Vid restaureringen av Bromma kyrka har gravar och skelett efter tre återbegravda personer hittats i golvet. Det är inte ovanligt att skelett hittas under arbeten i gamla kyrkor och det finns en upparbetad rutin för hur det hanteras. Fynden ska anmälas till Länsstyrelsen som skickar ut en arkeolog som säkerställer att de tas om hand på rätt sätt.

Ovanliga kvarlevor
Åsa Berger på Arkeologkonsult har varit på plats och grävt ut och dokumenterat alla fynd.

– Vi har hittat tre gravar, en man, en kvinna och en ung individ. Mannen och kvinnan låg i var sin kista i samma grop så de var sannolikt gifta eller släkt på annat sätt. Kvinnan hade en enkel ring av koppar eller mässing på vänster ringfinger. Kanske har det en gång legat en gravhäll ovanpå deras grav, säger hon.

Hon är inte osteolog, benexpert, men har undersökt handtagen på de kistor de ligger begravda i och gör bedömningen att gravarna är från 1700-talet. Det finns också orange färgfläckar kvar från en typ av harts som användes för att täta kistor på 1700-talet.

– Det är inte så vanligt med kvarlevor från den här tiden. Tidigare har inte 1700-talsben ansetts vara så intressanta eftersom man samtidigt ofta också hittat kvarlevor från medeltiden som man tyckt varit mer spännande.

Skeletten är i varierande skick. Runt en av gravarna finns mycket kalkbruk i jorden och kalket har löst upp och frätt benen.

– Mannens skelett är särskilt väl bevarat. Förmodligen var han äldre och på hans ena framtand finns en bortsliten rundel som ser ut att ha slitits bort av flitigt piprökande. Baserat på tandslitaget kan man också dra slutsatsen att kvinnan i samma grav blivit relativt gammal.

Hon visar på en av de andra gravarna där det förmodligen ligger en yngre person – kistan är kortare och benen smalare. En osteolog kan få fram betydligt mer information genom att undersöka skeletten. Det går till exempel att bedöma de dödas ålder, kön och kroppslängd och se spår av sjukdomar, skador och kanske till och med vad de åt.

Get, groda och fisk

Grävningen har varit ganska lätt eftersom det varit grävt på platsen tidigare och jorden är uppluckrad. Förutom människoskeletten har Åsa hittat kotrester från get, groda och fisk. Förmodligen är det sopmaterial som använts som fyllnad. De skelett som hittas kommer återbegravas på Bromma kyrkogård men innan det görs måste benen sorteras så att djurrester inte hamnar bland människobenen och människobenen ska sorteras efter person.

– Ben från djur är hårdare, blankare och mer kompakta. Människoben är skopiösa, lite som en tvättsvamp inuti.

Det är ett väldigt pusslande.

– Fingrar, tår … ofta är småbenen sist kvar. Vissa av benen skulle kunna vara från när det var kyrkogård, när det som idag är inne var ute, konstaterar Åsa.

Ett av fynden.

Mannen var förmodligen storrökare. I tandraden syns ett märke efter hans pipa.

Baserat på handtagen drar Åsa slutsatsen att gravarna är från 1700-talet.

Den rödorange fläcken i mitten av bilden är det harts som ofta användes för att täta kistor på 1700-talet.

Skeletten ska nu undersökas av en expert.