För första gången den här hösten har vi haft nattfrost i Härnösand. Men bara någon enstaka minusgrad och inte under så lång tid. Så till min glädje ser jag att både dahlior och krasse har klarat sig den här gången. Annars vet vi hur snabbt frosten kan ta död på växter.
Det är mycket som förändras i naturen just nu. Under bilfärden till Nordingrå idag i strålande solsken, njöt jag av den fantastiska höstprakten. Jag tycker faktiskt om hösten, åtminstone i oktober, med den klara, härliga luften.
I Nordingrå kyrka predikade jag vid Tacksägelsedagens högmässa. I predikan anknöt jag en del till Tomas Tranströmers dikt ”Den halvfärdiga himlen” från 1962. Personligen är jag mycket glad över att han äntligen fick nobelpriset i litteratur. Jag trodde han, i likhet med Astrid Lindgren, skulle bli utan.
Några rader från dikten: ”Modlösheten avbryter sitt lopp. Ångesten avbryter sitt lopp. Gamen avbryter sin flykt. Det ivriga ljuset rinner fram, även spökena tar sig en klunk. … Var människa en halvöppen dörr som leder till ett rum för alla”.
Efter gudstjänsten invigde jag ett nytt konstverk i minneslunden, ”Minnenas träd”. Vi har behov av att ha särskilda platser där vi kan stanna upp och minnas våra kära som gått före och dessutom fundera kring frågor om liv och död. Det här konstverket som formgivits ideellt av några konstnärer i Nordingrå visar både tårarna som fyller oss vid sorg och hoppet om något bortom döden. Invigningen avslutades med att vi sjöng: ”Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång” ( Sv ps 297:1).
Kommentera det här inlägget