Lutherska världsförbundet har sitt årliga Council-möte den kommande veckan. Ett 80-tal personer från lutherska kyrkor över hela världen ska mötas, samtala, debattera och besluta om LVF:s framtida identitet och verksamhet. Jag – som varande ”Ecumenical officer” för Svenska kyrkan – är med som observatör. Svenska kyrkans valda representant i Council är Lunds biskop Antje Jackelén, som anlände till hotellet för ett par timmar sedan.
Mötet börjar kl 8 imorgon bitti, men redan under kvällens middag började de spännande samtalen flöda. Jag åt tillsammans med biskop Tamas Fabini från den lutherska kyrkan i Ungern, biskop Juni från Tyskland och en trevlig bankir från lutherska kyrkan i Indien. Bankiren – vars efternamn betydde ”Månälskare” – Chandramohan – berättade om kastsystemets vansinne i sitt hemland. Många av de kristna i Indien kommer från de lägsta kasterna – de som kallas daliter och oberörbara. Dopet ger dem en annan identitet och en tillhörighet där människovärdet ges dem tillbaka. Min bordsgranne talade om kampen om att få utbilda sig – trots att man i samhället anses som obildbar – , att få rätt till sjukvård, omsorg, ja helt enkelt få finnas till. Han talade om dopet som tecknet på att vara hel människa, skapad och älskad av Gud. Det blir riskabelt för ett samhälle, sa han, där de rika är hinduer och de fattiga kristna. Fundamentalister tenderar att utnytta detta och kristna skolor utsätts för skadegörelse – för att inte kunna utmana den rådande samhällsordningen. ”Månälskaren” vittnade dock om stor kamplust och vilja till offer från de kristna. Han vände sig mot mig och frågade uppfordrande hur det stod till med martyrskapet i Svenska kyrkan; ”Vill ungdomen lida för rätten att tillhöra Kristus, sin kyrka och leva därefter?” undrade han. Vad svarar man på det när man kommer från Sverige, är medlem i en majoritetskyrka och uppvuxen i ett land långt bort från jämförbara utmaningar? Jag uttryckte min tacksamhet mot de generationer som före mig sett till att martyrskapet inte är den mest akuta frågan i Svenska kyrkan dessa dagar…
Dessa internationella kristna sammanhang ger dimensioner till det egna, insikter om våra olika villkor och kamper, men också närhet till varandra och varandras sorger och glädjeämnen. Jag ser fram emot fler möten och utmaningar under de kommande dagarna…
Lämna ett svar