Minnesdag…

… 70 år efter det att människor friades från ett liv där det självklara människovärdet berövats dem. Det finns inte ord för vad som hände. Men det finns ord för att det inte ska hända igen. Vi får aldrig glömma! Fick idag i min hand en gulnad tidning från 1989 där en judisk man från Polen berättar om sin utsatthet under Hitlers makt och sin vistelse i flera koncentrationsläger. En överlevare är ett liv som undsluppit döden men vars liv bytts ut till ett liv fyllt med mardrömmar och existentiella frågor jag inte ens kan närma mig eller säga att jag kan förstå. Många gånger funderar vi människor på hur ondskan kan växa sig så stark i en människa och i ett helt folk. Hur en människa kan tro sig ha ett högre människovärde än någon annan. Hur det ens är möjligt. Men idag funderar jag mer på hur en människa som blir utsatt för denna typ av grymhet kan orka stå emot, eller över huvudaget stå. Hur hon kan ha kraft att kämpa och var denna kraft kommer ifrån? Hur stark en människa kan vara trots ett liv fyllt med orättvisa, kränkningar, hat, tortyr, separationer, sorg och död. Och kanske framförallt hur hennes Gudstro mot alla odds inte dör bort lika fort som dagens ljus byts ut mot nattens mörker?

Att prata om hur människans okränkbara värde genom tiderna har prövats och prövas i vår värld och vårt land även i dag, är definitivt inte bara något vi bör göra utan är vår plikt.

Du har gjort mig så rik, o Gud, så låt mig dela ut Din skönhet med öppen hand. Mitt liv har blivit ett oavbrutet samtal med Dig, o Gud, ett enda stort samtal. Ibland när jag står i något hörn av lägret, mina fötter stadigt placerade på Din jord och min blick stiger mot Din himmel, då strömmar tårar nerför mitt ansikte, tårar i djup rörelse och tacksamhet. Också på natten när jag ligger på min brits och vilar i Dig o Gud, då rinner tårar av tacksamhet nerför mitt ansikte, och det är min bön.

Etty Hillesum i Auschwitz/Westerbork 1943, några veckor innan gaskammaren.

Det är viktigt att vi aldrig glömmer och aldrig slutar prata om vad som skedde. Men även om orden är viktiga kan en bild säga mer än tusen ord. Denna vy utanför Yad Vashem sa just mer än tusen ord. Bland annat berättade den att mer än tusen ord krävs och att inget kan få oss att glömma eller sluta kämpa för allas rätt till mer än ett liv. Rätten att leva ett värdefullt liv som givits var och en av oss som en gåva av Gud. Ett liv som ingen har rätt att på något sätt beröva eller förtrycka på grund av –  NÅGOT! Detta ”något” innehåller allt!

 Inne i Yad Vashem – Yad Vashem är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för ”hågkomst av Förintelsens offer och hjältar”, bildad genom beslut av Knesset 1953. Yad Vashem ligger på Har Hazikaron, Åminnelseberget, i Jerusalem.

 Älskade Jerusalem!