”Livet vann, dess namn är Jesus”, så börjar psalmen 153 i psalmboken.
Annars påminns vi ständigt om död och elände. Förra veckan störtade ett flygplan med 150 passagerare. Häromdagen fick jag ett samtal från en förtvivlad person som väntar på utvisning. Exemplen skulle kunna bli många på sådant som snarare visar på lidande och död än på hopp och liv.
Under hela fastetiden och inte minst under Stilla Veckan (veckan före Påsk) påminns vi om hur Jesus fick utstå lidande och sedan t.o.m. dö trots att han var oskyldig. Men Långfredagen, Jesu dödsdag, följdes av Påskdagen, som vi firar därför att vi är övertygade om att Jesus uppstod från de döda och nu är levande mitt ibland oss. Vid påsknattsmässan och Påskdagens högmässa bryts mörkret och alla ljusen tänds. Musiken och sången är jublande. Allt som sker i gudstjänsten präglas av glädjen över att Jesus har uppstått. Livet har segrat och det får betydelse också för ditt och mitt liv.
Påsken vill också hjälpa oss att våga och orka ta tag i orättvisor och att liksom Jesus ställa upp för de svaga och utsatta.
Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått.
Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet.(Sv. Ps. 155:1)