I går var det fest på vår gata. Det var första gången under de nio år vi bott här. Trots det ihållande regnet kunde festen hållas eftersom några av grannarna ordnat med ett partytält. Det var en trevlig kväll då vi grillade, lekte och sjöng, både stora och små. Ofta hejar man mest på grannarna när man möts och småpratar lite i bästa fall. Men i går blev det tillfälle för oss att lära känna varandra lite närmare, och jag är övertygad om att det betyder mycket för grannsamverkan i fortsättningen på lilla gata. Vi beslöt också att ha en ny gatufest nästa år och några åtog sig att ordna det praktiska. Sådana fester med grannar behöver vi.
Idag har jag varit med om en annan fest. Pastorn i Härnösands Missionsförsamling, Sigfrid Westberg, avskedspredikade inför sin pensionering. Han har betytt mycket för det fina samarbete vi har med Svenska Missionskyrkan och att vi lyckades sluta ett samarbetsavtal för fyra år sedan. Hans egna församlingsmedlemmar har också i högsta grad uppskattat honom. Det var alltså en avskedsfest, och en sådan kan vara smärtsam. Men samtidigt är det viktigt att få tacka och också med förtröstan möta framtiden och tro att vårt samarbete kan fortsätta att utvecklas tack vare den grund som är lagd. Det är nu djupt rotat liksom hela det ekumeniska arbetet i Härnösand.
Så nu har jag festat i två dagar och känner mig glad och stärkt inför kommande veckan.
”Tack för att gott du mig ständigt ger, att känna, älska och äga. Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga”. Sv. ps. 210:3.
Fest i dagarna två
Kommentarer
2 svar till ”Fest i dagarna två”
-
Många är vi som kommer att sakna Sigfrid. Angående festandet så verkar det lite populärt med egna små gatufester. Såg en på Kiörningsgatan för en vecka sedan och det såg så mysigt ut.
-
Den här omgången av ”Domprostens tankar” känner jag verkligen för…
Kommentera det här inlägget