För drygt en vecka sedan kom min fru och jag tillbaka till Arlanda efter några dagar i Budapest. Gången mellan terminalerna hade förändrats de få dagar vi varit borta. Nu hade julbelysningen och dekorationer kommit upp. Det kändes tidigt. Samtidigt börjar nu julskyltningen litet här och var. Under ganska många år har den tendensen funnit. När sedan julen väl är inne, så känns det nästan som om vi tröttnat på den. Vi hade en gång en granne som slängde ut granen på Annandagen, alltså den andra juldagen enligt gammalt.
Det kan vara förståeligt att vi vill ”lysa upp” tillvaron nu när dagarna blir kortare. På söndag slutar sommartiden, och genast blir det mörkt tidigt på eftermiddagarna. Men jag tycker inte det känns bra att vi gärna tar ut högtider i förskott. Själv har jag sedan barnaåren varit fascinerad av kyrkoåret. Som prästbarn upplevde jag starkt växlingarna mellan de olika tiderna som Advent, Jul, Fastan, Påsk, Pingst, Trefaldighetstiden, ja överhuvudtaget mellan de olika söndagarna. Nu närmar vi oss Allhelgonahelgen, som på ett sådant tydligt sätt vill påminna oss om våra kära som gått före oss och om det kristna hoppet.
Min önskan är att kyrkoåret på nytt skulle bli mer levande för oss. 27 november börjar nästa kyrkoår med Första söndagen i Advent. Tänk om vi kunde återupptäcka Advent som en förberedelse för Julen, och sedan låta Julen börja när den ska! Eller är det redan Jul?
Kommentera det här inlägget