligt att investera miljonbelopp i klimatvänliga projekt. Man kan också ifrågasätta den etiska biten i att låta de fattiga länderna lösa detta själva. Om man själv inte är orsaken till klimatförändringarna men får ta konsekvenserna av den, hur kan man då prata om en rättvis värld? Därför är de viktigt att vi inte glömmer rättviseperspektivet i klimatfrågan, för klimatfrågan är inte rättvis och som kristna bör vi stå på de svagas sida och vad är mer konkret än det här? Det handlar inte så mycket om politik som vanligt sunt förnuft. Som en NGO tidigare under dagen sa; ”This is not about a charity, it’s about justice.”
Ett tiotal NGOs var med utöver ageravolontärerna och genomförde ett mycket effektivt stunt. För vad säger mer om klimatfondsproblematiken som en tom bössa? Eller ännu bättre, tjugo tomma bössor? Så med händerna fulla av information, bössor och en stor banderoll gav vi oss iväg för att skipa klimaträttvisa och nog fick vi resultat! Vi fick ett flertal intervjuer med olika tv kanaler (bland annat från Kina, Norge och Afrika), ännu fler som tog flygblad, höjde nävarna eller applåderade.
Men man märkte även några delegater som såg ganska besvärade ut när de gick förbi mot nya möten och förhandlingar och mitt i allt det här påminds jag om vad Niues ledare Toke Talagi sa i plenum; ”Do we want our legacy to our children to be the question why we didn’t do anything? 100 years from now and they see our legacy to be that we thought we still had time for more polluting?”
/Kenth, Ageravolontär
Stora Kils församling
Lämna ett svar